Frön och tankar

Nu måste jag nog börja plantera sommarens första frön, både i jorden och i tanken. Egentligen är nog tankefröna redan satta. Jag vet ungefär vart jag vill, men måste låta det växa sakta och säkert.
Inte heller melonfröerna jag brukar sätta får drivas för hårt. Risken finns då att de växer för fort och inte får tillräckligt rotsystem. Eller att de hinner för långt innan ljuset är tillräckligt. Då blir de bara rangliga och får svårt att orka bära frukt.

Så är det också med tankar. Om man behandlar nya tankar lika omsorgsfullt som frön, så får de en chans att sprida sitt rotsystem.

Jag är helt säker på att livet kommer att ta en helt ny vändning för Larsan och mig i år. Vi har planterat de första fröna till förändring, och som ni vet har vissa av dessa redan gett första skörden.
Visst, jag är medveten om att jag pratat om tankens kraft här förut, men det kan aldrig bli för mycket av den varan. Jag har också sagt att man ska se upp med vad man önskar sig, för risken är stor att man får det. Livet blir ju för det mesta som man förväntar sig. Jag har verkligen funderat över min egen utvecklig och upptäckt att det jag är säker på kommer att hända också händer. Det är oftast lättare att se det i efterhand. Men har man väl upptäckt det påverkar det hur vi funderar och agerar idag.

När jag i höstas stod utan arbete fanns det en enda tanke som stod i fokus, nämligen det kommer att ordna sig. Jag var helt säker på det. Egentligen ville jag inte ha något arbete före jul. Och det fick jag inte heller. Däremot var jag beredd att sätta igång i januari. I december anade jag plötsligt på mig att något skulle hända. Två dagar senare blev jag erbjuden ett arbete. Första budet var att jag skulle börja 15 december. Men det blev ändrat till 7 januari. Och plötsligt hade allt ordnat sig, och precis så som jag ville ha det. Jag fick den tid jag behövde till inre arbete innan jag gick vidare. perfekt!!

Jag lyssnar, som jag också nämnt tidigare, på ljudböcker i bilen. Idag fick jag med mig några härliga tankar. Det första var att "det enda du inte kommer att ångra på dödsbädden är att du inte jobbade mer." En annan sak var att "man måste alltid börja med att dana sig själv." Tidigare skrev jag att du kan inte älska någon annan fullt ut om du inte kan älska dig själv. På samma sätt nämdes i boken att du kan inte leda någon annan, familj eller arbetsgrupp, om du inte kan leda dig själv. All förändring börjar verkligen med att titta inåt. Kanske är det därför så många väljer att inte förändra. Det är för smärtsamt att titta på sig själv.
Många försöker tvärtom att förändra alla runtom sig. Men de blir aldrig nöjda, för själva förblir de likadana.

Vad det är roligt och engagerande att passionerat planera frön.