Grönsaksgnocchi och guldmjölk

Så var sommaren slut. På gården har vi plockat undan det som ska in, så nu är vi beredda på snö och kyla.
Men hösten har verkligen varit givmild, samtidigt som den naturligtvis gjort sin frammarsch. Jag hittar fortfarande svamp, och på vissa ställen går det ännu att plocka lingon. 

Jag promenerar en hel del och solen värmer mer än man skulle kunna tro! Känns nästan som vår.

I det politiska landskapet råder det däremot nästan atomvinter. Total avsaknad av ledarskap! I en tid när vi verkligen skulle behöva svar på våra frågor, så finns plötsligt ingen som vill uttala sig!

Som häromkvällen under partiledardebatten. Vi vet att klimatförändringarna är ett faktum, och nu gäller målet att inte få en temperaturökning på mer än 2 grader. Då enorma krafter redan satts i rullning, blir detta mycket svårt! Vi borde verkligen ifrågasätta hela vårt sätt att leva, och försöka hitta nya skonsammare livsstilar. Men inte då! Bensinskatt och kärnkraft är avledningsmanövern från partierna. 

Inte ett ord om att vi borde hitta sätt att förbruka mindre energi, eller att produktions-, konsumtionssamhället kanske måste fasas ut. Nä, vi ska fortsätta som tidigare men med dyrare bensin!! 

Igår slötittade jag på en föreläsning från Pensionsmyndigheten. Där var Fredrik Reinfeldt med. Han förstod inte varför vi ansåg att det var så problematiskt att jobba. Enligt honom kommer vi bara att spela Bingo i 20 år om vi pensioneras vid 65. Stackarn!! Han har verkligen inte förstått att riktiga människor har riktiga liv där de sysslar med allt möjligt. Fiskar, jagar, samlar, odlar, umgås med vänner, läser, motionerar, mediterar, tittar på stjärnor och planeter m.m. Undrar hur det känns att vara så totalt köpt av kapitalet och bortkopplad från den verkliga världen som han är?!

Här kommer nu några tips på mat som är billig, lättlagad, klimatsmart och förpackningssnål. I veckan har jag haft potatis och mjöl som basvaror.

Bovetepannkakor lagar jag ganska ofta. Då jag inte är så noga med recept (som du förövrigt kan googla), så blandar jag bovetemjöl (som är en ört) med fullkornsvetemjöl, ägg och vatten. Pannkakorna gör jag ganska tunna. Boveten gör att smeten blir lite seg och lätthanterad. En stuvning på, som i mitt fall, Karl-Johan svamp och lök blir smarrigt att fylla dem med. Rulla ihop och njut!!

Vegetariska kroppkakor. Kokt potatis, ägg, fullkornsmjöl salt och peppar. Fyllningen består av Trattkantareller stekta med rödlök och finhackad tomat samt kryddor. 

Grönsaksgnocchi. Jag kokar potatis, morötter, palsternacka, blomkål och rödlök. Jag stampar den som till potatismos och tillsätter sedan ägg, salt, färskost, muskot, salt peppar och fullkornsmjöl. Degen rullar jag till lagom storlek och skär den sedan i bitar. Bitarna kokas någon minut i saltat vatten. När de är klara och runnit av lite steker jag dem i smör. Nu har jag en ordentlig laddning att ta fram och göra olika tillbehör till. Idag blir det en sås med grönkål och vitlök som jag sedan lägger ner gnocchin i. Till det vitkålssallad och hårt bröd. 

Då vi äter en hel del gurkmeja gjorde jag en pasta. Enligt hälsotips ska denna gula kryddas fantastiska egenskaper komma fram först efter kokning. Så 1/2 dl gurkmeja och 2 dl vatten fick koka i ca 10 minuter. Pastan förvarar jag i kylen i en liten burk. På kvällarna gör jag nu en stor mugg guldmjölk. 1 mugg mjölk av valfri sort värms med en tesked av pastan. Jag tillsätter också lite kanel, kardemumma och 1 tsk kokosolja. När drycken är upphälld i muggen tillsätter jag lite honung. Fantastiskt gott och otroligt välgörande.

    

Cirkulärt tänkande

Här är min varmkompost. Där växer någon Avokado, kräftskal samsas med oblekta kaffefilter och maskarna mumsar!

Jag fyllde skottkärran med några lass och gav det till bänkarna i växthuset som ny näring.

Och inne i jordkällaren är hyllorna fulla med bl.a. tomater i olika inläggningar och inkokningar.

Dessutom har jag kvar en hel hög som ligger inne på bänken för att mogna!

Visst är det häftigt när så mycket som möjligt blir cirkulerat? Jag äter tomaterna, komposterar rester, återför detta till jorden så det växer nya tomater! I år kom det så många "vilda" tomater i växthuset, så jag funderar på att inte sätta några plantor nästa vår, utan bara låta det växa.
Det blir faktiskt lite rester kvar av tomaterna, förutom blasten då. Ibland vill jag ju kärna ur dem för att slippa så mycket vätska. Det kan vara om jag t.ex. ska göra en paj. Det lilla fästet där grenen suttit tar jag också gärna bort.
Tomatfrön är, för övrigt, riktiga överlevare. Det klarar lätt komposteringen. Men visste du att även om kärnorna passerat genom din kropp, spolats ner i toaletten, hanterats på reningsverket, så överlever de och kan växa i alla fall!

Det vore bra om vi skulle tänka mer cirkulärt i våra liv! Jag har ju konserveringsburkar som jag använder år efter år, sparar gärna plastpåsarna och använder dem flera gånger och så, men väldigt mycket är ju slit och släng!!
Trots att jag verkligen försöker handla klokt när jag är på affären, så tycker jag att min återvinningsväska ständigt är full! Fil- och mjölkpaket, pappersförpackningar, plastemballage, ibland funderar jag på hur i fridens dagar det skulle gå att göra annorlunda!
Önskar verkligen att det fanns varor på lösvikt som förr i tiden. Då kunde man ta med sig sin mjölkhämtare eller korg och slippa alla förpackningar.
Det borde ju kunna funka idag med. Hygieniskt kan det ju knappast vara ett problem att jag väger min medhavda påse och sedan fyller den med mjöl. Tänk bara på alla självplockbarer med lunchmat. Där står folk lutade över med sina hår hängande och vinterjackorna på. Influensahänder plockar med plastslevar i den aldrig sinande kön. Urk!!
Så nog borde annat gå att sälja på lösvikt, och dessutom med smartare hantering!

För övrigt har jag skrivit ett långt mail till Stefan Löfven idag. Jag resonerar om allt från pensioner och åldersdiskriminering, till de kostsamma trygghetssystemen och medborgarlön. Jag ber honom också svara mej utan klyschor. Vi får se vad det blir av det hela!!

Konsten att ta livet av sig för att verkligen leva!

För ett tag sedan tog en mycket fin människa livet av sig. Hon hängde sig efter att en längre tid ha mått dåligt. Och jag funderar mycket på vad det var som hände.
Att fånga meningsfullheten i livet verkar vara lika svårt som att hitta krukan med guld vid regnbågens slut.

I Österlandets filosofi talar de om karma. Det beskrivs som att varje handling skapar en kraft som återvänder till oss på ett likvärdigt sätt. Men vad menas egentligen med det? Gäller det även mina handlingar mot mig själv?

Nu har jag varit arbetslös i fyra månader. Och jag märker tydligt hur det får mig att utveckla mitt sätt att fundera över livet och samhället.
I en vardag fylld av förberedelser för arbete, arbete och efterbearbetning av arbete, finns inte mycket utrymme till att tänka fritt. Och det kanske är exakt det som är meningen med arbetslinjen.
Så dumt om vi börjar skärskåda våra egna liv och samhällets utformning! Det kan bara leda till krav på förändring!

Jag vet att det låter som flum, men kan det vara så att fred och kärlek är ett sätt att tänka i alla lägen? Om jag flyttar över det till vardagen så blir jag plötsligt en avvikare. För hur mycket jag än ser på de människor som nu är på flykt som miljontals människor i nöd, så känner jag djupt inne att alla samtal, om lösningar, handlar om symtombehandling. Vi ska hjälpa dessa till ett bättre liv här, långt borta från deras rötter, släktingar och vänner. De som tidigare besökt sina älskade platser för att inhämta energi, vandrat i naturen de vuxit upp med, eller suttit på kaféer tillsammans med dem de mått bra av att prata med. Nu ska de alla starta på nytt på ställen de inte själva egentligen valt.
Men denna aspekt ska vi inte nämna. För det kan innebära att vi måste se på problemet istället för symtomen. Och i en värld som hänger ihop i ett snöre knutet av girigbukar, kommer vi aldrig att tillåtas lösa de faktiska problemen. För vem vill egentligen ha fred? Vad händer då med jobben inom vapenindustri m.m. Och hur ska ovan nämnda girigbukar då kunna hota och döda dem som inte vill ge dem sina tillgångar?

Om jag får huvudvärk rekommenderas jag att ta en Alvedon eller så. Reklamen prånglar ut meddelanden om att det finns preparat för allt! Krånglande mage, värk i leder, energibrist, fotsvamp och allergier är några få exempel. Men om jag istället föreslår att vid långvarig huvudvärk kanske du bör fundera över orsaken, istället för att angripa symtomen. Då är jag ett hot! För de enkla lösningarna innebär ingen konsumtion. Och girigbukarna tjänar massor på att vi symtombehandlar.

Många är de som vill att vi ska stanna i det livet de skapar som en rökridå, och som innebär ständigt klirr i kassan för dem.
Dieterna står som spön i backen och gör att medelvikten på jordens människor ständigt ökar.
Träningsföretagen ploppar upp som svampar överallt, i samma takt som depressioner och bruk av psykofarmaka ökar.
Vi ska prestera på jobbet, och inte säga till om något är fel! Då kan vi ju bli uppsagda för arbetsbrist eller missa överkanten vid nästa lönesamtal.
Igår berättade en vän att han ringde vårdcentralen för att få en tid. En sköterska vid namn Lena svarade och berättade att han fick återkomma kl 8 nästa morgon eftersom det var då de tog emot. Han ringde kl 8, enligt överenskommelse, och det var samma Lena som svarade. Han fick nu en tid. För mig är detta precis 100% mer belastning på denna vårdcentral än det borde vara! Om hon gett honom en tid vid första samtalet hade alltså stressen och kostnaderna minskat just där! Löjligt säger du kanske, men om vi slår ihop alla dessa små konstigheter så är det inga småpengar. Men vem vågar gå emot chefen och ledningen?? Du kan ju hamna i utanförskap och för det ska du skämmas! Men politikerna har lösningen; skattehöjningar på arbete och mer pengar till vården!! Symtombehandling!

De unga sitter instängda i unkna miljöer och lär sig, i många fall, helt onödiga saker. Och de MÅSTE göra det på heltid i minst 12 år! Ingen förstår egentligen riktigt varför, men nu är systemet sådant! Lär dig att lyda och tänka enligt normen! Många gör uppror och lärarna orkar inte, men det finns en lösning! Skattehöjningar och mer pengar till lärarna!!! Symtombehandling!

Klimatförändringarna sköljer bort byar och kvarter, slukhål öppnar sig då Jorden håller på att ge upp med en djup suck, men vi ska fortsätta producera och konsumera!!
Nu pratar t.o.m. Stefan Löfven om en nyindustrialisering!! Hejja Girigbukar!! 1000-0 till er!!

Lösningen för att hålla alla i dimman heter förstås media. Vi ska insupa styrda förklaringar och budskap och ifrågasätta det vi egentligen ser och förstår. Och nog är det väl enkelt om vi vid 10-fikat snackar om vem som sjöng falskt i Idol än om de faktiska problemen!

Det jag ser är ett ökande antal olyckliga människor, med stelopererade pannor, putande fläskläppar och platsfyllda kroppsdelar. Och jag är inte förvånad!

Så för att mitt Karma ska komma tillbaka med det jag skapar måste jag nu ta livet av mig!! Och då menar jag livet i dimman! Jag ska skärskåda varje handling jag gör och tanke jag tänker i ljuset av frihet. Jag ska ta mig ur denna förbannade rökridå och komma ut till den klara, höga luften. Och jag hoppas få många med mig!
Så träd ur dimman min fina vän! Låt oss hitta sanningen om meningen med livet!!

Arbetslöshetens dilemma

Vaknar som vanligt tidigt på morgonen. Höstens dimmor lägrar, även denna morgon, omgivningarna. Ljuset bakom antyder dock att det kommer att bli ännu en fin dag!

Eftersom Larsan redan gjort upp en eld i vedspisen utnyttjar jag detta. Det lagrade solljuset som finns i träet kan ordna dagens middag redan under tidig morgon.

Jag hämtar in grönsaker och gör en paj. Lite överblivna bönor med ris slinker också ner. In i ugnen bara.

Då jag ser att min chiliplanta är överfull av frukter passar jag på att lägga in lite av dessa också.

Lägg till bildtext

Under tiden som allt blir klart sätter jag mig för att meditera en stund. Förstår inte riktigt att denna sköna aktivitet är så förknippad med höst och vinter för mig. Kanske är det lugnet som lägrar sig, som liksom drar in mig dit!

Ju mörkare det blir ute, desto mer ekar det i mig av arbetslösheten. Och jag känner mig kluven! Jag trivs väldigt bra med att jobba, om det finns tillräckligt mycket att göra så jag kan prestera. Och om arbetskamrater och chefer är bra. Att få detta, till synes, enkla paket uppfyllt är faktiskt inte så lätt!

Och vi kan ju läsa spaltmeter av undersökningar som bekräftar problemet.

Om arbetsplatsens mål är oklara så är det väldigt svårt att veta att det jag gör leder rätt. Då kan jag arbeta hur mycket som helst, men det goda resultatet kan utebli. För det handlar ju inte om att göra mest, utan att göra rätt saker.

Om arbetskamraterna inte vill förändras i takt med organisationen, så får man ett ständigt mothåll som tär vansinnigt på krafterna! När chef och styrelse säger en sak, men de som jobbar vägrar, ja då kan det aldrig sluta bra!

Ett annat problem jag upplevt, och som de flesta inte kan förstå, är när det är för lite att göra på jobbet. När jag pratar med vänner om detta tycker de att jag är galen. När jag sitter där och bara liksom försöker få tiden att gå, eller när förslaget är att vi ska sluta tidigare varje dag, då mår jag inte bra! Jag har ständigt dåligt samvete och det gräver småningom ett hål i själen.

Men dessa faktorer jag nämnt är mycket vanliga! Och det säger ju en del om det samhälle vi lever i. Alla ska jobba, oavsett om det behövs eller inte. Och arbetsplatserna kan drivas hur ineffektivt som helst utan att "någon" reagerar! Särskilt om man rör sig inom ideell, eller annan skattefinansierad verksamhet.

Som du vet tror jag mycket på en total förändring av systemen. Den lånedrivna ekonomin måste upphöra, och så också bidragstänket. Istället vurmar jag för att alla medborgare har en grundtrygghet via medborgarlön. Detta testas med goda utfall runt om i världen. Kreativiteten hos människor ökar, brottsligheten minskar och så också självmord och depressioner. Byråkratin minskar radikalt, och samhällets totala balans blir mycket sundare. I sådana system skapas inga onödiga jobb, eftersom alla har en grundförsörjning. Det man däremot sett är att småföretagandet ökar, då många liksom jag trivs med att arbeta. Kan du dessutom arbeta med det du vill, utan att vara livrädd för personlig konkurs, ökar både lusten och prestationen.

Häromdagen fick jag t.ex. se att ett hus i grannbyn är till salu. Förutom bostadshuset finns där ett litet bageri. Oj så sugen jag blev att köpa det och starta upp verksamhet! Baka bröd, sälja förädlade grönsaker och örter, öppna en liten personlig restaurang, ha kurser i hälsa och personlig utveckling, skrivarkurser, ja visst bubblar idéerna!!

Men..................och så kommer då menet, då ska jag låna pengar till en verksamhet som kanske behöver några år för att blomstra. Törs jag verkligen det? Kommer vi att få leva på svältgränsen innan det funkar? Och är det då inte en nackdel att i det läget vara 59 år?

Hade jag haft en medborgarlön i botten, så kan jag garantera att saken redan varit klar! Och dessutom skulle jag samla människor kring mig, sådana jag känner och vet är duktiga och kloka, som kunde utveckla verksamheten tillsammans med mig.

Men sånt är inte vårt samhälle!!

Istället ska vi skuldsätta oss och känna oss rädda och olyckliga för att vi inte alltid har en plats i systemet. 

Nä nu får det räcka för nu!! Nu söker jag något fler jobb, skriver till någon arbetsgivare och besvarar någon förfrågan. Sedan lämnar jag dessa tankar åt alltet, och går ut och plockar lite mer bär! Bättre att sylta än att deppa, eller hur?!! :-)

Skördetid på landet

Sitter här och spanar ut över morgondiset. Löven ser guldöverdragna ut och i skogen lurar älgjägarna vid sina eldar.
På spisen står en gryta och puttrar. I den hoppar
 burkar med tomater och chili som jag skördat, skurit ner, kryddat med egna örter och nu konserverar. Det är bara en del av den förädlingarnas tid som nu pågår.

Skördetid är verkligen också tillfälle till reflektion. Vad av det jag planterat gav bra skörd? Vad ska jag göra annorlunda framöver? Och det gäller inte bara grönsaker och frukt, utan också inriktningar i livet i stort!

Eftersom jag, av någon anledning, inte skriver här så ofta, så får det bli ett långt inlägg även denna gång! Jag börjar med trädgårdstankar och matberedning, men dessa innehåller givetvis också samhällsfunderingar.

Under flera veckor har jag skördat och tagit hand om tomater. Tillsammans med örter från trädgården har de kokats till marmelader, såser och blandningar. Dessa kommer jag att förvara i matkällaren och använda under vintern. Eftersom det är bättre med solmogna tomater som man själv gör i ordning, än sådana som man köper "färska" under vintern (som egentligen har mognat i lastfartygens diselluktande utrymmen) försöker jag få ihop så mycket som möjligt. Då jag odlar en hel del örter som kan användas som smaksättning, får jag många variationer.
Örter som blivit över har förädlats till kryddor. Dill, persilja, gräslök, selleri, fransk dragon, salvia, libbsticka m.m. dansar i olika konstellationer. Jag har gjort varianter för fisk, kött, vegetariskt, speciellt för tomater o.s.v.
Själva tillverkningen är enkel. Jag mixar örterna till en grön sörja. Tillsätter salt och lite vatten och mixar vidare. Sen lägger jag allt på ett papper och låter det torka ordentligt. Därefter mixas de igen och läggs på burkar med etiketter.

Potatisen har jag tagit upp nu. Jag ville rädda den innan höstregnet. Om knölarna är torra och fina när man tar upp dem, klarar de sig mycket bättre i matkällaren. Fantastiskt egentligen att de potatisar jag köpte för några år sedan ger mer för varje år! Vi äter under vintern, men har ändå utsäde kvar. Och av dessa blir det nya potatisar. Dessutom gör det mig nöjd att jag slipper köpa de som odlats med konstgödsel och besprutats med gifter. När jag åker förbi potatisfälten här ser jag brun besprutad blast. Innan upptagningen verkar många göra så. Då kan den vara kvar i jorden längre även om det kommer lite frost.
Apropå gifter så besprutas det även här i byn. Jag känner mig allt mer tveksam till kampanjer som vill att vi ska betala mer för mjölken så att bönderna kan överleva. Jag är beredd att klara mig utan mejeriprodukter och kött, om alternativet är att pengarna ska gå till Round-up och andra gifter!!! Jag kommer att ta itu med frågan av besprutningen här, eftersom jag är livrädd för att min trädgård ska förgiftas!!

Jordgubbar är de enda bär jag hittills kan skörda i trädgården. Vinbärs- och krusbärsbuskar har tagit tid på sig, men nästa år är jag säker på att det händer! Detsamma gäller äpple-, plommon-. körsbärs och päronträd. De bär försiktigt med frukt nu, men är så pass stora att min förväntan kan tillåtas stiga.
I skogen hittar jag blåbär och vildhallon.
Vi har ju frysar, men sedan vi fick matkällaren gör jag i ordning och förvarar det mesta där.
Svamp har jag hittat en del, och de är torkade och burkade.

Idag kommer jag att skörda morötter, persiljerot och palsternacka. Det mesta kommer att förvaras som det är. Men jag kan nog inte låta bli att pickla en del. Squashen, som verkligen väller fram, blir soppor och grytor att äta direkt. Bönorna har inte gått så bra och blir inget annat än direkt-ätna. Däremot ser spetskålen rätt bra ut, även om den behöver liiite mer tid. Hoppas att frosten håller sig undan ett tag till.

När man står med fötterna i den lena jorden, och sätter fröer eller skördar, är det inspirerande att tänka på att det man odlar ger skörd. Och så är det ju också med den livsväg man väljer att odla. Men olika "grödor" behöver individuell skötsel och förståelse. Min potatis t.ex. blir finare för varje år. Förbättringen kom efter att jag förstod hur den trivs bäst. Jag gräver ner sättpotatisen ganska djupt. Sen gör jag inget mer!! Ingen alning (lägga över lite jord för att slippa gröna fläckar) och ingen ogräsrensning. Jag har nämligen upptäckt att potatisen trivs tillsammans med ogräs. Det håller fukten i landet och skyddar mot både ohyra och gröna fläckar. När jag skördade hade jag 6 potatisar med gröna fläckar, och inte en enda annan skada! Inte en brun fläck eller mask/skorvskada!!

Annat är det med tomaterna. Om jag ska få rejäl skörd där måste jag lägga på kompost och sköta vattningen. Det coola med komposten är att jag får massor med tomatplantor jag inte satt. Frön som överlevt komposteringen skjuter snabbt skott och ger fina tomater. I år har jag dessutom fått frivilliga melon- och auberginplantor!!

Tänker så att visst är det likadant med allt! Men det gäller att fundera ut vad i min karaktär och livsväg som jag bör låta växa fritt med ogräs och allt. Och vad bör jag göda och ansa? Inte helt enkelt, men väl värt en och annan tanke!!

Oj vilket långt inlägg!! Känner att jag bör sluta nu och återkomma till samhällsreflektioner en annan dag!! :-)
Lev väl där ute!!  

Vegetarian och livsnjutare

Gott nytt år därute i världen! Nu skriver vi 2015 och kan ju alltid hoppas att detta blir året vi på allvar börjar leva så att Jorden kan återhämta sig.

I slutet av sommaren bestämde jag mig för att börja äta helt vegetarisk. I början gick det hur bra som helst! Då kunde jag ju i princip gå ut och plocka maten och äta den direkt. Jag konserverade också en hel del till matkällaren. I julhelgen tog jag fram mina konserverade tomater, och de smakar underbart!

Efter någon månad kom jag så till en liten svacka. Vad skulle jag äta när så mycket av det färska inte längre fanns tillgängligt? Pasta, nudlar, potatis, matvete m.m. var ju fortfarande en naturlig del av tallriken. Men man vill ju gärna ha något mer, och dessutom ville jag må bra och behålla orken. Jag testade tofu, och det var bland det värsta jag ätit! Riktigt äckligt!! Quorn gick bättre, men kändes inte så bra miljömässigt. Det blev helt enkelt till att börja experimentera.

Nu hör det också till saken att jag älskar att laga mat! Detta var och är något jag verkligen inte vill vara utan. Att ta hand om fina råvaror, och med örter förfina smakerna är riktig meditation för mig.

Så här sitter jag nu och tänker dela med mig av mina matglada stunder. Du kommer att få recept och tips, men givetvis också bilder. Jag kommer att ta dig med genom mitt matår. Antagligen kommer jag inte att skriva varje dag, eftersom jag ofta lagar stora satser och fryser in överflödet. Just nu har jag säkert 10 olika rätter i frysen. Men någon gång varje vecka kommer jag att bidra med något till dig som är intresserad av att testa ett nytt sätt att äta.

Synd bara att jag inte tog en bild på min frunsch denna årets första dag. Jag bakade en croissant fylld med västerbottensost. Till det en härlig omelett och färska grönsaker.

Fortsättningsvis kommer jag också att, som tidigare, kommentera allt från klimat- till arbetsmarknadsfrågor. Allt hör ju ihop!!

Sen vill jag bara avsluta med att säga att denna höst och vinter är den friskaste jag kan minnas. Hittills har inte minsta förkylning fått grepp om mig. Jag vill tro att det till största del beror på mitt nya ätande och vad det fått för positiva kringeffekter. 

Så välkommen att hänga med under mitt år!! 

Jordkällare är frihet!

Så där ja! Äntligen tar jag mig hit!! Måste få ge dig sommaren sista rosenbukett eftersom du orkar hänga med mig här. Jag är nog världens sämsta bloggare! Men ibland är det kul!!

Vilket år det varit! Förra hösten satt vi i en husvagn den här tiden. Men sen har det verkligen lossnat! I våras bytte jag jobb. Så jäkla skönt att göra det då och då när man, som jag, lönearbetat i 40 år! Dessutom känns det som att ju äldre jag bli, desto viktigare blir lärandet. Och ett nytt jobb innebär alltid nya saker att förstå och sätta sig in i.

En konsekvens av att jag hoppade av gamla jobbet var att jag inte kunde ta ut så mycket semester. Två veckor blev det, men det var helt OK. Under den tiden hann jag måla en hel del ute och sköta om trädgården.

Ett härligt mål blev också uppfyllt. Jag skaffade äntligen den matkällare jag drömt om. Det blev en sån här från Sandströms Innovation. 

   

Pontus kom med sin grävare och allt var grävt, isolerat, övertäckt och klart samma dag! Och den funkar perfekt!!

Just nu är hyllorna fyllda med sylt, saft, potatis, morötter m.m. I fruktskåpet har jag äpplen som jag hämtat från grannens träd.

Vilken frihet det är att veta att vi har ganska bra med mat även om det skulle bli kris någon vecka. Och nu vet jag dessutom att jag kan odla mycket mer. Allt handlar ju om vart det ska förvaras.

Sedan någon vecka tillbaka har jag gått över till vegetarisk kost. Det känns så bra! Anledningen till att jag tog steget var att likna med en uppenbarelse :-). Jag har ju läst en hel del kinesisk filosofi genom åren, och helt köpt konceptet om livets cirkelrörelse. Att det egentligen är exakt samma löv som kommer åter på trädet varje år o.s.v. 

Så satt jag där i blåbärsskogen och fyllde mina kärl. Plötsligt började jag tänka på att det, i princip, är samma bär jag plockar varje år. Då slog det mig att det är så det är inrättat! Att vi ska äta det som återkommer, och inte döda eller på annat sätt förgöra för att leva. Och efter det har jag inte kunnat äta annat än frukt, bär och grönsaker. 

Min kropp har förändrats en del av kosten. Framför allt tror jag att det beror på att mängden salt minskar radikalt när jag inte längre äter kött. 

Många frågar mig om jag inte är oroad över att få för lite protein. Jag svarar att den stora oron borde ligga i att de flesta får för mycket av detsamma. Dessutom innehåller ju många produkter massor av konstiga ämnen. Jag har valt att inte köpa sojakorvar och andra hel- och halvfabrikat. Jag river blomkål och gör biffar, eller steker pannkakor gjorda av solrosfrön. Goda, matiga soppor med brödkrutonger, pasta med sås av persilja, basilika och spenat, gratänger av olika slag, kroppkakor fyllda med svamp. Ja, inte behöver man då köpa dyra färdiga produkter, även om man som jag är nybörjare!

Sötsuget har också minskat. Men mest på grund av att jag tycker att mitt smaksinne förbättrats och att många godissorter nästan svider på tungan. Men en kopp te av min torkade chokladmynta tillsammans med en chokladboll gjord av dadlar, istället för smör och socker, slinker behagligt ner.

På nåt sätt har omläggningen av kost också lett till att jag är mer sugen på att promenera och vara ute i friska luften. Just nu i alla fall, behöver jag inte motivera mig för att ta promenader eller cykelturer. Det lockar mig. 

Och än en gång blev det ett lååångt inlägg när jag nu väl kom hit :-).

Förhoppningsvis hör jag av mig snart igen!!

Arbetsmarknaden 2014 och våren

Känner att jag börjar med att förhålla mig till våren! När himlen ändrar karaktär och jag kan sova med öppet fönster, då infinner sig mina vårkänslor. Så har det varit i en vecka nu!

På våra promenader har vi stött på stora renhjordar som letat mat på lägdorna. En härlig känsla att dessa vackra djur fortfarande kan röra sig någorlunda fritt.

Igår när jag satt i solen med en kopp kaffe hörde jag "lappen" se till sina djur. Jojk och stötar av läten ljöd förtrollande i luften. 

Så var det då det här med hur arbetsmarknaden nu uppvisar oroväckande tendenser. Efter att det de senaste åren satsats en hel del på att människor ska må bra på sina arbeten börjar nu detta vända. Allt fler artiklar berättar om hur ledarskapet har en tillbakagång mot det gamla auktoritära synsättet. 

Det humanistiska verkar nu, i en snabb takt, bytas mot att se människan som en maskin igen. Gör det du ska och håll käften!

Flera av mina närstående vänner och bekanta vittnar om samma sak. Brott mot arbetsmiljölagen, inte minst gällande organisation och de psykosociala delarna. En bekant har just blivit utlöst från arbetsplatsen med dryga miljonen i skadestånd. Hans "brott" var att han som skyddsombud inte tillät farliga situationer.

Samtidigt fylls luften av en önskan av att människor ska orka jobba längre, att färre ska bli sjuka (trots att detta verkar öka nu) och att effektiviteten ska bli bättre.

Om man tittar på vad ledarskapsforskningen säger, och hur de framgångsrika företagen arbetar med ledarskap visar sig en rakt motsatt bild av vad som krävs för att uppnå långsiktig hållbarhet. Två av de viktigaste ledorden är helhetssyn och empati. 

Med helhetssyn menas att man inte kan se den anställde som en enskild del (maskin) när den befinner sig på arbetet. Hela människans situation måste tas tillvara för att skapa resiliens (motståndskraft). Det kan innebära att om någon har det besvärligt privat en period, så kan ett bra förhållningssätt på arbetsplatsen motverka att människan dippar. Om arbetet erbjuder utveckling så stärks individen och får ett andningshål när den finns där, samtidigt som ett friskt engagemang i meningsfulla arbetsuppgifter ger en paus från problem.

Rekrytering av chefer är också ett område som nu utreds all intensivare. Förmodligen kommer detta att se helt annorlunda ut ganska snart. Mycket pekar på att de viktigaste egenskaperna kommer att bli empati, alltså inlevelseförmåga, viljan att tjäna andra och att försöka förstå utanför sina egna inprogrammerade antaganden.

Det här är ett spännande område som intresserar mig mycket. Jag läser allt jag kommer över och vill gärna skapa något forum eller företag för att bidra i denna kreativa och framtidsinriktade utveckling.

Tänk dig själv om det fanns en stad som var känd för sina arbetsplatser. Där människor trivdes och ville arbeta eftersom det gav så mycket. Grunden där skulle antagligen vara chefer som varje dag ställde frågan "vad kan jag göra för dig" till de anställda. Att som ledare förstå hur man kan stötta den anställde till stordåd skulle förändra allt! Och jag skulle tro att många skulle vilja bo i en stad där man satsat på detta!

Jag läste nyss en undersökning som tagit fram vad unga tycker är viktigast i sin personliga framtid. Man kan ju tro att svaren skulle handla om att resa runt i världen. Men svaren handlade om arbete och trygghet. När det gällde arbeten ville få bli chefer eller satsa på att tjäna mycket pengar. Istället svarade man att arbetet måste ge personlig utveckling! Intressant va! 

En annan tendens som ökar är ifrågasättandet av livstids lönearbete. Även här kommer antagligen förändringar att ske. Beskattning av produktionen istället för av arbetade timmar, fler som delar på de arbeten som finns kan vara några bilder från en ganska snar framtid.

Just nu står mycket och väger i samhället. Politik som endast pratar om tillväxt, klimatförändringar, människor som känner sig fångade, ja visst står vi inför förändringar.

Vårt fokus avgör vad vi ser

Jag hittade ovanstående bild på facebook och anser den mycket talande! Inläggen på just fb lyser upp denna konstiga sida av oss med oönskvärd tydlighet.

Forskningen säger att vi tror att något är sant utifrån vår kognitiva karta. Om jag vill att vissa inriktningar ska vara fakta, väljer jag helt enkelt att läsa om, och se rön som stärker mina antaganden. 

Det är förmodligen därför som klimatskeptikerna kan nå ut med sina budskap. Vi vill helt enkelt att de som säger annat ska ha fel.

Bakom många av de artiklar som framställs som vetenskapliga ligger företag som vill att vi ska fortsätta med våra gamla mönster. 

Jag undrar när vi ska nå den kritiska massan då förändringen plötsligt är oundviklig? Blir nu sugen på att teckna en bild av hur det skulle kunna vara.

Berättelsen om Jag

Jag hade precis vaknat och sträckte långsamt på sig. Hen kunde höra fågelsången ute, och förstod att det skulle bli en fin dag.

Insvept i den gamla frotterocken satte hen fyr i vedspisen. Det tog alltid en liten stund innan vattnet till örtteet började koka. Men under tiden värmdes huset, så varför ha bråttom.

Men den kantstötta muggen i handen betraktade hen omgivningen genom fönstret. De små huset runt om hade alla renoverats varsamt. Lite åt gången, och oftast med återvunnet material som grannarna bytt med varandra. De senaste 10 åren hade verkligen förändrat allt! Ingen rev längre de gamla, gedigna timmerhusen, för att bygga nya alldeles för stora villor av konstiga material. Numera hade man insett värdet av att bevara och vårda, och det gällde allt från husen till kläderna och relationerna. 

Jag öppnade dagens post på skärmen. Utbetalningen med månadens basinkomst hade kommit, så hen passade på att betala de få räkningarna. Sedan konsumtionssamhället gått ur tiden blev det inte så mycket att betala varje månad.

Eftersom Jag nu hade en fast inkomst genom medborgarlönen, hade hen valt att starta ett eget företag. Kreativiteten hade kunna blomstra när inte längre kravet på lönearbete stod i centrum. Företagets grundidé hade varit att skapa ett ledarskapsforum som skulle utveckla ledare inom alla sektorer. Människor som ville lönearbeta skulle göra det i miljöer där de kände att hänsyn togs till deras liv i helhet. Kraft och idérikedom skulle tas tillvara vilket skull utveckla samhället via människan var bastänket.

Från början hade det varit komplicerat och mycket arbetskrävande att ändra de gamla mönstren. Men efter att hen hade fått ett stort företag, med inriktning på utveckling av biorening av avfall som kund, vände allt.

Nu blev resultaten av ansträngningarna tydliga och allt fler ville komma till ledarskapsforumet för att utvecklas.

I detta nya rekryterades ledarna utifrån deras känslomässiga och sociala intelligens, och plötsligt framträdde det tjänande ledarskapet. Chefer som sett sina positioner som karriärvägar och statusindikatorer var nu borta. Istället var de ledare som rekryterats där för att plocka fram det allra bästa från sina medarbetare och samskapare.

Jag såg att hen hade några coachningssamtal under dagen. Hen såg alltid fram emot dessa med stor iver. Hen lärde sig så mycket av att lyssna på hur andra förvaltade den konst som nu växte fram.

Träffarna skulle givetvis göras via skärmen, men miljön för samtalet var ändå väldigt viktig. Att de som hen talade med kunde känna en harmoni gjorde att hon ofta tog ut datorn på farstukvisten när vädret tillät. Då kunde fågelsången och de andra av naturens ljud skänka ytterligare liv åt samtalet.

Hen satte ifrån sig tekoppen och sträckte än en gång på sig i sin fulla längd. Livet är underbart och lätt att leva tänkte hen. Och det är ju precis så det ska vara! 

Livet på landet i Skellefteå

Om det är något jag saknar med mitt tidigare boende, så är det vattenfallet och bäcken på tomten. Naturens egen skapelse som bara fanns där. Här har vi grävt en damm, och nedanför oss finns en tjärn, men jag saknar fallet ändå. Ljudet och de slipade stenarna där man kunde sitta på sin hemmapicknick.

Men det är skönt att ha flyttat tillbaka hit. Byn är fin och levande. I denna morgons snöyra, ser jag ljusen i grannarnas fönster.
Vid gräsmattans slut finns, sommartid, bär och svamp. Och jorden, som legat i träda i många år, börjar nu visa sina allra bästa sidor när jag odlar.
Det går att leva långsamt här. Jag behöver inte åka på träffar för att få slowfood, mindfulness eller träning.

Tänk att det blivit så inne att delta i aktiviteter som egentligen handlar om att sakta ner och hinna upp sig själv! Och då duger det inte att sitta på bron och lyssna på fåglarna. Nej allt ska kursifiseras så att någon kan tjäna pengar på det.

I tidningen läser jag ännu en berättelse om en ung kvinna som lever ett hälsosamt liv. Äter gryn och frön som fåglarna, och ägnar all sin lediga tid åt träning. Nuförtiden äter ju folk knappt mat! De äter dieter av alla slag. Förr kunde man bjuda hem vänner på middag och njuta av mat och vin tillsammans. Men nu går det knappt eftersom man kan vara säker på att några, om inte alla, äter någon slags diet. Kanske t.o.m. 5-2, och är de då på någon av sina fastedagar kommer de bara att sitta och stirra på oss andra när vi njuter.

Jag jobbar i stan och går ofta en promenad på lunchen. När jag passerar gymmen tänker jag alltid på att detta är stans mest fullbelagda parkeringar. Människor tar bilen för att sedan ställa sig på ett gångband och promenera. Vilken konstig värld!
Allt är tillrättalagt, och det som har status ska man betala för. Och det är klart att om jag skottar snö som motion kommer ingen att se mina fina träningskläder. Eller är det kanske som med facebook att vi blir allt mer beroende av andras gilla.
Vad har hänt med självkänslor och inre motivation undrar jag?

Livet på landet är mer stilla och kräver större självgillande. Belöningarna handlar om att uppleva inre, stormande lyckokänslor, som man själv bygger upp.
Som när jag en dallrande het dag mitt i sommaren ser att åskan är på väg. Jag kastar mig på cykel och tar mig den korta vägen till tjärnen. Snabbt ut i den silkeslena vattnet för en simtur, medan den svarta, tjocka molnduken växer. När de första knallarna närmar sig cyklar jag tillbaka hem skrattande. Lyckan inombords bubblar! Skönt, enkelt och en känsla som dröjer kvar länge. Och detta trots att ingen såg mig!

På landsbygden finns många fina, tomma hus. Fönster som väntar på att få hysa en blomma och lite ljus. Förstukvistar som vill bli sopade på vintern, och tålmodiga perenner som vill ge sin doft till någon som älskar dem. Hus och tomter uppbyggda av kvinnor och män som hoppats och skrattat.
Fler borde ta sig an husen och bygga sina korta liv i harmoni. Men det kräver att man är beredd att uppskatta sig själv, och njuta av belöningen av att bara göra och vara.
Kanske kommer dessa hus än en gång att värmas av sprakande brasor i spisarna, och rummen ljuda av skratt och gråt.
Jag hoppas!

Kronor och ören

Livet går vidare på planeten Jorden. Såg just en bild på hur vår satellit ser ut från Mars. En liten, knappt skönjbar prick i det stora svarta.Ingen kan ana att det fortfarande finns några få äkta skogar, och eventuellt lite rent vatten kvar här. Men till alla utomjordingar som haft i åtanke att invadera oss och ta våra naturresurser (som det alltid framställs i filmer av nån anledning) vill jag bara säga; gör er icke besväret! Vi har fullt upp med att förstöra allt vi har! Hela vårt jordsliga samhällssystem bygger på att rasera paradiset, så att alla kan lönejobba bort sina liv!

Igår tittade jag på Stefan Lövéns tal inför LO. Han var mycket tydlig med att alla måste sysselsättas. Han berättade bl.a. om ett möte han haft med en person som gått länge på försörjningsstöd. Nu hade hon jobb och kunde köpa en säng för sina egna pengar. Hon hade fått ett liv tack vare jobbet. Och slutsatsen blev att sossarna ska leverera jobb till alla.
Hade detta varit en rapport inom akademin hade den fått underkänt. Slutsatsen sitter nämligen inte ihop med fakta. Tjejen mådde dåligt för att hon kände sig som paria i sitt eget samhälle. Förnedringen av att be om allmosor tog knäcken på henne! Men det var väl pengar hon ville ha va? Och utan att förnedras! Att detta sitter ihop med produktion och konsumtion är ju bara ett systemtänk som skulle kunna ändras när som helst.

Varför alla partier vill sträva mot tillväxt byggt på ovanstående är intressant. Och samtidigt höjer fler och fler människor rösten för skapandet av ett annat samhälle. Den gamla partipolitiken är omodern och dammig. Dessutom förstör den livsförutsättningarna för oss själva och våra barn.
Frihet, hävdar partierna, består av att ha jobb hela livet. Men frihet för en ökande skara människor är istället ren mat och friskt vatten, frihet att bestämma över sin tid, vackra livsmiljöer och livsnödvändiga resurser utan andra krav än att du finns.

När jag var liten fanns det 1-, 2-, 5-, 10-, 25- och 50-öringar. De är nu borta. De behövdes inte längre i en ekonomi som trappar upp priset för varor och tjänster. Vi accepterar utan att ifrågasätta. Vad lever ekonomin för eget liv egentligen?
Lagar stiftas angående aktieutdelning och rökning. Men varför stiftas inga lagar som förbjuder krig? Eller en lag som säger att alla ska ha lika mycket pengar?
Men då skulle ingen satsa på företagsutveckling säger du säkert. Men hur många företag behövs egentligen? Vilka produkter är nödvändiga för oss? Allt är skapade system som kan ändras om vi vill.
Men så klart måste vi öppna våra mediemanipulerade sinnen och upptäcka vad som pågår runt oss! Vi måste våga se galenskapen och gå samman för förändring. Vi måste kräva makten över vårt gemensamma jordklot! De som representerar oss i olika sammanhang gör fel!

Och här sitter jag i vår lilla stuga som nyss reparerats på utsidan. Jag tänker att om mina torkade örter, tomatsåsen som förädlats, bönorna och morötterna varit värda något, så hade jag kunnat köpa virket av någon granne. Hen hade valt ut några träd, sågat dem i byasågen och i gengäld fått bra mat av mig. Men så funkar det inte. Besprutade, kostgödda kryddor som sedan strålats för att hålla länge, kostar en spottstyve. Tomatsåsen på burk innehåller kemiska aromämnen så att det knappt behövs någon tomat i. Det ger förtjänst åt industrin, jobb och gör någon rik. Att betala med hemodlat skulle vara en omöjlighet. Så banken har fått låna ut mer pengar istället, och jag har gött ett system jag föraktar och vet är vår undergång.
Sådant är det nuvarande livet på planeten Jorden.

Jag funderar ofta på vad de som lever om 100 år kommer att säga om oss. Om det nu går att leva här då vill säga. Det vore intressant att få se hur "prinsen" som väcker den sovande Törnrosa kommer att se ut! När stiger människan ur illusionen om att det nuvarande är det rätta och enda möjliga?

På mitt eget microplan längtar jag just nu till sommaren. De få fröer jag behövde komplettera med har kommit, och jag har god tid att planera mitt lilla grönsaksland. 800 kvm ska, enligt utsago, räcka för att försörja en familj på 4 personer med grönsaker under året. Men då gäller det att satsa på annat än sallad ;-).
I sommar önskar jag verkligen att min dröm om matkällare ska bli verklighet!

Mitt i natten

Sitter här i vinternatten och hör stormen piska landskapet. Kunde inte sova, så jag gick ner och gjorde upp en eld i spisen. I min fåtölj kan jag njuta av strålningsvärmen från murstocken bakom mig. Och anledningen till att sömnen uteblev var just att jag frös. 

En lång, seg förkylning har saboterat rytmen i min kropp! Lägg därtill en ledighet över helgerna. 

Första arbetsveckan avslutades med att jag slocknade direkt jag kom hem från jobbet. Ett lokalt strömavbrott bidrog givetvis. Så här sitter jag nu.

Ofta reflekterar jag över vad som upptar mina löpande tankar. Vad är det för automatisk monolog som pågår i det tysta? När jag väl riktar medvetandet dit inser jag hur otroligt mycket som handlar om jobbet. Nu har jag ett meningsfullt arbete. Den närmaste framtiden består av ämnen som demokrati, permakultur, medborgarlön och berättande. Inte alla som har det så! Men jag vill inte gömma undan att det också innebär timmar av administration på alla plan. 

Allt mer sällan kan jag släppa arbetet och bara vara. Och det är ju så vårt samhälle är. Och trots att raddor av undersökningar visar på det ohälsosamma i dessa loopar, höjs ständigt den allmänna statusen i att "leva sitt jobb".

Undrar hur det kommer sig att trots att vi lönearbetar så intensivt, så finns det relativt få företag med god ekonomi och trygga framtidsjobb. Och hur ska vi hinna bidra till och styra samhällsutvecklingen?

Kanske är det just det som är poängen. Att vi inte ska hinna tänka på hur allt hänger ihop. Vilka konsekvenser mitt dagliga strävande får för helheten. Mina resor till jobbet, orken som tryter och därför lockar mig att konsumera o.s.v. Rädslan för att inte klara framtidens grundläggande basbehov ställs egentligen mot barnbarnens möjlighet att alls få en framtid.

I veckan var jag på ett seminarium om demokrati. Fokus var att få fler förstagångsväljare att gå och rösta. En fråga som gick runt i huvudet när jag hörde politiker prata var; vad är det förväntade resultatet av att fler unga röstar? Handlar det om att de ska få behörighet (självförtroende och mod) att driva en kamp för demokratisering av demokratin? Eller är syftet att få fina siffror i statistiken så man kan berättiga nuvarande tämligen urholkade system?

Nää, nu får nattens blues vara över! Klockan är 5:41 och snart gryr den nya dagen. Tystnaden kommer att bytas mot ljud av människor som strävar i sina mönster. Kanske släntrar jag runt i "pyjamas" hela dagen. Jag kan ställa mig vid fönstret och titta ut över omgivningen med ledighetens ögon. Eventuellt grädda en pizza i vedugnen och sedan kolla igenom mina fröpåsar inför vårens sådd. Det är ju jag som bestämmer! 

Hussvamp och därefter

En fredagsstädning i mitten av augusti tog en synnerligen jobbig vändning. Larsan hittade ett brunt pulver vid listerna nere i kammaren, och googlandet satte fart - och skrämde oss från vettet. Det visade sig att vi förmodligen fått äkta hussvamp i vårt lilla torp. Katastrof! Så här såg det ut när vi öppnade lite!

 

Efter att vi kontaktat försäkringsbolaget insåg vi att detta kan bli en lång kamp. Då hade vi dessutom läst artiklar som sa att man kunde kunde få riva hela huset, skicka materialet på destruktion, gräva bort allt där huset stått och därefter bygga nytt. Panik! Bara rivningen och omhändertagandet av materialet kunde gå på ett par hundratusen. Och sen ett nytt hus!

Försäkringsbolaget meddelade att de inget kunde göra om det var en fuktskada. Vid vattenskada däremot kunde de hjälpa till.

Rivningen satte igång och ett läckande avluftningsrör till avloppet hittades. Phu!! Tydligen har någon borrat i röret vid reparationer i början av 90-talet. Små mängder vatten har sipprat ut, och nu hade tydligen de rätta förhållandena för svamp uppstått.

En dag när vi kom hem var golvet uppbrutet. Ramar med plasskydd var uppsatta vid trappan mot övervåningen. Vi kom inte åt någonting!

Iväg och hyra en husvagn. Några kläder fanns i tvätten i badrummet som vi kunde nå från baksidan. Lite plasttallrikar m.m. hade vi också ute.

Jag lovar er att det är inte som att campa på sommaren, att bo i husvagn när hösten börjar kyla på. Och när du ska iväg till jobbet varje dag.

Saneringsarbetet satte nu igång. En sugbil kom och drog ut ca 50 cm av materialet under huset. Därefter behandlades med Boracol. Svampen, som behöver kalk för att överleva, hade spritt ut sig framför murstocken. En ca 120 cm stor Alien med myceltrådar överallt! Riktigt vidrigt!

Efter saneringen fylldes nytt grus runt grundstenarna. Därefter byggdes golvet igen. Och efter i runda slängar två månader kunde vi flytta in igen.

Fortfarande är en del ogjort. Väggen är inte igensatt på utsidan kammaren. Elen inte indragen överallt och telefonkabeln hängande som en girland i taket. Men vi är lyckliga! 

Det vi lärt oss är att faran med hussvamp ofta är överdriven. Många är de som vill tjäna pengar på vår rädsla! 

Om man tar bort anledningen till problemet kommer inte svampen att klara sig. Då vi också fått en sanering, som dessutom ger 10 års garanti, känns det bra!

Så här ser det ut nu när vi börjat få sakerna på plats.

Jag har försökt orka med annat än jobb och oro under den här processen. Plockat svamp och bär, skördat grönsaker m.m. Tyvärr är det svårt att orka med annat när pressen är så stor. Dessutom är det svårt att tillreda saker i husvagnen. Vi har ätit halvfabrikat och det känns verkligen i kropp och själ! 

Så nu sitter jag här bland de kartonger som fortfarande inte är uppackade. Det löns liksom inte att ta fram mer innan listningar m.m. är klart. Givetvis har jag insett hur otroligt bortskämda vi egentligen är. Vana att komma till ett varmt, fungerande hem, med vatten i kranarna, maten i kyl/frys och en bra spis att tillreda på. Så konstigt att man glömmer att uppskatta det i vanliga fall. Att det liksom blir en självklarhet. 

Jag hoppas att känslan sitter i länge!

Förra helgen kunde jag unna mig att gå ut i skogen och plocka lummer till en liten dekoration. Vilken lyx!

Ha det bra!

Skörda vatten och bygga trädgård

Oskar tar sig ett dopp i en av vattentunnorna en varm dag i juni. Härligt med regnvatten och på ytan en tunn hinna av det finaste blompollen. 

Det går åt en del vatten när man ska hålla igång trädgården. Och regnvatten känns givetvis allra bäst. Det gäller att ställa tunnor under stuprören och samla upp allt som bara går.

Hittills har den här sommaren varit ganska sval. Maj var högsommarvarm, men sedan har det legat runt 15-18 grader. Egentligen är det optimalt om man ska flytta eller nyplantera växter. Men det har också blåst hårda västliga vindar, vilket frestat på sköra stammar, och torkat ut jorden snabbt.

Jag försöker alltså bygga en stor, tät trädgård. Det är lååångt kvar innan jag är där, men några nya växter kommer till varje år. Det gäller att ha tålamod. Nysatta buskar tar inte upp särskilt mycket utrymme, men efter några år blir det tätt om de trivs. Min strävan är att göra sammanhållna öar med växter. Jag lägger den oftast direkt på gräsmattan. Sätter några stenar eller brädor runt, hämtar jord från lägdan och planterar sen. Förhoppningsvis växter det till och bildar små rum småningom. 

Vi släpper också upp träd som själva frösatt sig. Rönnar, tallar och björkar får komma upp här och där. Vår tomt som var helt kal förutom två stackars perenner och några gamla björkar (som vi trist nog fick ta ner då de var så gamla) börjar nu fyllas med växtlighet. För mig är det ett otroligt lyft, men om någon kommer hit tycker de nog att det fortfarande är ganska kalt.

I sommar har jag satt en liten berså med svart Aronia vid växthuset. En måbärshäck har planterats och nu på morgonen skapade jag en ny rabatt.

Några stenar övervuxna med ris fick utgöra grunden. jag skalade av dem den gräsblandade, lurvig ytan. Från en annan rabatt, som jag ska ta bort, hämtade jag kantstenar. Ett lager med tidningar i botten för att kväva gräset, och sedan på med jord.

Detta är den första rabatten jag valt att göra enfärgad. Vitt fick det bli. Nu gäller det bara att vattna och tålmodigt vänta på att de ska ta sig och växa upp. 

I växthuset skördar jag gurkor i mängder. Nu håller också tomaterna på att börja rodna lite. Jordgubbslandet fungerar bra och ger en skål per dag. Ur trädgårdslandet har jag börjat skörda lite broccoli. Att odla grönsaker på friland kräver bra jord. Jag inser att jag inte är där riktigt än, men kommer tid.....

Så nu gäller det bara att vattna och hoppas på en fin fortsättning på sommaren och hösten. Jag har börjat plocka lite blåbär och ska öka. Några Karl-Johan svampar har jag också hittat så det lovar nog gott.

Maten vi äter

Det enklaste och mest naturliga i världen borde vara maten. Det mesta går ju att odla med ganska liten ansträngning. Marknadsföringen av konstgjorda produkter, som skadar våra stackars kroppar, har inga gränser. Men så ökar också antalet sjukdomar!

Vem vinner egentligen på att vi ser livet som onaturligt och komplicerat?

Maten odlas storskaligt för att ge pengar. Konstgödsel, bekämpningsmedel och tillsatser är bara något av det som tagit oss helt av den naturliga vägen. Jag funderar ofta vad det är vi lär våra barn och ungdomar. Tror de och vi verkligen att det kommer att gå att fortsätta förstöra vår jord och ändå ha någonstans att leva?

Idag finns det knappast rent, friskt vatten någonstans. Då allt sitter ihop i ett evigt kretslopp kan vi räkna med att även vår livgivande dryck är död. På de flesta ställen sätter man därtill i klor för att oskadliggöra bakterier. Och hur nyttigt blir det?

Det går snart inte att hitta något naturligt att äta och dricka, men vi fortsätter med konsumtionssamhället som om inget är fel. På hyllorna i matvarubutiken blänker chipspåsarna i sina foliefodral. Jag törs inte ens tänka på till vilken ekologisk kostnad de framställs. Och då är det bara en vara! 

Mina jordgubbar, gurkor, rotsaker och bönor är så nära bra mat man kan komma här. Odlade i naturlig jord med endast gräsklipp (klippt med handjagare) som näring. Och visst gasar grannen sin baklastare för fulla spjäll varje dag, och den svarta röken väller ur avgasröret, men var kan man idag hitta grannar som vill skapa ett paradis? De flesta struntar fullständigt i vilka konsekvenser deras livsföring får.

Jag odlar min trädgård. Lite mer för varje år. Fruktträd och buskar, blommor och grönsaker, häckar och granar, ja allt får komma in hit. Det känns som om jag samskapar med naturen själv. 

Ofta står jag framför mina ståtliga plantor och förundras över hur det lilla, lilla fröet kan ge så stor utdelning. Skapelsen är fantastisk i alla sin enkelhet, och människan, kronan på verket, förstör allt detta utan att blinka.

Det stora överflödet av information får oss att alldeles tappa fattningen. Vi kan bearbeta ungefär sju intryck åt gången, och skapa reda av det. Tänk då också på att vi har fem sinnet som tar emot allt. Om vi överstimuleras reagerar vi genom att sortera bort. Det är enda sättet att undvika hjärnkollaps. Och vad är det vi väljer bort? Ja då det konstgjorda samhället betalar miljardbelopp varje dag för att fortsätta invagga oss i illusionen om konsumtionssamhället är svaret nog självklart. Vi väljer bort doften av pollen i luften, ljudet av hur vinden rör sig över fältet, och djupet i de naturliga smakerna.

Jag önskar att fler ville bosätta sig på landet och odla en liten del av jordklotet. Göra det vackert och nyttigt. Att fler ville låta sina barn smaka nyskördade tomater, och visa dem att frukosten kan bestå av blåbär direkt från riset. 

Trädgården behöver verkligen inte vara av visningskaraktär, med ogräsfria rabatter och kortklippt gräs. Snarare tvärtom. Trädgården ska uppskattas för det den ger alla sinnen.

Låt oss odla jorden tillsammans!

Odling i zon 5

Nu växer det så det knakar. Jag satte faktiskt ut småplantorna i början av maj, och hoppades på att det inte skulle komma någon frost. Jag har inte haft någon värme i växthuset, och nu har alla gurkor små frukter, och tomaterna knoppar. 

Det känns som om detta kommer att bli en odlingssommar klass 1! 

I växthuset har vi valt att odla i stora lådor. De har markkontakt i botten, vilket gör att det går att vattna mycket. Jag lägger på material från vår varmkompost, och känner mig lycklig att kunna återvinna.

Vid dammen har det också börjat spira. Givetvis är det långt kvar innan det är i sin fulla kraft, men det är på god väg. Nu är det vattna och njuta som gäller!

Gurkorna

Växthuset med en liten sittplats

Dammen. I bakgrunden vinterns ved och en gammal stege som ska hysa ett vildvin.

Jag har gjort en del installationer i trädgården. Och naturligtvis handlar det om återvunnet material. Några gamla balkongräcken bland annat. Just nu håller jag på att ställa i ordning där, så jag återkommer med bilder. Trädgårdslandet som jag frösatte för 1 vecka sedan är inte heller något att visa ännu. Men det kommer.

Den största lyckan man kan ha är att odla sin trädgård, plantera något nytt varje år, och känna hur man samspelar med naturen. Jag blir ledsen när jag ser hur människor rensar bort för att få kala ytor med bara gräs, eller bygger altaner över halva tomten. Nog är väl naturen menad för att växa och vara oss till glädje.

Det enkla är det vackra, och inte är det meningen att det ska vara exempelvis bar jord mellan växterna. Så är det ingenstans i naturen, om jorden inte är förgiftat. Om du kollar på dammen här ovanför, så är det ingen dammduk i botten. Några stenar har fått bilda ytskikt, men annars mättas jorden under och håller vattnet kvar. Där i lever nu bl.a. grodor. På kanterna har jag satt perenner. Emellan dem klipper jag bara ner (eller rycker av ) ogräset, så det bildar en grön matta mellan växterna. 

Så ser det ut just nu. Snart dags för jobb i stan, och en stunds andra intryck. Men jag kan alltid komma hem till min älskade trädgård och samskapa vidare.

Surdegsbröd, heminredning och bloggläget

Solen har nu börjat titta in i vårt lilla torp. Men fortfarande känns det som om inomhuspyssel är ett bra val. I helgen har jag ägnat lite tid åt surdegsbröd. Körde en egen variant. Började, på fredag kväll, med en liten surdeg på rivet äpple, ekologisk honung och eko-mjöl. Ställde den lilla bunken bredvid vedspisen, och redan på lördag morgon bubblade den.
Gjorde då iordning en större stöpa med mjöl, vatten och surdegen. Detta fick stå över dagen tills den i sin tur börjat bubbla lite.
Körde sedan ihop en deg med surdegsstöpan, olja, mjöl, salt och vatten. Den fick gå i assistenten tills jag såg ordentliga glutentrådar.
Formade den till en boll, som jag la in en bunke, plastade och förvarade i kylen över natten. I morse tog jag fram den, gjorde några bröd och lät det jäsa på plåten. Helt fantastisk deg som blev ett underbart, lätt syrligt bröd.

Jag går också omkring och pysslar lite. Gillar inte att alla populära bloggar hävdar att vi ska köpa saker. Det tycker inte jag!! Däremot kan man ändra rätt mycket genom att flytta om grejer.
Jag har t.ex. bytt plats på en del saker för att få en känsla av ljus där det tidigare var murrigt, vintrigt. Flyttade bort några böcker från min tavellist ovanför kökssoffan. Istället fick en tavla, mitt kattfotshjärta jag gjorde i höstas, och en gammal bricka ta platsen. Genast mycket vårigare!!

Har också börjat inventera mina frön inför våren. Och jag har mycket! Helt perfekt när man kan ta egna frön och, så klart, byta med varandra.

För dig som troget följt min blogg har jag glädjande besked! Eftersom antalet läsare stadigt ökar (trots att jag varit otroligt slö på att skiva), igår 265 besök, ska jag nu skärpa till mig!!
Ni ska få följa min vår och sommar, med allt från frösättning, växthusuppstart och vedhantering. Till inredningstips, frilandsodling och omhändertagande av mat. Då menar jag syrning, torkning, bakning, svampplockning, insamling av örter, vintillverkning m.m.
Jag ska lägga ut betydligt fler bilder som illustrerar det jag skriver om. Så välkommen att hänga med på en mer närgången resa!

Köp inte i onödan! Spara istället till det du verkligen kan ha nytta av!!




 

Lättförtjänta pengar

Om man har ett arbete, och därmed en inkomst, är det lätt att överilat handla onödiga prylar. Man tycker liksom att man har råd att unna sig lite. Som du säkert kommer ihåg har jag ju provat på att vara arbetslös för en tid sedan. Jag funderade då en hel del över dumheterna som ligger i att arbeta för att konsumera.
Och faktum är att jag lyckats hålla kvar denna inställning fast jag nu arbetat dryga året.

Jag har räknat ut att bara på att vi tänker till när det gäller maten, så sparar vi kanske 50 000:-/år. Om vi skulle äta ute varje dag skulle det kosta oss 40 000, och då är det lågt räknat. Eftersom jag planerar, bakar och lagar mat på ett genomtänkt sätt har vi matlådor, med vällagad mat, varje dag. När vi kommer hem är middagen klar att värma, och grönsakerna beredda.
Förra årets icke förslösade medel gick bl.a. till det växthus jag längtat efter.

Vi har alltid stora burkar med syrade grönsaker i skafferiet. Jag fyller på en mindre burk och tar med till jobbet, och äter alltså supernyttiga, närproducerade ljuvligheter hela året. I växthuset fick jag tillräckligt med tomater för att kunna torka, och fylla flera burkar. De tar jag fram till pajer, soppor och röror. De har en djup, intensiv och söt äkta smak.
Gurkor lade jag in, så också paprikor, chili och vitlök.
Det är skönt att inte behöva betala för besprutade grödor som mognat i båtarnas lastrum utan en gnutta sol. Och naturligtvis drar det ner matkostnaderna ytterligare.

Mina svampförråd är överfulla! Detta trots att jag flitigt hämtar där. Soppor, pajer och biffar tillverkas av läckerheterna.

Det jag handlar är mjölkprodukter, kaffe, ägg och sådant. Jag blir ofta själv förvånad över hur lite vi egentligen behöver köpa trots att vi lever gott. Frukt t.ex. är ju inte mycket att ha på vintern. Då tar jag hellre fram en dunk äppelmust ur frysen. Jordgubbar och blåbär har vi också massor av. Och av dessa njuter vi varje dag.

Örtkryddorna jag gjorde i höstas blev riktigt fina. Jag mixade olika örter tillsammans med salt, och torkade sedan allt en stund i ugnen. Mycket gott att använda i rotsaksrätter.
eftersom jag skaffade en tryckkokare får jag snabbt fin buljong av det jag lagar till. Så i frysen finns alla typer av fonder fria från tillsatser.

Det bästa med att leva så här är att jag känner mig lycklig. Kanske blir man rent biologiskt gladare då man äter renare mat, men det är också en stor glädje i att veta att man inte arbetar för att kasta bort avkastningen på att fylla kundvagnen med skräp. Jag gnolar ofta för mig själv när jag har vedspisen full med kastruller, och när jag sedan packar lådor för både frys och kyl.

För inte handlar dålig eller bra ekonomi endast om hur mycket du tjänar. Det handlar till lika stor del om vilka utgifter du har!

Kramar!

Att leva med sig själv

Livet är verkligen en inspirerande resa där jag själv är både kartläsare och förare. Det är så lätt att skylla på omständigheter, eller andra människor om något inte blir som man tänkt sig. Men om jag tar ett högre ansvar, kommer allt att veckla ut sig på ett nytt sätt.
Vad låter jag mina sinnen släppa in, och hur bearbetar jag det jag varseblir? Kanske tycker du att det mesta är automatiska processer, men kom ihåg att dessa processer bottnar i det som finns i ditt minne/sinne! Jag kommer att tänka och uppleva utifrån vad jag lagrat i form av erfarenheter, tankebanor och upplevelser.

Den värld vi lever i manar oss att ständigt förändra. Våra kroppar, hem, trädgårdar och relationer. Vi ska resa och uppleva, och inte minst köpa! Dyra krämer ger rynkfri hy (säger Jane Fonda), och alla kan bli smala  och lyckliga av Viktväktarna, och starka av Vita Pro.
Och det köps, men inte blir någon lyckligare av det.

Vad det egentligen handlar om är hur vi använder våra sinnen! Hur ser jag på mig själv och det som omger mig? Ser jag ett fint och väderbitet ansikte, eller att antal rynkor? Ser jag ogräs i trädgården eller de vackra växterna.
Hur jag väljer att se avgör hur jag mår, men också vad jag gör. I min trädgård skulle jag kunna lägga ner varenda ledig timma på att rensa ogräs. Men skulle livet vara så härligt då? Nu rycker jag bort lite för att det är kul att städa lite ibland. Övrigt får vara kvar som en kuliss till det vackra. Dessutom hjälper det till att behålla fukt, dra upp näringsämnen, och blir till sist till gröngödning.

Jag skulle också kunna tillbringa timmar varje dag i ett svettigt gym. Träna för att få en vackrare kropp att visa för andra. Men så vill jag inte prioritera! Jag tar gärna en promenad för att uppleva luften, dofterna, årstiderna och samtidigt ge min kropp lite spelrum att utvecklas. Det är sådant jag vill ha i mitt sinne.
För om jag rensar ogräs eller tränar på gym kommer jag aldrig att bli riktigt nöjd och lycklig. Mina sinnen skulle då vara inställda på att skapa en viss typ av perfektion. Och eftersom det aldrig går att nå skulle jag förmodligen få mer bekymmer. För alltid har något litet ogräs dykt upp, och alltid finns någon liten del av kroppen som kan bli mer muskulös.

Det vore skönt om fler människor ville leva i harmoni med sig själva och sin omgivning. Att se alla förtjänster och njuta av att få finnas här och nu.
Så när du nästa gång tittar ut och ser att det regnar, ställ då in dig på att försöka hitta något vackert. För snabbt förvandlas då ditt humör, och småningom blir du en livsnjutare!

Nyss upptagna grönsaker - det är sommar det!

Vilka lyckliga dagar jag lever! På jobbet är det upp till mig vad jag gör, vilket skapar kreativitet. Sitter här och söker projektpengar för hösten. Jag har ju satsat stort på omställningsfrågan sedan jag började på Studiefrämjandet. Olika problembilder har blivit tydligare för mig. Som att den absoluta urholkningen och utspädningen av det vi kallar demokrati visar sig i hela sin ynkedom. Där vill jag göra en insats!

På aftnarna när jag kommer känner jag mig som i himlen. Som i går till exempel. Jag bestämde att vi skulle äta kebab till middag. Några fina majstortillas låg i frysen, och lite längre ner fint skuret älgkött.

I trädgården hämtade jag söta, solmogna tomater, fasta ljumna gurkor, vitlök, paprika, chili, röd lök och sallad. Någon har sagt att det allra bästa är att äta grönsakerna direkt efter skörd. Den mesta läkande kraften finns då kvar. Och det vill jag tro på!

Efter middagen fick vi besök av barnbarnen. Oskar plockade stora, mogna jordgubbar som han njöt till fullo av.

Otroligt vad naturen ger även om sommaren haltar en aning.

Jag har samlat och torkat medicinalväxter. Älgört, röllika, nässla, smultronblad, kaprifol, åkerfräken, maskros m.m. Underbart att ha ett rejält förråd.

I måndags vaknade jag med ont i kroppen, hosta och huvudvärk. Jag beredde då ett te på älgört mot huvudvärkern (salicylsyra), röllika (inflammationshämmande och febernedsättande) och mynta (stimulerande och uppiggande). Under måndag och tisdag kurerade jag mig tre gånger om dagen, och nu är jag återställd!

Spelar det någon roll om det beror på att jag tror på det? Nää knappast. Det viktigaste är att jag blev frisk.

Svamp- och bärsäsongen är nu i antågande. Och även om frysen fortfarande härbärgerar en del av fjolårets skörd, kommer jag givetvis att plocka det jag kan. Mina stackars semesterdagar kommer definitivt att spenderas till stor del i skogen!

Högst upp på den här sidan ser du en beskrivning av vad jordklotet tål av olika belastningar (grön cirkel) och vart vi är idag (röd cirkel). På vissa ställen saknas röda fält, vilket beror på att man inte kan säga hur det ser ut just nu.

Jag vill med mina dagar bidra så mycket som möjligt till att vi kommer tillbaka till gröna små fält, på alla områden. Och om jag tar cykeln ut i skogen, och njuter av att samla läckerheter, så gör jag både mig själv och min planet en tjänst. Jag längtar!!

Må väl i solen och luften!