Till Anna

Idag vill jag sända en stor röd bloggblomma till våran Anna, Pontus trolovade (vilket underbart ord) och Oskars mamma.
Idag är det din fö(r)delsedag och jag skulle sååå gärna fira den tillsammans med dig.

Första gången du kom hem till oss var du en blond och lite blyg ung flicka. Det var lätt att prata med dig på en gång, och jag minns att jag blev glad för Pontus skull. Sedan dess har vi upplevt både glädje och sorg och jag känner fortfarande att jag är överväldigande tacksam för att du ville vara del av vår familj.

Nu är du en blommande och strålande ung kvinna. För varje gång vi träffas upplever jag att du växer alltmer i din tro på att livet innehåller en stort magiskt moln, som långsamt strör sitt silverregn över dig. Och ju mer din övertygelse vuxit desto tätare blir de glänsande kornen som sveper in dig.

Det är fantastiskt att få betrakta hur du tagit form som mamma. Det har varit den naturligaste sak för dig, och du är den mest tålmodiga och omtänksamma förälder någon kan önska. Du har en enkelhet i ditt sätt att förstå och leva efter vad som krävs av dig. Men för det ger du inte upp din inre unga flicka, hon som vill fortsätta utvecklas och uppleva.

Känn nu mot din kind de kramar vi så gärna vill ge dig. Ta emot en ljuvlig och lycklig födelsedag. Den är bara din!

P.S Jag inser att jag inte har någon riktigt in bild på bara dig. Vi ordnar det nästa gång vi träffas.