Naturnära

I morse visades ett inslag på tv om indianer i Montana som samlats för att diskutera miljöproblemen i världen. Nu känner de absolut kallelse av att bjuda in andra till sina samlingar. Moder jord står inför en snabbt ökande kris.

Ursprungsfolken har alltid levt nära naturen. de ser därför omedelbart de effekter som vårt konsumtionssamhälle skapar.

Det var fantastiskt att höra hur de resonerade om att vi nu måste börja förstå att vi inte står ovanför, utan är en del av naturen. Vi kan aldrig överleva utan samspelet.

Det kanske är lätt att känna sig nerstämd när man hör profetior om en absolut omsvängning i våra sätt att leva. För mig var det snarare en känsla av glädje att höra budskapen. Vi har verkligen satsat på att leva så resurssnålt och naturnära som möjligt. Jag är säker på att om flertalet levde som vi gör, så skulle problemen omedelbart reduceras till nästan intet.

När vi flyttade till torpet 1995 bestämde vi oss för att tänka långsiktigt och klokt. Vi satte upp som mål att se till att förnya på ett sätt som skulle ge både ekonomisk och miljömässig frihet på lång sikt.

Vi började med att sätta in vedspis och kaminer. Eget vatten borrades och avloppsbrunn grävdes ner. Vi ordnade en varmkompost så vi skulle minimera soporna. Sedan dess har vi haft sophämtning 1 ggn/mån. Men oftast behöver vi inte tömma mer än varannan gång. Ändå har vi ett litet kärl.

Tvättmaskinen kör vi alltid ordentligt fylld, och tvätten får självtorka inne eller ute.

Vi satte också som mål att amortera allt vi kunde på lånen. Därför vande vi oss med att leva på den lön vi hade. För varje löneökning höjde vi amorteringen istället för att röra oss med mer pengar. I våras hade vi betalat huset.

Vi har isolerat väggar, tak och golv och bytt ut sådant som var dåligt. Idag bor vi i ett väl fungerande, varmt och mysigt hus.

Till fastigheten hörde lite skog. Det är inga enorma ägor, men tillräckligt för att vi ska klara vår egen uppvärmning. Vi har alltså inga transporter eller tillverkningsutsläpp för att värma huset.

Jag odlar lite grönsaker, men utökar detta för varje år. Min tanke är att vi om något år ska vara självförsörjande med potatis, kål, morötter, lök m.m.

Svärmor och hennes sambo har ett litet jordbruk. Därifrån får vi det kött vi behöver samt mjölk när vi vill.

Bär och svamp hämtar vi givetvis i skogen.

Ett problem är att vi fortfarande använder el till varmvattenberedaren. Vår plan är att som nästa projekt sätta upp solfångare.

Jag blev alltså glad när jag hörde indianerna. Så otroligt härligt att känna att vi verkligen satsat klokt och att vi inte kommer att behöva stå inför gigantiska förändringar. Däremot kommer nog många att tycka att livet blir jobbigt. Det finns ju de som har inrett sina hus enbart för lyxen, som någon sorts uppvisningslokaler. Om man har 7 tv-apparater, driver en enorm maskinpark på el, har stora lyxiga badkar som slukar varmvatten osv. så kommer nog framtiden att upplevas som en statussänkning.

Om vi tycker att alla i hela världen ska ha tillgång till att leva på en nivå som ligger i närheten av vad vi gör, så kommer det att kosta att vi bl.a. måste minska vår konsumtion, vårt resande och vårt sopskapande. Här finns inga genvägar. Människor i andra delar av världen kommer inte att acceptera att vi hindrar deras utveckling med argumenten att vi redan förstör så mycket att de inte kan ha det som vi.

Nog är det skönt att då redan ha hittat ett meningsfullt sätt att leva som inte förutsätter senaste prylarna, att inte alltid behöva roas på krogar och teatrar, att skippa flygresor och spy ut enorma mängder växthusgaser m.m.

Till sist kommer vi alla att inse att det enda sättet att överleva är att göra det i och tillsammans med naturen. Den är vår vän och just nu behöver den vår kärleksfulla omvårdnad.

Hoppas jag kan inspirera dig att sätta upp långsiktiga livsmål.

Allt är en enhet!