Sanslöst mysigt

När jag steg upp i morse, så piskade regnet mot fönsterrutan. Förövrigt samma fönster som varit beklätt med myggnät hela sommaren, och släppt in skön, lättandad luft under den varma perioden. Nu stängde det istället ute det första, riktiga höstrusket.

Nere på köksbänken väntade den vinbärssaft jag kokade på vedspisen igår kväll. Nu hade den kallnat och kunde flytta sig till rena, ombonade flaskor. Ingen dålig start på dagen. Efter att jag lagt några få pinnar på elden och värmt lite vatten i en kastrull, kunde jag njuta av den nykokta härligheten i en stor mugg spetsad med lite honung. Så får gärna höst- och vintermorgnar starta.

Efter att grunden till ett härligt bröd ställts på jäsning tände jag så några ljus och satt mig i köket och tittade ut över landskapet. Några gula slingor syns nu i trädens gröna hår. Ålderdomen har anlänt, men bara för en kort stund. Efter lite vintervila kommer de att ståta lika praktfulla och unga ännu en sommar.

Jag är mycket glad att jag priviligierats med sinnen som vill lägga märke till de naturliga växlingar som ständigt pågår. Och att ha naturen alldeles utanför fönstret är nu något av ett kärt måste för mig. Så har det också blivit med trädgården. Min är väldigt anspråkslös ännu, men den växer och utvecklas hela tiden. Att odla och se hur jag kan stötta naturens egen villighet ger kraft och lust till hela min varelse.

Här sitter jag nu filosoferande och bara är i all enkelhet. Och bättre kan det inte bli. Jag ska ta vara på allt den här dagen bjuder på av tankar, känslor och arbetslust. Kanske blåser jag, om någon timma, ut ljusen och beger mig ut på samlande i svampskogen. Men just nu är allt bara så sanslöst mysigt och skönt. Vad glad jag är att jag bestämt mig för att uppskatta arbetsfriheten, ta vara på den och se den som en gåva.

Gör dig själv en skön dag!