Så här på söndagen tänkte jag ge dig en blomma. Denna av choklad doftande läckerhet säger verkligen mer än alla ord kan uttrycka.
Idag vilar jag. Hoppas du också kan göra det. Ute har det legat en tysthet som varslat om lugn. Visst är vi värda att bara vara och känna efter hur kroppen känns, hur andetagen smakar och hur lugn och tystnad låter.
Snart kan vi rusa vidare om vi vill. Men just nu är en bra tid att helt och fullt vara. Inte bli, utan vara, just här just nu.
Låt mig återge en liten berättelse som beskriver vad jag vill skänka dig idag. Texten har jag hämtat ur boken Två kaffe, tack! Författaren har i sin tur tagit orden från Lin Yutangs Konsten att njuta av livet.
....nersjunken i en bekväm länstol efter middag.
För mig finns det fullkomligt lyckliga stunder t.ex: när jag stiger upp på morgonen efter en natts stärkande sömn, super in den friska morgonluften och känner hur lungorna vidgas - när jag får lust att dra djupa andetag och känner hur det sticker i huden och bröstmusklerna och jag vet med mig att jag är upplagd för arbete; eller när jag sitter med en pipa i handen och lägger upp benen på en stol och tobaken brinner långsamt och jämnt; eller när jag är ute och promenerar en sommardag och känner mig alldeles torr i halsen av törst, men så får jag syn på en härligt klar källa och tar av mig skor och strumpor och sitter där och svalkar fötterna i det sköna, kalla vattnet, sedan jag släckt min törst; eller när jag sitter nersjunken i en bekväm länstol efter en god middag och det inte finns någon i sällskapet som jag tycker illa om och konversationen i behagligt tempo rör sig mot okända mål...
Oh, visa mänsklighet, fruktansvärt visa mänsklighet! Om dig ljuder min sång. Hur outrannsaklig är inte vår civilisation vars människor sliter och arbetar och grubblar sig till gråa hår för att tjäna sitt bröd, men som alldeles glömt bort att leka!
Vi måste öva mer på det enkla!
Vilsam söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar