Lördagkväll

Hösten är en tid av vila för mig. Nu har jag tömt växthusen och tagit in alla utemöbler. Marken kläs av mångfärgade löv, brun mustig jord och emellanåt frostrosor.

Jag gillar att stilla betrakta tillbakadragandet av växtkraften. Allt behöver vila och samla krafter. Så också vi.

Egentligen består hela livet av död och pånyttfödelse. Såväl när man avslutar sommaren som när man som jag nu byter inriktning i livet. Många gånger under en livstid omvandlar man sig själv. Byter inriktning, ändrar förhållningssätt, stämmer om sin åsiktsplattform.

Något nytt får utrymme att växa när det gamla lämnas. När träden släpper löven sker det med lätthet och utan motstånd. På samma sätt kan vi lätt släppa gammalt, istället för att spjärna emot och jobba i motstånd. Kanske kan vattnet bli en förebild. Vattnet rinner alltid neråt. Ibland forsar det fram, men vid minsta möjlighet till vila stannar det upp och ligger rofyllt i glittrande dammar.
Vattnet kämpar inte för att rinna uppåt. Om vi människor kunde tänka likadant så skulle vi tänka oss att vi ville skapa t.ex. sköna, rörliga kroppar. Inte tänka hårdträning eller gå ner i vikt.

När vi väljer tankar kan det vara en bra jämförelse att fundera på om man som vattnet följer med, eller om man försöker tränga sig fram på ett sätt som inget annat i naturen skulle välja. Vi har så mycket att lära om för att livet ska bli enkelt och i harmoni med alltet.

En vacker kväll med fullmåne och allt känns perfekt!