I väntan på att livet ska börja, eller....

Jag hörde en så bra berättelse häromdan. Jag vill gärna dela den med dig.

Det var en liten pojke som hatade skolan. Han tyckte att den var trist, och ville bara att tiden skulle gå. Varje dag klagade han på hur tråkigt och jobbigt han hade.

En dag lade han sig ner på en äng för att titta på molnen. Där somnade han. Efter en stund väcktes han av en försiktig röst. Framför sig hade pojken en mycket gammal kvinna. "Jag vet hur du känner för livet", sa den gamla kvinnan. "Därför ska du få en gåva av mig." Hon tog fram ett garnnystan ur fickan och gav det till pojken. "När du vill att tiden ska gå fortare ska du dra i tråden", fortsatte kvinnan.

Pojken stoppade nystanet i fickan. Nästa dag i skolan hade pojken tråkigt igen. Han kom då ihåg nystanet och drog lite i det. Plötsligt var han tonåring. Ganska snart insåg han att inte heller det var så kul. Han kunde inte få den flicka han ville ha, så kanske skulle det bli bättre om han var lite äldre.

Han fortsatte att dra i tråden och vips så var han i trettioårsåldern. Nu var han gift och hade tre barn. Barnen stökade mycket och det var alltid massor av saker att göra. Livet kändes alldeles för obekvämt. Nu drog han igen i tråden och kom till 50-års åldern. Nu var barnen utflugna och frun hade tydligen tagit ut skiljsmässa.

Han stannade här ett tag, men blev snart trött på sitt enahanda arbete. Kanske skulle det vara bättre att vara pensionär. Han drog ordentligt i tråden och plötsligt var han över nittio år gammal. Hans hår var grått och kroppen trött och böjd. Han insåg nu att de allra flesta han tidigare känt var döda. Barnen hade han ingen kontakt med längre. Han var en ensam, mycket trött gammal man.

I sin ensamhet tittade han nu tillbaka på sitt liv. Han insåg att han egentligen velat se barnen växa upp och han ångrade att han låtit livet passera.

Han lade sig ner för att sova. Ännu en gång väcktes han av rösten från den gamla kvinnan som gett honom nystanet. "Hur blev ditt liv", ville hon veta. Den gamle mannen erkände att han aldrig kunnat njuta av det han hade haft och därför slösat bort all sin tid på jorden. "Du ska få en ny chans", svarade kvinnan. Mannen önskade då att han skulle få komma tillbaka till skolan och utgångsläget. Och aldrig därefter tyckte pojken att livet var tråkigt och kunde spillas bort.

Jag tycker att den här historien rätt väl beskriver hur många människor kapitulerar under ett väntande på att tiden ska gå.

I mitt jobb möter jag hela dagarna människor som är förtvivlade över den förändring det inneburit att bli av med jobbet. Det allra flesta människor skulle själva aldrig våga sig på en så rejäl förändring.

Transformationen hos mina deltagare verkar komma efter ungefår tre veckor. Det är då väldigt många inser att den påtvingade förändringen faktiskt har gett dem mer livskvalitet. De som tidigare hoppats på återanställning på sin gamla arbetsplats, säger nu att jag skulle inte gå tillbaka dit om jag så blev erbjuden. De har insett hur ett inrutat liv, som har sett likadant ut i många år, faktiskt gör att livet bara försvinner förbi. Det blir inte mycket leva av så att säga.

Det är ett riktigt häftigt jobb jag har. Att se hur så många börjar aktivt välja livet, istället för att fortsätta sova, är en fröjd.

Det får mig också att fundera över mitt eget liv. Det är inte klokt hur jag låtit massor av tid ätas upp av upprepningar. Men nu när jag på allvar insett det, så kan jag ju akta mig för att hamna där igen. Visst är det bra med vissa vanor och rutiner. Men inte är det konstigt om man till sist bryter ihop om man bara längtar efter helgen och när den kommer sover man bort det mesta av tiden.

Livet blir det man gör det till och förändringar kan göra det oerhört mycket mer meningsfullt.

Frön och tankar

Nu måste jag nog börja plantera sommarens första frön, både i jorden och i tanken. Egentligen är nog tankefröna redan satta. Jag vet ungefär vart jag vill, men måste låta det växa sakta och säkert.
Inte heller melonfröerna jag brukar sätta får drivas för hårt. Risken finns då att de växer för fort och inte får tillräckligt rotsystem. Eller att de hinner för långt innan ljuset är tillräckligt. Då blir de bara rangliga och får svårt att orka bära frukt.

Så är det också med tankar. Om man behandlar nya tankar lika omsorgsfullt som frön, så får de en chans att sprida sitt rotsystem.

Jag är helt säker på att livet kommer att ta en helt ny vändning för Larsan och mig i år. Vi har planterat de första fröna till förändring, och som ni vet har vissa av dessa redan gett första skörden.
Visst, jag är medveten om att jag pratat om tankens kraft här förut, men det kan aldrig bli för mycket av den varan. Jag har också sagt att man ska se upp med vad man önskar sig, för risken är stor att man får det. Livet blir ju för det mesta som man förväntar sig. Jag har verkligen funderat över min egen utvecklig och upptäckt att det jag är säker på kommer att hända också händer. Det är oftast lättare att se det i efterhand. Men har man väl upptäckt det påverkar det hur vi funderar och agerar idag.

När jag i höstas stod utan arbete fanns det en enda tanke som stod i fokus, nämligen det kommer att ordna sig. Jag var helt säker på det. Egentligen ville jag inte ha något arbete före jul. Och det fick jag inte heller. Däremot var jag beredd att sätta igång i januari. I december anade jag plötsligt på mig att något skulle hända. Två dagar senare blev jag erbjuden ett arbete. Första budet var att jag skulle börja 15 december. Men det blev ändrat till 7 januari. Och plötsligt hade allt ordnat sig, och precis så som jag ville ha det. Jag fick den tid jag behövde till inre arbete innan jag gick vidare. perfekt!!

Jag lyssnar, som jag också nämnt tidigare, på ljudböcker i bilen. Idag fick jag med mig några härliga tankar. Det första var att "det enda du inte kommer att ångra på dödsbädden är att du inte jobbade mer." En annan sak var att "man måste alltid börja med att dana sig själv." Tidigare skrev jag att du kan inte älska någon annan fullt ut om du inte kan älska dig själv. På samma sätt nämdes i boken att du kan inte leda någon annan, familj eller arbetsgrupp, om du inte kan leda dig själv. All förändring börjar verkligen med att titta inåt. Kanske är det därför så många väljer att inte förändra. Det är för smärtsamt att titta på sig själv.
Många försöker tvärtom att förändra alla runtom sig. Men de blir aldrig nöjda, för själva förblir de likadana.

Vad det är roligt och engagerande att passionerat planera frön.

De fyras gäng

Sist vi var hem passade vi på att ta en bild på oss fyra Bergare. Anna var väl inte helt överlycklig över att vi inte hade tid att välja platsen bättre. I bakgrunden ligger högar med material till deras pågående reparationer. Men pappa Alf hade som vanligt bråttom. Han var på väg till nästa livsupplevelse när vi kom på att vi ville ha bilden.

Det är skönt med de frusna ögonblick som foton ger. Jag kan exakt känna samma känsla som jag gjorde när jag satt där, nu när jag ser bilden. Det var ljuvligt att vara hemma och ha alla samlade. Även lillasyster Bea var där.

Allt oftare funderar jag över vad som verkligen är viktigt i livet. När jag nu har glädjen att befinna mig här i denna fysiska kropp kanske jag borde göra fler val. Jag hörde en gång en historia om en indian som ägnade hela livet åt att odla majs. När han sent om sider låg på dödsbädden, så var det enda han kunde tänka på odlingen majs. Det var helt enkelt det som upptagit hela hans liv.

I vinter har jag ju tagit ett rejält steg från majsodlandet då jag bytte jobb. Jag måste erkänna att jag i stort känner mig som en annan människa nu. Friska fläktar har på något sätt fört nya tankar och känslor i min väg. Det känns verkligen som om ingenting är omöjligt. Att jag för ett år sedan höll på att gå in i väggen p.g.a. leda och stagnation är totalt borttvättat. Bara minnena finns kvar. Idag är det positiva minnen. För just dessa tankar och känslor var ju det som fick mig att ta stora, kloka steg framåt.
Ett tag tyckte jag fruktansvärt synd om dem som kände sig som mig, men blev kvar. Det gör jag inte längre. Alla kan vi välja, och att inte välja nytt är också ett val.

Jag kan inte annat än skratta njutningsfullt när jag tänker på att jag kunde ha varit femton år äldre innan jag vaknat upp. Sablarns vad härligt! Varje gång jag tänker detta mår jag ännu bättre!!

Idag är en bra dag och imorgon, och i övermorgon och.............

Till Anna

Idag vill jag sända en stor röd bloggblomma till våran Anna, Pontus trolovade (vilket underbart ord) och Oskars mamma.
Idag är det din fö(r)delsedag och jag skulle sååå gärna fira den tillsammans med dig.

Första gången du kom hem till oss var du en blond och lite blyg ung flicka. Det var lätt att prata med dig på en gång, och jag minns att jag blev glad för Pontus skull. Sedan dess har vi upplevt både glädje och sorg och jag känner fortfarande att jag är överväldigande tacksam för att du ville vara del av vår familj.

Nu är du en blommande och strålande ung kvinna. För varje gång vi träffas upplever jag att du växer alltmer i din tro på att livet innehåller en stort magiskt moln, som långsamt strör sitt silverregn över dig. Och ju mer din övertygelse vuxit desto tätare blir de glänsande kornen som sveper in dig.

Det är fantastiskt att få betrakta hur du tagit form som mamma. Det har varit den naturligaste sak för dig, och du är den mest tålmodiga och omtänksamma förälder någon kan önska. Du har en enkelhet i ditt sätt att förstå och leva efter vad som krävs av dig. Men för det ger du inte upp din inre unga flicka, hon som vill fortsätta utvecklas och uppleva.

Känn nu mot din kind de kramar vi så gärna vill ge dig. Ta emot en ljuvlig och lycklig födelsedag. Den är bara din!

P.S Jag inser att jag inte har någon riktigt in bild på bara dig. Vi ordnar det nästa gång vi träffas.

Ta en paus

Imorse var det grått och mörkt när jag åkte hemifrån. Även idag har jag jobbat ute i Mjällom. Jag kan faktiskt längta efter att åka den vägen så här på vårvintern.
På vägen ut lättade trycket försiktigt. När jag kom fram till den fantastiska utsikten över havsviken kom solen precis fram ur molnen.
Om man då känner mer för livet än att bara köra rakt fram, så stannar man givetvis och njuter.

Tänk så många gånger jag i min förra tolkning av att leva bara skulle stått på för att nå destinationen. Nu känns det som om varje ögonblick och varje möte är spännande och ger mig något. Jag ser verkligen fram emot varje dag. Det är som om min inre känsla ständigt gör sig hörd. Den säger "det händer magiska saker om du bara har tid att se det".

Det är sorgligt att vi ibland hamnar i dåliga cirklar när det mesta känns statiskt och trist. Det är lätt att låta spiralen arbeta sig neråt då. Att man stannar kvar där man inte vill vara därför att det är svårt att orka ett vanligt meningsfullt liv. Det hjälper inte med vetskapen att det är just situationen som suger musten ur en för att man ska kliva av.
Men när vi nu bara kan vara säkra på att vi har ett liv på den här planeten, så är det verkligen slöseri att inte orka leva det fullt ut.
Förr eller senare får man ta sig samman och gå mot nästa öppning. Väl framme strålar livets ljus mot en igen.

Och extra glad är jag därför att jag än en gång sett till att förändra min levnadsberättelse. Inte heller den här gången blev jag ett offer som kommer att beklaga mig för att jag kastade bort min tid. Ännu en gång tar jag lätta steg och jag njuter varje gång jag sätter ner foten.

Kärlek

Jag vill önska mina läsare en skön och kärleksfull alla hjärtans dag! Oavsett var du befinner dig, vem du än är och vad du än gör, så vill jag att du ska få en riktigt älskvärd stund.

Kärlek är i mångt och mycket att känna uppskattning. Jag läste en gång i en bok att livet blir så mycket bättre om man lär sig att välja tankar av glädje och önskan. Något som jag verkligen försöker leva.

Idag har jag valt att uppskatta det underbara vädret, en skön promenad i vintersolen, en smakrik middag och små goda hjärtan av fin choklad. Det känns som om det räcker för nu.

Ikväll ska vi njuta av varandra. Men också av att vi har en fantastisk familj och en spännande framtid att möta. Livet är så underbart att man knappt kan förstå det.

Lycka är att känna lycka!

Våren närmar sig!

Nu måste jag få visa upp vår snygga Oskar igen. Han är ju så himla gullig att man blir helt tagen. Kolla hur cool han är i sin Kizz-tröja.
Åååååå vad jag önskar att vi kunde träffas oftare! Men vem vet vad som väntar bakom hörnet. Det är underbart att veta att en massa spännande möjligheter och chanser ligger på lur. Det gäller bara att vara öppen nog att ta till sig det som visar sig.
Ibland försöker man tvinga fram livsvägar mot strömmen. Det brukar aldrig sluta särskilt framgångsrikt. Att i stället slappna av och ta in tendenserna känns som en enklare och klokare väg.

Idag har jag jobbat ute i Mjällom. På vägen ut stannade jag till på en vacker rastplats med utsikt över hav och höga bergssidor. Solen värmde så att en dallrande slöja av kyla tvangs upp från det is och snötäckta vattnet. Jag stod där en bra stund och bara njöt av att leva och uppleva. Plötsligt blev jag medveten om en intensiv fågelsång. Jag log mot solen då jag genast kände igen vårens ljud. Nu får kyla och snö komma om igen. Det gör inget för våren är här! Den kan gömmas i perioder men inte tryckas ner länge till.

Tänk att hela våren och sommaren ligger framför oss nu!

Å se det snöar

Snön vräker ner. Nu är världen nästan svartvit om inte solen är framme. Det är rätt häftigt. Det här påminner om gamla tiders vintrar. När man vaknar på morgonen har det drivit ihop, så vita stora kavlar gör det svårt att ta sig fram. Det är riktigt mysigt så här på helgen när man inte behöver åka någonstans.
Vi är ju dessutom för vana att alltid ha goda förråd av råvaror hemma. Så vi kan bara njuta.

Söndagar är riktigt härliga. Då har vi fått undan städning och annat löpande arbete. Det är en dag då vi bara gör det vi känner för. Just nu är det lockande med läsning och munspel förstås.

Det här är också årstiden då det känns kul att börja peta ner några frön i jord. Hittills har jag slängt ut några fula krukväxter och ersatt med sticklingar från favoritväxterna. Jag gillar verkligen att se att naturen trivs och växer även inomhus. Nu har också ljuset sträckt ut sig och ger möjlighet för solälskarna att hämta sig.

Idag kommer nog motionen att bestå av snöskottning. Vi har en jättetomt och givetvis skottar Larsan oftast med traktorn. Men under min lediga tid skötte jag röjningen för hand. Det är riktig bra motion samtidigt som man ser att det blir snyggt. Egentligen skulle man kunna kalla det för ett inte-göra. Jag menar i sommar kommer det inte att finnas några spår kvar av mitt arbete. Men visst har det betydelse för miljön om vi oftare använder muskelkraft istället för dieselmotorer.

Jag kommer nog också att fylla huset med rusig doft av vitlök och saffran från en rykande het fisksoppa. Det är mat som gör mig lycklig, särskilt med lite hembakt bröd till.

Bestäm dig för att ha en underbar söndag!

Lite mer nytt i livet

Jag har börjat spela munspel! Egentligen har jag alltid längtat efter att kunna det, men nu har jag äntligen kommit till skott.
Jag blåser och drar och det låter för#%## men det är riktigt roligt. Egentligen skulle jag väl behöva ett ljudisolerat rum att hålla till i. Tyvärr är Larsan tv-freak, så det är sällan jag kan blåsa på helt obehindrat. Jag hoppas han ska få nåt ryck med sitt gitarrspelande. Då brukar han ha hörlurar.
Men snart är det ju sommar. Då får jag leta mig ut nånstans och låta bäst jag vill.

Det är kul att lära sig nya saker. Man kommer ihåg hur mycket av det man kan som var svårt i början. Kanske ryggar man för större läroprocesser när man blir äldre. Många jag känner säger att de älskar att lära nytt. Men jag har tänkt på att det nya ofta ligger helt i linje med det de redan kan.

I veckan har det än en gång visats mig hur livet ruvar på lösningar på våra önskningar. Efter att jag nu startat ett nytt jobb så framträder hela tiden arbeten som ligger helt i linje med min kompetens. I fredags blev jag t.o.m ombedd att söka jobb som arbetsförmedlare. Det var min tidigare handläggare som tyckte jag skulle passa perfekt. Nu tror jag dock att mitt jobb är bättre än deras. Det sa jag också och hon höll med.

Just nu känner jag mig utmanad och stimulerad av att lösa nya arbetsrelaterade uppgifter. Det är bra fart på jobbet, men av någon anledning känner jag mig helt lugn och harmonisk. Jag tror faktiskt att det är kvarvarande effekter av det intensiva mediterandet i höst/vinter.
I morse kände jag för att tassa upp tidigt för att sätta mig i en lång, härlig stilla stund. Åtminstone lördag och söndag kommer jag att meditera. För mig är morgnarna bästa tiden och därför blir det svårt att hinna med på vecka. Men som med det mesta annat så är kvaliten viktigare än kvantiteten.

Himmel och hav.

Det kom ett brev

I förrgår hade jag ett brev i lådan. Det är ganska sällsynt nuförtiden. I e-världen känns det spännande att få ett "riktigt" brev.
Jag kunde absolut inte tänka mig vem det kom ifrån eller vad det innehöll.
Jag sparade det en liten stund och liksom sög på karamellen innan hemligheten skulle få uppenbara sig.

Det visade sig att det kom ifrån en elev jag hade för 6 år sedan. Hon ville berätta om hur bra hennes liv blivit och ville tacka mig för året. Jag blev alldeles varm inombords. Hon beskrev hur hon förändrat attityden till sig själv och till sina möjligheter, och hur det öppnat för livet att komma in med positiva nyheter. I detalj beskrev hon resonemang och övningar hon fått med sig och hur det påverkat och fortfarande påverkar henne. Jag ska återge några rader:
"Folk blir förvånade när jag berättar att jag var väldigt osäker och blyg förr. Idag står jag upp för min rätt och blir inte trampad på. Jag kan ofta känna tacksamhet, vilket jag inte gjorde så ofta förr. Jag känner mig som en del i ett större sammanhang. Jag tycker att jag hittat nån sorts skatt som i boken vi läste högt ur. Någon slags visdom/klokhet som hjälper mig vid svårigheter och som ger tröst vid motgångar."

Ni kan ju förstå hur enormt mycket det betyder för mig att höra att de jag arbetat med verkligen förvandlat sig själva. Men tänk också så mycket det ger oss att få respons från våra medmänniskor. Kanske är vi för snåla med att verkligen tala om för alla vad de verkligen betytt för oss. Eller kanske är det svårt att urskilja vad som betytt vad.

Jag tittar ofta upp på himlen och utifrån det jag ser finner jag tecken på hur vädret kommer att bli. Det har inte hänt än, men det är på väg. På samma sätt kan vi lyfta blicken och se delarna som tillsammans skapar nästa tendens i vårt liv. Men till skillnad från vädret kan vi påverka den utvecklingen.

Och nu ska jag åka iväg till mitt jobb.