Jag kan knappt fatta att jag fortfarande känner mig så glad och lycklig över att vara ledig. Jag är ju egentligen en riktig jobbartyp. I början av min arbetslöshet sa jag att jag skulle fånga varje dag. Det lever jag upp till.
Redan när jag lägger mig på kvällen ser jag fram emot nästa dag. Att stiga upp när stjärnorna fortfarande är tända, och veta att jag kan förvandla denna dag till vad jag vill. Vilken magi!
Igår mailpratade jag med en tidigare arbetskamrat. Jag insåg då hur helt och fullt jag kopplat bort min f.d. arbetsplats. Känslan av att jag gjort rätt som övergav det gamla blir allt starkare. Jag skulle verkligen inte kunnat stannat där nåt längre. Mitt inre säger mig att jag hade krympt och ätits upp inifrån om jag stannat. Min intuitiva känsla av att genomföra en stor förändring visar sig alltså vara rätt.
Just nu har jag en mycket stark föraning om att någon spännande utmaning väntar mig. Det känns fantastiskt att bara gå omkring och njuta av känslan. Jag ler ofta när jag tänker på att jag har något nytt framför mig.
Det är svårt att tänka sig ett härligare läge än det jag upplever nu. Att njuta av varje dag men samtidigt känna stor tillförsikt för framtiden. Jag önskar verkligen alla en period i livet med den här typen av känslomässig upplevelse.
En av mina dagliga rutiner nu är att läsa upplyftande litteratur. Jag läser och skriver och funderar och mediterar och promenerar. Det är nog första gången i mitt liv som jag kunnat verkligen dröja kvar i litteraturens budskap och ta med den under hela dagar. Tystnaden bidrar också till att öka effekten av att behålla fokuserade tankar. Jag har tyst hemma, utom om jag lyssnar på musik. Där jag promenerar råder enbart naturens och världens egna ljud. Nog tror jag att det är bra att ibland slippa bakgrundsorlet vi ständigt omges av. Jag mår också bra av att, under den här perioden, slippa tala med så många människor. Det känns som om jag tagit en liten semester från den pulserande verkligheten och istället camperar med förutsättningarna till densamma.
Ge dig själv en liten stund!
2 kommentarer:
Att fånga dagen är verkligen inte det lättaste om jag vill delta i allt som egentligen inte är av betydelse men som på något vis ändå har en stor betydelse för så många .Eftersom jag jobbar med människor och försöker att förmedla vad som egentligen är av betydelse dras jag ibland in i ytliheterna . Det finns en plats för alla att hitta sig själv om jag kan vara till hjälp att läsa kompassen .
Somliga går i trasiga skor ?
Hej Stefan!
Du har helt rätt i att det är lätt att dras in i än det ena än det andra. Men min fasta övertygelse är att om man ska jobba med andra människor måste man hela tiden vara uppmärksam på vem man själv är här och nu. Enda sättet att hitta dit är genom någon typ av självreflektion. Många törs tyvärr inte möta sig själva och se vad andra ser.Om de jobbar med människor borde de omedelbart byta jobb. Det finns arbeten vid maskiner vilka inte kräver att man är empatisk, generös och kärlekfull.
UUUUUnderbara solhälsningar!
Skicka en kommentar