Hemma bäst

Så har jag då varit i Stockholm några dagar på utbildning. Det var mycket intressant att lära mer om coachning. Jag måste säga att jag blir allt mer imponerad av det företag jag jobbar åt nu. Allt finns där. Struktur, gemensamt arbets- och förhållningssätt, kvalitetssäkring och en strikt personalpolitik. Framåtanda och innovation är den viktiga stommen som bär resten.

För mig är det underbart att arbeta med individen i centrum och samtidigt ständigt mäta att pengarna används till rätt saker. Det är verkligen inspirerande att tillhöra en branch som inte använder skattepengar till sin verksamhet. Jag blir allt mer övertygad om att stat, kommuner och landsting skulle behöva föra in det tänket. Jag kan säga att jag har insidesinformation nog att påstå att det är ett slöseri utan motstycke inom vissa delar av landstinget. Skulle man lyssna mer på näringslivet så skulle både kvalitet och effektivitet öka med flera hundra procent. En av mina gamla kollegor som satt med i landstingetsfullmäktige hävdade bestämt att organisationen borde läggas ner. Han menade att det är en cementkoloss på lerfötter och att det gått så långt att det inte går att göra annat än att avsluta dumheterna.

För övrigt var vi fler som kommit från folkbildningen till nya jobbet. Vi var rörande överens om att det vi sysslar med nu är mycket mer folkbildning än vad vi tidigare upplevt.

Jag hade några sköna kvällar i Stockholm. Vädret var uruselt. Grått och regn. Vi bodde på Sergel Plaza mitt i stan. Alldeles runt hörnet fanns en fantastisk liten kinesisk teservering. Jag gick dit och beställde en tecermoni. När jag satt där med mitt rykande varma vita jasminte gick Claire Wikholm förbi (Stadsteaterns sceningång låg två portar bortanför). Hon såg sliten ut där hon böjd kämpade i regnet. Jag tänkte på att det i längden inte spelar någon roll vilket arbete man har. Emellanåt kan det kännas tungt och slitigt. Hon kanske var på väg in för att göra sin tvåhundrade föreställning. Då är det nog inte så glamoröst.
Efter teet tappade jag upp ett bad på hotellrummet. Med nyinköpt badskumt dränkte jag rummet med doft av kanel och vanilj. Där låg jag sedan och funderade på hur bra livet är när man väljer de enklaste vägarna.

Idag har jag haft en bakardag. Massor med matbröd och en del bullar blev det. Skönt att vara hemma och kunna göra saker man har lust med.

Livet är en ros men det är bäst att du inte plockar den. Den växer bara när det är kvar på stjälken.

Tillbaka till riktig mat

Så fick hon till sist rätt Annika Dahlqvist från Sundsvall. Hon är läkaren som fick kicken från Landstinget när hon sa att vi borde äta mer fett.
Hon jobbar bl.a. med diabetiker. Hennes resonemang är att om diabetiker äter en fettrikare kost (bilden gäller nog inte just diabetiker) kommer de att kunna trappa ner på insulinet. I faktaprogram på tv har nu ett stort antal människor trätt fram och bekräftat att hon har rätt.
Jag har också i mitt vardagsliv börjat stöta på dem som har följt samma väg och fått samma resultat.
Dr Dahlkvist hävdar dessutom att vi blir smalare av att äta animaliska fetter. Hon menar att förr åt man mängder av mejeriprodukter utan att få hjärtinfarkt eller gå upp i vikt.

Aldrig har intaget av lättprodukter varit så stort som idag, och ändå ökar medelvikten stadigt. Många, bl.a. Dahlqvist, menar att det är lättprodukterna som påskyndar övervikten. Om man t.ex. äter en lättyoghurt blir man inte mätt/tillfredställd. Sockersurrogatet kommer snarare att skapa ett större sug som får oss att äta mer.

Det är lätt att bli förblindad av alla de kostrekommendationer som haglar runt oss. Men nog måste det vara lätt att se att våra nuvarande matvanor verkar skapa problem. Nu är vi nog överens om att kroppen behöver stora mängder rörelse. Men vi kan också konstatera att på 1960-talet var hemmafruarna, som inte arbetade som skogshuggare, fortfarande smala. Detta trots att de lagade och åt husmanskost med grädde och mjölk, hembakade bullar med smör och socker och sju sorters kakor.

Kanske är det enda som behövs att vi tar våra sunda förnuft till fånga. Att vi låter smaklökar och känslor för råvaror snarare än smart marknadsföring styra valen av råvaror. Äntligen uppmanas vi att laga maten på riktiga grejer, äta och njuta.

Äkta smaker är som äkta kärlek!

Att må bra

Nog är den allra störta gåvan i livet att må bra. Inte spelar det någon roll om man är rik som ett troll eller vacker som en ros om man inte känner djup förnöjsamhet. Att vägledas av sina känslor är ett säkert sätt att få ett bra liv.
I alla situationer kan jag välja vad jag ska känna. Att irriteras eller reta upp sig är faktiskt ett alldeles frivilligt val. Den/det man irriteras av får inga konsekvenser av det. Det är den som har känslan som lider.

Nu när jag jobbar med att coacha arbetsfria ser jag hur viktigt det är att välja rätt känslor. De flesta jag mött hittills har valt hoppfullheten och framtidstron. Från det utgångsläget blir det spännande och intressant att söka nya arbeten. I veckan har jag hört flera säga att "det är ju kul det här".

Så kan vi faktiskt se på allt. Om du vill gå ner i vikt, förbättra förhållandet eller renovera huset så kan du välja att njuta av tanken på hur det kommer att bli, eller hur jobbigt det är att inte vara framme ännu. Om man tittar fram emot det positiva resultatet blir det också lättare att hålla sig till det man bestämt.
Om jag ska åka till Skellefteå så längtar jag efter att träffa dem jag älskar. Bilresan kan kännas dryg ibland. Men jag ger ju inte upp och vänder om efter halva turen eftersom det var så jobbigt att resa. Om jag skulle göra det så kom jag ju aldrig fram. Kanske kan man se så på allt man gör. Om jag tålmodigt fortsätter framåt mot mitt mål så kommer jag fram tillsist. Och under själva resan är det skönt att välja positiva, glädjefulla känslor spirande ur förhandsglädjen av resultatet.

Det enda viktiga är alltså egentligen att välja känslor som får oss att må bra. Då kommer resten liksom på köpet.

Förnyelse

Ja, så har jag då börjat mitt nya jobb. Sååå underbart! Varför har jag inte gjort det här tidigare? Men en himla tur i alla fall att jag kom vidare nu. Jag ryser vid tanken på hur jag skulle känt mig om jag gått kvar i det gamla.

Nog är det själsdödande att gå kvar i spår man är utled på att trampa. Man tappar inte bara sugen, man blir gammal i förtid också.
Tänk er bara lyckan att få åka andra vägar, parkera på andra ställen, möta nya människor och omgivningar. Dessutom verkar det som om jag fått tag på ett riktigt bra jobb. I veckan har jag haft besök av en del arbetskamrater från andra kontor och alla har sagt att jobbet är toppen även i längden. Det bådar ju gott! Jag har ju givetvis svårt att säkert uttala mig ännu. Allt känns ju bra i början.

Det som passar mig är att det är massor med nytt att lära. Det är ett privat företag med hög effektivitet. Det innebär att alla administrativa system och rutiner förbättras hela tiden. Här slösas inga pengar på omständliga krumbukter. Det är så långt från mitt förra arbete som man kan komma. Jag inser att om den arbetsplatsen skulle drivas på annat än skattemedel hade den varit borta för länge sen. Jag kommer t.ex. ihåg när vi skulle beställa visitkort till förra jobbet. Jag tror att det tog ett halvår att få till det. Sedan fanns inga klara system för hur nyanskaffande skulle gå till.
Här började jag jobba förra onsdagen, öppnade ett nytt kontor på torsdagen och på fredagen låg mina visitkort, med rätt adress, på skrivbordet. Här har man inte utrymmer för att slösa bort effektiviteten i bottenlösa system.
Redan i veckan får jag prova fler uppgifter som egentligen ligger utanför mitt område. Här är man mån om att rätt person hamnar på rätt plats. Mycket intressant, lärorikt och levande.

Jag har gjort det förr och jag vill göra det igen, nämligen uppmuntra er till att byta jobb om ni inte trivs. Det kan bli ett av de största lyften i livet. Arbetet tar upp mycket tid och då är det viktigt att må bra.

Om allt fler av oss blir rörliga kommer arbetsgivarna att tvingas till en ny politik. När man småningom inser att väl utförda och effektiva arbeten hör ihop med trivsel, så kommer saker att hända. Men tills dess kommer många att jobba 10% av arbetstiden och maila, läsa tidningen och umgås de övriga 90%. Tyvärr så tror jag inte att det är särskilt tillfredsställande för någon. Dessutom kommer man att tappa fart till den grad att man kommer att behöva hjälp med sina 10%.
Många hjärnforskare menar ju att hjärnan "skrumpnar" om man bara använder samma kopplingar dag efter dag. Och att den expanderar när vi utsätter oss för nytt. Kanske är det därför jag nu tycker att månskenet är ljusare och himlen blåare.

Och i bilen lyssnar jag just nu på spännade ljudböcker.

Nya tider

Så börjar jag då mitt nya arbete om en halvtimma. Fabulöst att ha nya spännande dagar framför mig. Skönt att jag under hela hösten och vintern hållit tankarna på att det som skymtar därframme är positivt och förnyande.

Ett bra drag har varit att i möjligaste mån negligera alla nyheter som trummas ut. Om jag hade hållit mig till det som signaleras ut hade jag förmodligen snabbt förlorat tron på mig själv. Ta t.ex. arbetslösheten. Om jag skulle trott på det som sagts så hade jag suttit i en mycket svår sits. Jag har istället valt att se att det bjuds ut tjogtals med jobb varje vecka. Och jag behöver ju bara ett! Nu känner jag mig mycket säkrare inför framtiden. Det går att byta jobb om man tröttnar på det man har.

Jag har också insett hur oaktsam man är med ekonomin när man har pengar. Jag tycker faktiskt inte att det varit särskilt svårt att få till det fast vi levt på en lön. Har man mat och tak över huvudet så kommer man långt.

Nu ser jag fram emot nya utmaningar som dessutom ska ge större ekonomi. Tänk att nu stå inför något nytt. Nya arbetskamrater, nya uppgifter, omväxlande arbetsplatser och ett arbete som ska stötta andra att hitta nya jobb. För första gången på några år känner jag att jag utmanas och får anstränga mig.

I helgen såg jag ett program om universum. Man fick följa med på resan förbi planeter och galaxer, ut till mörk materia och nebulosor. Där gjorde man en liknelse för att visa dimensionerna. Man sa att vår galax är som ett sandkorn av jordens alla sandstränder. Det ger lite perspektiv till sådant som arbete, pengar m.m. Men det ger också lust att fortsätta vara del av ett expanderande universum genom skapandet av sitt eget liv.

Och med det träder jag in i mitt nya liv!

Så där ja!

Så har vi då städat ut julen och gjort oss beredda på att påbörja arbetslivet igen. Jag tycker alltid att det är så skönt att ha tagit fram vårtillåtelsen i huset innan man börjar om att jobba.

Om jag ska summera så måste jag säga att vi haft en fantastisk julledighet. Det är inte så ofta jag kan säga det här, men det blev precis som vi ville. Den här gången blev det extra intressant att se om vi kunde nå tillfredsställelse trots ändrade villkor. Vi har ju bara haft hälften av de pengar vi brukar förfoga över. Men det har gått bra. Det är enklare än man tror att ställa om sig ett tag, bara man behåller sin positiva attityd.

En av de konsekvenser som dock blivit är att vi inte kunnat åka till Skellefteå ännu. Lådan med julklappar till dem där hemma står och väntar på avresan. Jag bestämde mig för att inte ta detta lilla bakslag som ett problem. Istället ser jag det som att jag hinner längta ytterligare lite innan vi ses i slutet av januari.

Här känns det verkligen som om våren är på väg med försiktiga steg. Solen visar sig allt högre på himlen. Och trots att tempen ligger runt -20 så värmer strålarna när man promenerar mot ljuset.

Men det är också gott att sitta framför braskaminen och läsa. Det här kalla vinterdagarna är som gjorda för det. Ännu en stund har jag också kvar av det gröna jultéet som doftar och smakar underbart. Även kanelljusen har brinntid kvar. Så lite av den sköna doftande julkänslan finns ännu kvar.

Och visst kan doft ta tankarna med sig?

Tanken igen

Vaknade till ännu en kall och vacker dag på Vintergatan.

I morse presenterades Let´s dancegänget på tv. Magnus Samuelsson fanns med bland deltagarna. Jag gillar verkligen honom. Han har en inställning och en vinnarskalle som få. När han blev tillfrågad vad han såg fram emot mest i tävlingen (han väger 150 kg och är 2 m lång), svarade han att det är att det är en ny utmaning som han aldrig ställts inför tidigare. Att det skulle bli kul att anta den. Hans ögon lyste när han sa det.

Här finns kanske den stora skillnaden mellan de som kommer vart de vill med sina liv, och de som inte gör det. För många är tryggheten i att hela tiden upprepa det de redan kan ett sätt att leva. Andra ser även de svåraste förändringar som spännande utmaningar att anta. Jag tror att det är svårt att komma framåt och få ett flexibelt liv om man bara sitter ner i trygghetsstolen. Nog känner då jag en böjelse för att stimuleras och retas, på ett positivt sätt, av utmaningar och förändringar. Jag vill hinna med några olika sinnesstämningar och livssituationer i detta liv.

Jag tänker också på hur svårt de skulle vara med ens minsta förändring om man aldrig vågat kasta sig ut. Inte konstigt att många människor går omkring med en ständig oro. Risken finns ju alltid att någon liten sak kommer att bli annorlunda.

För mig kan verkligen framgångsrika idrottsmän och musiker bidra till att stärka tankarna om att ständigt vilja. För det är väl där det ligger - i att vilja? Däremot tycker jag inte att det är viktigast att vara rikast, snyggast eller mest känd. Det handlar mer om att leva ett liv i sökande efter känslor av glädje och inspiration. Jag tror att allt expanderar om vi aldrig slutar förfina våra upplevelser av kärlek till allt.

Tänk så mycket det finns!

Riktade tankar

Häromdagen pratade brorsan och jag om pappa. Han fyller snart 79 och har haft och fortsätter att ha ett stimulerande liv.

Kanske är det som Tom Zacarias en gång skrev i en sång: Jag ville jag vore och visste och gjorde och gumma och stuga och hallonen är mogna. Och jag ber och jag hoppas på mina hundra rader att de ska ge mig tusenmilliarder.

Pappa har alltid styrt sitt liv. Ofta ner till varje segment. Innan något ska hända uttalar han alltid hur han vill att det ska bli. Nu ska vi ha roligt, eller det ska bli förjädrigt spännande, eller guud så läckert det ska bli. Han går alltså alltid in i nya händelser och möten med en bild av hur han vill att det ska vara. Och allra oftast blir det som han trott.

Det är nog först på senaste åren som jag riktigt förstått vilken positiv världsbild pappa gett oss. Han har också, utan att vara eller vilja bli coach, handlett oss till att styra våra liv från första bilden till konkret resultat.

Nu ska jag öva mig i att ta kontroll över mina tankar gällande småsaker. Det är ju det lilla som bygger det stora.

Pappa har också till fullo varit en humörmässig förebild. Det är väldigt sällan som han är på dåligt humör. Han kan vara arg över något, men går aldrig och ältar. Oftast skrattar han och ser fram emot nåt nytt som eventuellt kan hända. Det är nog något jag smittats av, även om det blivit lite nertryckt de senaste åren. Nu känner jag dock att det är tillbaka med full kraft.

Det känns jublande att veta att vart än Larsan och jag vill ta vägen med våra liv nu, så kan vi göra det. Det kan nog inte finnas något skönare i Universum än känslan av att vara på väg dit man vill komma. Att sedan nya önskningar kommer att dyka upp är givetvis en del av charmen.

Om jag nu ska sammanfatta mina känslor så här i början av det nya året så säger jag glädje, lust, drivning framåt. Jag har en underbar känsla av att det här året blir något mycket speciellt.

Jag tittade på månen och tänkte jaaaa, jag lever och kan se!

Bilder av framtiden

Nu är det riktigt sträng kyla här hos oss. Då är det härligt att sitta framför braskaminen och mysa. Igår hade jag en riktig läsarkväll. Jag mådde så bra och ville aldrig sluta. När jag tittade på klockan var det 01.10! Snacka om att man kan försvinna in i bokens värld.

Nu känns som en bra tid att samla ihop de energitrådar som tillsammans ska bilda framtiden. Jag älskar att ägna tid åt att framställa bilder av önskade framtida tillstånd. Just nu känns också som helt rätt tid. Ljuset har återvänt, dagarna blir längre, framför oss ligger en fantastisk tillväxt med idel positiva naturliga förändringar. Nu är det hög tid att formulera hur det fortsatta livet ska arta sig.

Jag blir alltid så glad av att sysselsätta mig med dylik tankeverksamhet. Alla formulerar vi hur vår fortsättning ska bli. Men alla gör det inte medvetet. Att tänka på hur man kommer att bli allt sjukare, eller olyckligare är också en visualisering. Nog är det både lättare och trevligare att skapa rumlande, skummande, yrande lyckliga bilder. Kanske tror du inte på visualisering, men ta med dig den här bilden i alla fall.

En hund smet in i en stor sal fylld av speglar efter varje vägg och i varje vrå. När han överallt såg en hund började han morra och skälla. Nu kände han sig hotad av de vrålande hundarna han såg överallt. Han fortsatte sina försök att avstyra fienden tills han dog.

En tid senare kom en annan hund in i samma sal. När det såg sin spegelbild viftade den på svansen. Överallt välkomnades den då av glada hundar med viftande svansar. Han sprang med glädje runt i rummet en stund innan han lämnade salen glad och lekfull.

Titta dig i spegeln och le!

Längtan

Gott nytt år kära vän. Och jag menar det verkligen!
Just i år kommer kanske alla dina drömmar att förverkligas. Vad finns där under vardagssträvandets yta? Kanske sköna tankar om det liv du verkligen vill ha. Gör det här till året då du medvetet göder alla dessa tankar. Det ska jag göra.

Vårt nyårsfirande gick av stapeln i en alldeles stilla omgivning. Vi var ensamma hemma i vår lilla by. Stjärnhimlen var fantastiskt och lilla månskäran hade sällskap av en starkt lysande Venus.
Även om byn var folktom så var vi inte ensamma. Via telefonen hade vi sällskap med brorsan Lasse, Lena och Marcus. De hade fullt upp med ny hundvalp. Pontus och Anna firade första nyårsnatten med en pyjamasklädd Oskar och pappa och Sara var på dansant fest med sina vänner.
Naturligtvis hade det varit fantastiskt att träffa alla. Men närhet kan verkligen skapas även på distans.

Idag känner jag mig underbart beredd att finnas i nuet. Jag har inte gett något nyårslöfte, men en stående önskan är att ständigt förbättra livskvaliten. Det sker ju till största del i tankarna. Har jag positiva tankar mår jag bra.

Tänk på alla möjligheter som finns runt oss hela tiden. Det ska bli mycket intressant att se vad som kommer att födas och förverkligas i just mitt liv.

Börja varje dag med en positiv längtan!