Nu är han döpt Hilding, Oskar, Gideon Berg. Jag vill så gärna ge honom en underbar värld att växa upp och leva i.Prästen hade ett bra förslag till oss alla. Han förslog att vi skulle skriva en liten sida om vad vi ville bidra med i Oskars liv. Den ska vi sedan ge honom när han blir lite äldre. Kanske kan en sådan text också ge en tankeställare över vad som krävs av mig för att han ska få uppleva en framtid. Jag vill absolut att han ska kunna vandra i en vacker skog, eller se ett öppet landskap. Han ska få ligga på en ljuvlig sandstrand, känna solens varma smekningar och vattnets sköna omslutande. Om det ska bli sant måste jag bidra till att skogar inte skövlas, att atmosfären behålls på ett bra sätt så att vi fortfarande kan vara ute i solen, och att vattnet inte förstörs av föroreningar. Hans framtid ligger i mina händer (eller kanske snarare mitt förstånd) och det får jag aldrig glömma. Anledningen till att engagera sig kommer mycket närmre om man ger det som gåva till sina barn och barnbarn.
Jag hoppas också kunna bidra med min syn på livsåskådning. Att glädje och kärlek är känslor man kan lära sig att känna igen i kroppen, och att använda de känslorna vid beslutsfattande. Men också att motgångar är spännande kilar i livet, som får en att stanna upp och förväntansfullt fundera på vad livet har i beredskap istället för den väg jag försökte tvinga mig fram på. Motgångar är positiva parkeringsplatser där jag får en rast innan jag går vidare på en ny spännande väg. Jag vill ge honom möjligheten att känna inåt och förstå att han själv styr sitt liv. Att vi alltid får det vi önskar oss, men att om han inte är uppmärksam kommer han att gå omkring med negativa önskningar som att det aldrig kommer att lyckas, eller det klarar inte jag.
Våra samtal ska förhoppningsvis bli många och innehållsrika. Jag längtar till jag kan peka ut och ge honom en stjärna som vi kan använda när vi tänker på varandra och vad vi pratat om. En möjlighet till stilla meditation under sköna himlavalvet.
Allt jag kan känna efter denna helg är gränslös kärlek. Till Pontus, Anna och Oskar förstås. Men också till min snälla bror Lars med hela sin underbara familj Lena, Sandra och Marcus, till pappa (som bor på adressen Vintergatan!) och Sara, till Pontus hjärtesnälla pappa Anders och till Annas jordnära, varma och omtänksamma mamma Alice och pappa Tord.
Och inte minst till min överjordiskt generöse och kärleksfulla man Lars-Erik. Jag är lyckligt lottad som får framleva mitt liv i en sådan cirkel av själavänner. Jag önskar verkligen alla tillgången till en sådan tillhörighet!
För varje gång jag får vara med om en helg som den som nyss passerat, har jag fått fler gåvor än vad jag kan öppna omedelbart. De kan packas upp under månader och år framåt. Livet är verkligen generöst!
Innan jag åkte iväg till Skellefteå sa jag att jag skulle ge dig en liten kurs i intuition. Om du är intresserad av det så fortsätter du att läsa här:
Första uppgiften blir att fundera på hur du använt intuitionen hittills i livet. Använd gärna en anteckningsbok och skriv ner dina svar. Du ska nämligen börja med att locka fram känslan av hur intuition känns.
Skriv ner två eller tre händelser ur ditt liv där du kopplat upp dig mot intuitionen. Det skulle kunna vara att du tänkt på någon du inte träffat på länge, och sedan har ni stött ihop. Eller du kanske har känt på dig att du inte ska åka en speciell väg och i efterhand fått veta att en stor olycka skett där.
Försök skriva ner så mycket du kan om händelseförloppet och hur du kände dig. Fundera också på hur du tolkat de intuitiva valen. Som tur eller?
Använd också de närmaste dagarna till att känna efter om intuitionen knackar på och om du lyssnar eller förtränger de försiktiga signalerna.
Med det så önskar jag dig en riktigt skön kväll och en natt med underbara drömmar!
Vi är ett vackert ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar