Tanken igen

Vaknade till ännu en kall och vacker dag på Vintergatan.

I morse presenterades Let´s dancegänget på tv. Magnus Samuelsson fanns med bland deltagarna. Jag gillar verkligen honom. Han har en inställning och en vinnarskalle som få. När han blev tillfrågad vad han såg fram emot mest i tävlingen (han väger 150 kg och är 2 m lång), svarade han att det är att det är en ny utmaning som han aldrig ställts inför tidigare. Att det skulle bli kul att anta den. Hans ögon lyste när han sa det.

Här finns kanske den stora skillnaden mellan de som kommer vart de vill med sina liv, och de som inte gör det. För många är tryggheten i att hela tiden upprepa det de redan kan ett sätt att leva. Andra ser även de svåraste förändringar som spännande utmaningar att anta. Jag tror att det är svårt att komma framåt och få ett flexibelt liv om man bara sitter ner i trygghetsstolen. Nog känner då jag en böjelse för att stimuleras och retas, på ett positivt sätt, av utmaningar och förändringar. Jag vill hinna med några olika sinnesstämningar och livssituationer i detta liv.

Jag tänker också på hur svårt de skulle vara med ens minsta förändring om man aldrig vågat kasta sig ut. Inte konstigt att många människor går omkring med en ständig oro. Risken finns ju alltid att någon liten sak kommer att bli annorlunda.

För mig kan verkligen framgångsrika idrottsmän och musiker bidra till att stärka tankarna om att ständigt vilja. För det är väl där det ligger - i att vilja? Däremot tycker jag inte att det är viktigast att vara rikast, snyggast eller mest känd. Det handlar mer om att leva ett liv i sökande efter känslor av glädje och inspiration. Jag tror att allt expanderar om vi aldrig slutar förfina våra upplevelser av kärlek till allt.

Tänk så mycket det finns!