Självuppfyllande profetior

Vilken vacker värld vi lever i! Allt mer inser jag att det är svårt att hitta saker som ens är i närheten att ge den lyckokänsla som naturen själv bidrar med bara genom att vara.
Nu bekymras jag givetvis av hur länge moder jord orkar. Idag hörde jag att SLU (Statens Lantbruks Universitet) upptäckt att jorden alltmer utarmas på viktiga mineraler. Halten har sjunkit till en nivå när inte djuren längre får i sig de livsviktiga halterna.

Ett alltför hårdfört snabbodlande suger ut jorden. Det är ju ett av skälen till att vi bör handla ekologiskt. De bönder och odlare som tänker långiktigt, och odlar utan konstgödning eller giftiga bekämpningsmedel, gör en stor insats för vår framtid. Därför bör vi också handla mer av de produkterna. Kanske tittar du i börsen och tycker att det är för dyrt. Men, vi får komma ihåg att de grödor som vuxit långsamt, i god jord, innehåller mycket mer näringsämnen. Det innebär att vi inte behöver äta lika mycket för att nå dagsbehovet.

Kanske har vi glömt att lyssna på kroppen. Det finns de som säger att det är inprogrammerat i kroppen vilken vikt vi ska ha. Men när vi nu använder ätandet i så många andra syften än att stilla hungern, tappar vi kontakten med "det inbyggda vetandet". Många kan idag inte skilja på om de är hungriga eller t.ex. oroliga. De väljer ätandet som botemedel mot båda signalerna. Det här beteendet kan nog leda till att vi glömmer andra sätt att hantera tillvaron. Långa promenader för att stilla oron, lugnt stillasittande vid en eld för att tänka efter eller stimulerande samtal för att glädjas är bra alternativ.

Nu i den pågående bankkrisens spår kan det vara läge att fundera på självuppfyllande profetior. Det kapitalistiska systemet är det som främst lyft fram effekten av detta. Det betyder att om ekonomiska experter uttalar en förväntan om att ekonomin är på nedåtgående, så låter inte effekten vänta på sig. Och givetvis tvärtom. Varför skulle det bara gälla ekonomin? Om vi ständigt får höra att människor blir allt sjukare, fler unga mår dåligt, växthuseffekten kommer att fortskrida m.m. kommer vi kanske att leva upp till det. Jag har tyvärr inte kunnat hitta några studier som berättar hur processen "självuppfyllande profetior" går till. Men jag kan tänka mig att om jag exempelvis får veta att miljön hela tiden försämras, då kapitulerar jag och struntar i hur jag lever. Jag kan ju ändå inte påverka.

Så nu borde vi istället formulera positiva visioner som ger oss den framtid vi vill ha. Nu skulle jag vilja inbjuda dig att helt fritt formulera en positiv framtidsbild här. Skriv i kommentarerna och önska dig den framtid du vill ha! Du kan vara helt anonym om du vill. Inte heller jag kan se vilka som skickar anonyma kommentarer. Så om du vill vara med utan att helt kliva fram med namn så är det helt OK.

Här kommer min profetia:
Allt tyder på att människan blir lyckligare! Medvetenheten om att det enklare livet ger större mening har ökat. Sedan man började leva mer i glädje och generositet har fler på planeten fått tillgång till resurserna. Sedan det materiella konsumerandet försvann som livsstil har människan förändras. Idag ökar vi vår medvetenhet om vad vi vill få ut av vår livstid. När vi nu gör gemensam sak av detta, så ändras också villkoren för att leva.

Lev väl och länge!

Kropp, själ och ande

Just nu läser jag filosofi. Egentligen har jag alltid gjort det. I Ching hittade mig redan på 70-talet. Jag säger hittade mig, för det var precis vad som hände. Jag gick in på Lagergrens bokhandel i Skellefteå för att köpa ett anteckningsblock. Plötsligt drogs jag mot en bok som jag skymtade i en hylla. Direkt jag tog i den visste jag att den skulle bo hos mig. Och den har gett mig mycket glädje genom åren.
Med sitt blomsterspråk resonerar den om livets alla situationer. Den beskriver livet som samma som allt annat i naturen och att man genom att iaktta detta kan förstå när man bör plantera frön (idéer), låta dem växa, skörda, och sedan låta jorden vila.

I nyare litteratur (I Ching räknas stamma från 3000 f.kr.) tar psykologer, analytiker, läkare och forskare upp ett fenomen som inte varit accepterat tidigare. Nämligen anden.

Många i Sverige har idag lämnat belastningen av kristendomens beskrivning av världsalltets och livets ursprung och mening. Allt fler närmar sig istället den österländska livsåskådningen. Jag tolkar det som att det främst är den absoluta inlåsningen som kyrkan gjort kring kristendomen som inte tilltalar längre. Enkelt skulle man kunna beskriva det som att kristendomen är en, som namnet visar, dömande religion. Den innehåller spännande råd om hur man kan se på livet, men hotar också med helvetet om man inte håller sig inom ramarna.
Men i kristendomen finns också begreppet ande, men i en kanske lite annan tolkning än den jag vill beskriva nu.

De österländska livsåskådningarna talar snarare om att göra inre resor. Att förstå att vi är Gud, eller vad man vill kalla kraften. Att allt är en etthet som inte går att dela upp.

För inte så länge sedan tvivlade många forskare på att kroppen påverkade själen och vice versa. Man delade upp människan i små delar för att kunna koncentrera sig på hur man skulle exempelvis bota sjukdomar. Fortfarande är det ett av de vanligaste sättet att driva läkemedelsforskning. Men numera är det vedertaget att människan är en helhet.
Anden däremot har jag först på senare år mött i litteratur skriven av vetenskapsmän. Jag mötte alldeles nyss en ganska enkel förklaring på hur det kan förhålla sig.

Tänk dig att medvetandet är upplevelsen här och nu. En direkt och omedelbar kontakt i mötet med världen. Det undermedvetna är det som kommer upp med oro, ångest och som gör oss rädda att prova nytt. En sorts ganska hård utvärderare. Det supermedvetna skulle då vara anden. Det är där man hittar den direkta kontakten med "källan". I meditation, flow, intuition eller glädje hittar man sin egen uppkoppling mot alltet. Det flyter på, alla handlingar går lätt och besluten är självklara - liksom redan bestämda.

Kanske tycker du att det här verkar flummigt. Därför vill jag avsluta med att ta dig ännu mer på sängen.

Vet du om att forskare runt hela världen idag söker svar på en fråga som man inte ens skulle vågat formulera inom vetenskapsvärlden för några åt sedan. Frågan lyder; Var finns egentligen medvetandet? Finns det i hjärnan, eller är hjärnan bara mottagare?!!!!
Det är skönt att tänka!

Till Pontus

Idag fyller du 30 år! Jag kan knappt fatta det! Jag är så stolt över att vara din mamma. Du är självständig, modig, generös, kärleksfull och fantastiskt smart.

Du väljer dina egna vägar och det vill jag applådera. Du försöker inte kopiera våra liv och bli en yngre modell av oss. Istället fattar du dina egna beslut och väljer fritt dina inriktningar. Du går framåt och avgör, genom fasta beslut, vilken som är din livsväg. Jag vet att du klokt har tagit med dig det du tycker är intressant i våra sätt att leva, men förvandlat det till ditt eget.

Jag är glad över att ha fått bidra med olika delar i din utveckling. Det som kanske ger oss en speciell tankerelation är att vi har hittat samma livsåskådning. Vi har en gemensam bild av hur man bör leva för att kunna komma i samklang med världsalltet. Ju äldre du blir desto närmare en gemensam förståelse kommer vi. Jag vet att, du liksom jag, har en övertygelse om att det oftast finns en högre mening med det som sker. Att om man accepterar det, som vid första anblick, kan se ut som negativa händelser, och sedan med glädje och förväntan ser fram emot hur livet ska förändras, då kommer också så småningom resultatet. Det gäller bara att inse att det är svårt att se meningen när man står mitt i händelsen. Men i efterhand blir det tydligt. Jag vet att vi båda har denna förmåga att låta livet leda oss. Det ska vi fortsätta ta vara på och utveckla. Jag har en del spännande böcker till dig nu, som kan fortsätta öppna förmågan.

Jag vet också att vi har samma humor. Så många gånger som jag saknat dig när jag behövt skratta länge tillsammans med någon. Minns du den där gången när jag jobbade med en grupp från Samhall? På kvällen var du och snackade med dem. Exploderande av skratt berättade du sen att en man hade sagt att han kände en som skulle skjuta sig. Han satte pistolen i munnen och tryckte av. Men det som hände var att kulan ramlade ner i lungorna och han dog av blyförgiftning. Jag tror vi skrattade i två dagar. Förmodligen är det vår förmåga att skapa bilder av de situationer människor beskriver, som gör att det så lätt blir vansinnigt roligt.

Nu är du en vuxen man som jobbar i skogen, renoverar huset spelar gitarr och kör Harley. Och inte minst så har du nu fått en egen liten son. Ditt liv är harmonisk, okomplicerat men ända fullt av innehåll och spännande drömmar. Jag vet att du kan utveckla ditt liv och komma precis dit du önskar. Ditt lugn och din övertygelse om att livet är skönt och spännande leder framåt. Behåll och se dina drömmar och de kommer att uppenbara sig!

Idag firar du din födelsedag i lugn och ro med familjen. Det känns konstigt att vi inte kan träffas förrän nästa helg, men även där känner jag igen mig. Du tycker bara att det är trevligt att dra ut på positiva saker. Som vi brukar fira jul. Vi brukar sprida allt på flera omgångar för att kunna njuta längre.

Nu ska jag tända en rökelse och lyssna på Neil Young. Det får bilda bakgrund till min tillbakablick på på vårt gemensamma liv hittills. Jag älskar dig Pontus och jag kan inte tänka mig en son som skulle ge mer meningsfullhet tillbaka än vad du gör. Vi är mer mor och son än de flesta, fast vårt förhållande ligger på ett djupare, tankemässigt sammanlänkat plan.

Njut av din födelsedag och att du har så mycket spännande liv kvar!

Bankkrisen ger hopp!

Nu hör vi om den bankkris som drabbat USA. Många spekulerar också i hur hårt det här kan drabba Sverige.
Jag ser det som förebud om någonting nytt. De flesta med någorlunda sunt förnuft har väl ändå tyckt att det system som varit verkat underligt.
Företag värderas efter hur nära den väntade vinsten de kommer. Om de poneras ha en vinst på 300 miljarder och bara kommer upp i 200 miljarder, så rasar aktien! Det räknas som en förlust!?
Hur länge kan denna vansinnighet fortsätta?
Dessutom gör man sig idag de största förmögenheterna på att köpa och sälja papper, som ska föreställa pengar. Ekonomin trissas i nån sorts sofistikerad "leka affär" rörelse.

Vi andra, som arbetar (inte jag då just nu :)), ska köpa och slänga så mycket som möjligt för att hålla företagen igång. Om vi inte köper försvinner jobben lyder mantrat. Och detta sväljer de flesta med hull och hår. Sedan ligger man sömnlös över sin egen och barnens framtid.

Det verkar vara hur lätt om helst att bli rik om man ansluter sig till en oetisk "köp dig lycklig" filosofi. Ta exempelvis den nu 18-åriga bloggaren Blondinbella. Hennes budskap till andra unga, framför allt tjejer är, blek tänderna, solduscha, ansiktbehandla, träna allt som går, köp nya kläder och skor varje dag. Man undrar vad hon ska ta sig till när hon får de första rynkorna, eller andra förändringar som alla vuxna kommer till.
Hennes köp-dig-lycklig blogg värderas till 5 miljoner. Hon skriver själv att hon är glad att ha 200 000 läsare per vecka, "för jag gör ju opinion"! Men vad är det för opinion hon skapar?

En tjej jag kände när jag var i 20-års åldern hade ett riktigt bra utgångsläge. Hon var stenrik på ärvda pengar och hon gjorde vad hon ville. Hon reste runt hela världen, var på alla stora fester i olika världsdelar. Hon köpte allt hon ville ha och levde livet. Hon var snygg och eftertraktad av alla killar.

När hon fyllde 25 försökte hon ta sitt liv. När vi träffades en gång berättade hon att livet nu var helt meningslöst. Hon ville verkligen inte leva längre. Hon sa att "jag har byggt upp allt kring mitt utseende och min frihet. Nu känner jag att jag aldrig kommer att se ut som 20 år igen. Vad har jag då kvar? Jag har rest överallt och det lockar mig inte längre. Livet är inget roligt. Jag har inga mål, inget att försöka uppnå. Du ska veta att nu önskar jag att jag hade fått kämpa för att uppnå olika saker. Då hade jag kanske inte satsat så mycket på att bara vara snyggast. Och då kanske livslusten hade räckt hela livet."

Så jag vill nog säga att jag ser med spänning fram emot att de gamla systemen bryter ihop. Då kanske vi kan sätta livskvalitet i centrum och bygga vettiga, rättvisa, långsiktiga strukturer.

Och i väntan på det får vi väl ta oss samman och rädda Blondinbella och alla de offer hon "gör opinion" för.

Att tända några ljus, kolla på månen, äta nåt gott och ge varandra energi kostar inte mycket pengar!

Kost och intuition

Nu översköljs vi med nya rön om kosten. Vi bör inte äta så mycket mejeri-produkter för då blir vi feta. Sötningsmedel gör oss också feta. Tidningarna fylls med varningar.

Många jublar också. Nämligen de som kan sälja produkter som gör att du kan fortsätta leva som tidigare, bara du tillsätter ett piller, en dryck eller en speciell kaka.

På bilden ser du en middag bestående av nyrökt lax, färskpotatis och nyss upptagna grönsaker som skurits i bitar. Måltiden var njutbar, men det var också vägen dit. Odlingen av grönsakerna, tillvaratagandet av råvarorna och själva tillagningen. Allt i ett gemensamt paket som jag kallar måltid.

Den inre känsla jag har för matlagning, kommer från mina förfäder. Att tillvarata och inte förstöra råvaror. Att känna glädje och tillfredsställelse med att behärska kokkonsten är en djupt liggande lust.

Vi har nog alla med oss mängder av intuitiva känslor för vad som ger livet mening. Dessvärre släpper vi inte fram intuitionen. den stängs inne bakom alla rationella förklaringar om varför vi gör på vissa sätt. Det skulle kunna vara att jag handlar halvfabrikat för jag inte hinner laga mat. Eller behöver något sött, för annars blir jag så trött. Eller varför ska jag slösa tid på att baka när det finns färdigt att köpa.

Det här sättet att förvränga den inre intuitionen för vad som är bra för både kropp och själ leder till sjukdomar, övervikt och kroppar utan ork.

Tid tas från promenader och lek för att samlas på hög och sedan användas framför tv:n eller på gymmet.

När våra jordbrukande förfäder arbetade hade de alltid utvärderingscykler. Om de satte ett sädesslag på en åker som sedan visade sig ge dålig skörd, så valde de givetvis inte att upprepa samma förfarande året efter. De kunde se resultatet av sin egen möda, och ändrade därför det som inte blev så bra.

Många av oss har tappat bort den kunskapet. Även om våra liv tes sig fulla av stress, trötthet och sjukdom, tenderar vi att fortsätta upprepa våra beteenden. Och naturligt återskapas samma resultat.

Men för att kunna utvärdera sina mödor krävs att man har överblick över sina val. En förändring till exempelvis ett nytt sätt att se på mat och måltiden, ger kringeffekter som vi knappast förstår om vi inte ställer in oss på att bli medvetna om det.

I dagens samhälle kan jag möta människor som ganska radikalt ändrat på saker utan att se resultatet. De har inte brytts sig om att lägga märke till vad som hänt innan någon utomstående påpekar det. Tänka vad många som ska ha påbörjat förändringar, men gått tillbaka till det gamla för att de inte lagt sig vinn om att titta på resultatet. Kanske är det som med den kokta grodan.

Om man lägger en groda i en gryta med kokande vatten försöker den genast hoppa ur.

Om man istället lägger den i rumstempererat vatten och efterhand höjer temperaturen händer något intressant. Vid 20-30 grader reagerar inte grodan nämnvärt. Den verkar snarare tycka att det är behagligt.

Eftersom värmen ökar blir grodan allt dåsigare och kan till slut inte ta sig upp ur grytan.

Trots att det inte finns några fysiska hinder kommer den att ligga kvar i grytan och kokas.

Hur kan nu detta komma sig? Jo, grodans förmåga att upptäcka faror bygger på att de är plötsliga och inte kommer som långsamma förändringar i omgivningen.

Kanske är det på samma sätt med oss. Vi dåsar till medan våra vanor förändras från att dricka vatten och äta bra mat utan en massa tillsatser, till att stoppa i oss godis, läsk, hel-och halvfabrikat. Nomaden i oss somnar medan vi åker bil, ser tv och sitter framför datorn.

Om du aktiverar mer av dina urgener kommer du att finna tillfredställelse i andra, mer naturnära saker. Som att odla, promenera, sitta vid elden, laga mat och älska.

Än är inte det kokta fläsket stekt här i alla fall!!

Starta företag och hälsa

Igår hann jag inte blogga. Det var så fint väder att jag tillbringade hela dagen utomhus. På kvällen hade jag anmält mig till en träff om nyföretagande. Som ni har förstått är jag lite inne på att skapa en egen firma.

Det var en trevlig och givande träff. Vi var bara två anmälda, vilket gjorde att vi kunde ställa alla våra frågor.
När vi presenterade oss visade det sig att den andra deltagaren, en yngre tjej, också jobbat inom landstinget, men sagt upp sig p.g.a. otrivsel. Konsulten, som höll i kvällen, berättade att hon också, liksom jag, sagt upp sig från sitt fasta jobb då det kom in en chef som inte visste någonting om verksamheten. Hon klarade inte att finnas med i en organisation som hon var säker på skulle gå under genom ett ansvarslöst och inkompetent ledarskap.

Det här tyckte jag var tankeväckande. Sedan jag slutat mitt arbete och börjat prata med folk om det, har det visat sig att många fler än jag kunnat ana, har lämnat sina jobb för att det inte har varit värt det längre. Ofta är det driftiga och energiska personer som inte är beredda att offra sin kraft i en utarmad jord. Det här verkar vara en ny trend. Kanske har det ett samband med att det alltmer verkar gå mot att, åtminstone offentliga förvaltningar, inte förstått att cheferna som anställs måste besitta både kompetens och lämpliga personliga egenskaper. Konsulten hävdade att delar av problemen låg i att olämpliga chefer får utmärkta referenser för att alerta arbetsplatserna ska bli av med dem så snart de kan. På dessa meriter kan de sedan fortsätta försöka förstöra nya arbetsplatser.

Jag tycker att det är hoppfullt att fler lämnar sina jobb när de otrivs. Vi vet ju att exempelvis Danmark har en mycket rörligare arbetsmarknad än Sverige. Människor stannar sällan hela sin livstid på de danska jobben. Det gör att fler jobb blir tillgängliga och då ökar tendensen att byta inriktning flera gånger under livet.
Det skulle vara bra om vi kom dit i Sverige också. Idag känner många sin tvingade att stanna på dåliga jobb, eftersom det är så få platser lediga.

Jag tycker att det här en en politisk fråga. Många politiker och fackliga, även på arbetsplatsnivåer, driver en argumentationspolitik. De tycker en massa saker, men agerar inte för förändring. Att börja med att själv ta ansvar leder ju så småningom till samhällsförändring. Det är ju nämligen vi tillsammans som är samhället. Enbart våra egna ageranden skapar vår personliga framtid. Och när vi agerar tillsammans skapar vi större förvandlingar.

Under den process jag gått igenom för att stå där jag gör idag, har jag varit med om t.ex. fackliga ageranden som man nästan inte kan tro är sanna.
Ta den fackliga representanten som uppmanade oss att agera då arbetsmiljön var urusel. Gemensamt agerande ledde till att vi, genom facket, skulle kräva omvälvande förändringar. Vid träfftillfället bestämde sig dock vår företrädare för att agera på egen hand. Hon framförde helt enkelt inte vår överenskommelse. Där satt vi, och höll vår del av avtalet, nämligen att låta representanten föra vår talan. När hon under sittande möte istället drev sin nyss påkomna linje om att inte protestera, förlorade vi alla möjligheter att komma vidare. Mötet var plötsligt över och hela vår plan var överkörd att en kvinna som fått infallet att strunta i sina medlemmar.

Ickehandlingen, att hålla tyst, låg helt i linje med vår chefs syn på medarbetarskap. Vårt fackliga ombud steg ganska snabbt av sitt uppdrag i facket och sitter nu i ledningsgruppen!
Och chefen kunde fortsätta med sin politik, bl.a. att hota med att de som var kritiska skulle bli varnade.

Med det här vill jag uppmana dig att ta ansvar för dig själv och andra. Det mesta i en sådan förändring ligger i att agera. Det räcker liksom inte med att reagera.

Idag ska jag fortsätta fundera på min företagsidé. Och njuta av hösten förstås. Solen gör våra aspar till äkta guldträd.
Jag ler så länge jag lever!

Mannen som fiskade

Sommaren har återvänt för en sista dans. Det känns behövligt och vänligt. Idag har jag, trots det vackra ute, tillbringat många timmar vid datorn. Min hemsida håller på att ta form. Det är inte helt enkelt att förstå hur man ska göra när allt är nytt. Men desto roligare att i hjärnan göra nya kopplingar.
Hjärnforskning visar att nya tankar utökar hjärnans kapacitet. Kanske kommer jag att kunna tänka många nya tankar efter alla förändringar som nu sker i mitt liv.

Jag måste erkänna att bloggandet inte är fullt lika inspirerande nu när tangentbordet redan är så uppvärmt efter dagens slit. Men så kom jag på en historia som en arbetskamrat berättade för mig.

Det kom en turist till en liten fiskehamn. Ute i en liten båt ser hon en man som sitter tillbakalutad och håller i ett metspö. Hon börjar samtala med mannen och får veta att han har fiske som yrke.
"Är fisket dåligt nu då?" frågar hon. "Nej, tvärtom", svarar mannen. "Imorse fick jag en riktigt bra fångst". "Fisken går till nu, så det är en mycket bra tid att fiska".
Kvinnan blir lite förundrad och frågar; "men om fisket är bra, varför passar du inte på att fiska mer då? Du kunde ju fiska dubbla skift varje dag, och så småningom har du fått ihop en rejäl vinst!"
Mannen möter hennes blick och undrar försynt, "och vad skulle jag göra sen då?"
Kvinnan kommer på sig med att svara, "ja sen kunde du ju ta det lugnt och meta lite för avkopplingens och nöjets skull."
"Men det är ju det jag gör nu", svarar mannen.

Ska vi samla prylar, eller känslor?

Med ett leende!

Igår kväll råkade jag hitta ett underbart tv-program kallat "En annan del av verkligheten". Vi fick följa fem män från en söderhavsö, på deras sökande efter prins Philip. I gruppen fanns bl.a. en hövding, medicinmannen och stammens bästa dansare.

Anledningen till att de vill träffa prinsen var att de tror att han är son till deras gud. De ville kolla om tiden var inne för att återförena England med deras land. Deras tro är att de två länderna en gång suttit ihop, senare glidit isär.

Det var fantastiskt att få ta del av männens tänkande. Som när man fick se dem stå mitt i människorusningen en morgon. Massor av människor är på väg till jobbet och de går fram som ett sillstim. Mycket förundrat säger då dansaren till kameran att, "ingen ler ju? Människorna i England verkar inte vara lyckliga. Varför ler ingen? Någon måste rädda det engelska folket, annars kommer de att gå under."

Eller när de besöker en plats i den norra delen av landet. Hövdingen vänder sig då med självklarhet till den största stenen och säger att; "du är den största stenen och du måste ta hand om människorna i England. Du måste vaka över dem."

Som presenter till dem de träffar har de med sig handgjorda danskäppar. Själva samlar de inga sovenirer. De har inga sådana behov. De är lyckliga!

Ett annat uttalande som representerar deras sätt att se på verkligheten är när de får provskjuta pilbåge mot stillastående mål. Pilbåge är ju deras jaktvapen hemma. Alla skjuter av pilarna med känslan. När filmaren frågar om de alltid träffar svarar ena mannen; "om vi skjuter så träffar vi!" Och så ler han brett och innerligt. För honom finns liksom inte att missa. Han har aldrig lärt sig det alternativet.

Slutligen får de träffa prins Philip för att ställa sin korta fråga som lyder; "är Papayan mogen?"

Lyckliga åker de sedan hem till sin ö där de möts av överförtjusta vänner. När de inför stora hövdingen skulle redogöra för sitt uppdrag fick vi veta prinsens svar. Det löd; "det är kallt i England nu. När det blir varmare kommer svaret." När stammen fick höra detta applåderade alla.

Larsan och jag satt programmet igenom med ett stort leende på läpparna. Det var hjärtat som talade genom ansiktets uttryck. Så fantastiska människor, som skulle kunna lära oss andra så mycket. Så långt ifrån konsumtion, avundsjuka och förakt man kan komma. Jag skulle hellre ha dem som lärare och ta del av deras lyckoskatt, än att trycka på dem Internet, butiker och telefoner. De är vinnarna!

Jag är fortfarande varm i hjärtat!

Ordentlig träning!

Det är verkligen lätt att förstå att så många av farfars generation var starka och smidiga. De arbetade hela tiden med kroppen.
Idag har jag haft en sån dag. Det började med att dimman hade svept in huset i ett magiskt ljus när jag vaknade. Snabbt på med kläderna för att promenera i det underbara.

När jag kom hem var det 20 grader varmt ute! Efter frukost gick jag loss på komposten. Öste upp härlig svart mull som för några månader sedan var matrester. Detta återfördes till landet där nu morötter och rödbetor vuxit. Nästa år kommer nya grödor att kalasa där.

Rabatter och odlingslådor tömdes snabbt på sina vissnade minnen. Frön samlades in. Där bevaras verkligen växtens minne till nästa sommar. Då återupprepar den sig själv lika vacker som alltid.

Larsan röjde bort granar som tagit sig för stora friheter. Ljuset släpptes in. Jag drog ris till en ordentlig brasa.

Så fortsatte det hela dagen. Det är verkligen läkande att arbeta med jorden. Vet du att många naturfolk begraver sjuka i små jordkistor för att de ska läka. De får krypa in i kistan genom en liten lucka, vilken också används för att skicka in mat och vatten. Därinne kan man sedan tillbringa veckor, eller månader, beroende på hur allvarlig "skadan" är.

Nu känner jag i alla fall att alla mina muskler fått arbeta ordentligt och varenda sena sträckts ut. Lungorna har fått frisk luft och huden solljus. Det är väl inte helt otroligt att detta skulle vara bättre än att stå på ett löpband eller träna i ett gym.

Nu har vi precis tagit en dusch och käkat hemgjorda älgburgare. Jag känner mig nöjd, glad och harmonisk. Jag skulle inte bli förvånad om min sömn kommer att vara perfekt inatt.
Mat och kärlek!

Måsen

Ni na ni na ni nana. Här kommer ett livs..., jag menar boktips. Det här är en bok som funnits med mig sedan 1985. Måsen handlar om Jonathan Livingston Seagull. Jag har läst den för otaliga elevgrupper och lånat ut den till många som sökt högre syften i livet.

Boken börjar med att vi får följa Jonathan när han övar höghöjsflygning, störtdykning, rollar och glidflygning. Han älskar att flyga och försöker hela tiden bli bättre.

De andra i flocken betraktar honom med misstro. Vet han inte att en mås ska kretsa runt fiskebåtar på jakt efter fiskhuvuden och smulor? Det måste vara nåt fel på honom!

Jonathan bryr sig inte det minsta om flocken reaktion. Det leder så småningom till att han blir utesluten ur gruppen. Ingen vill väl ha med en som övar flygning att göra. Man ska hålla sig till det alla andra gör. Att avvika i synen på livet kostar.

Jonathan blir senare hämtad av en mästare på flygning. Han får tillgång till hemligheten med att komma dit man själv vill i livet. Chiang, som mästaren heter, säger bland annat att "För att kunna flyga lika snabbt som tanken och vart som helst, måste du börja i medvetenheten om att du redan är framme." Han säger också att det inte handlar om att tro. "Glöm bort tron! Du behöver inte tron för att flyga, du behöver förstå flygkonsten."

Hur tänker du när du vecklar ut ditt liv? Håller du dig till flocken och slåss om fiskrens eller övar du flygning?

Under senaste veckorna har jag slukat böcker om ledarskap och organisationsutveckling. Det är områden jag brinner för. I litteraturen har jag funnit att flera av världens största tänkare inom de områden jag nyss nämnde, har inspirerats och tagit lärdom av Måsen. För mig var detta en synkron och underbar insikt, och en bekräftelse på att mina idéer om tjänande, utvecklande ledarskap för framåt.

Nu ska jag fortsätta att öva! Idag står glidflygning på tur!!

På G

Vilken praktisk dag det här har varit. Slipning och målning. Omvandling av gamla tyger till nya draperier. Å så lite städning och tvätt.
Jag har också hunnit med lite sökande på nätet. Starta-eget, skattsedlar, ansökan om företagsnamn m.m. Jag ville kolla lite om hur det går till.
Imorgon kommer jag nog att börja agera i riktningen mot eget företag. Som del i det måste jag skapa min egna hemsida. Jag har redan köpt domän, men inte satt mig in i hur det praktiskt går till med görandet. Det ska bli spännande!

Jag har också massor av litteratur jag vill läsa. Jag tror att jag har sju böcker som ligger runt om i huset, lästa till olika delar. Det är så jäkla intressant att jag vill läsa alla samtidigt! Eftersom det inte går, så väljer jag tekniken att påbörja alla. Det jag upptäckt är att det ger en synergieffekt (1+1=3). Böckerna liksom lyfter fram varandra och pekar på samma saker men genom olika beskrivningar.
Nu väntar jag två nya böcker samt har hittat minst tre till jag vill beställa.

Om du tycker att det är dyrt med litteratur rekommenderar jag bokbörsen. Jag har vid flera tillfällen sparat hundratals kronor på att handla begagnat. Sist fick jag ett perfekt exemplar, som i nätbokhandlarna kostar 379:-, för 100:-. Alla de böcker jag köpt har varit i toppenskick.
Begagnad kurslitteratur finns på student.se

Just nu känner jag mig förväntansfull inför vad som komma skall. Jag har hittat några fysiska träffar med företagare som jag kommer att gå på. Nu gäller det att knyta nya kontakter. Jag ska också samla in skrivna omdömen från en del av de kursdeltagare som, inom olika områden, mött mig som föreläsare och coach.

Framtiden finns inte ännu, utan blir som vi skapar den!

Arbetsförmedling

Igår gjorde jag mitt första besök som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Jag möttes av en kvinna i 40-års åldern, som formellt guidade mig genom rutinerna. När hon reste sig upp för att visa mig till datorn, kunde jag se att hennes kropp rörde sig långsamt utan energi, axlarna var nersjunkna och ryggen böjd. Hennes ansiktsfärg saknade hälsans tecken.

Efter att jag registrerat mina uppgifter fick vi ett litet samtal. Hon upplyste mig stillsamt om att jag blir straffad i 50 dagar då jag sagt upp mig själv, jag måste söka jobb i hela landet direkt, starta - eget bidrag får bara de som står längst från arbetsmarknaden o.s.v.

Jag tänkte att hon är på arbetet därför att hon inte törs säga upp sig. Hon är beredd att offra sin livskvalitet därför att hon inte när på drömmen om att allt är möjligt.

Kanske borde jag starta en egen arbetsförmedling! En oas för människor som vill kombinera sin livsenergi och sitt engagemang för samhällsutveckling med att arbeta. Ett basläger där man stimulerar människor att odla sina drömmar och tar vara på de resurser som finns hos de allra flesta.
Basläger känns som ett passande uttryck för vad jag menar. Om man ska bestiga Mount Everest så är det av allra största vikt att baslägret är av yttersta kvalitet. Det är där du ska hämta kraft, inspiration och målmedveten för att göra dina försök att bestiga toppen. Efter toppförsöket kommer du tillbaka till baslägret för att vila ut, utvärdera och samla nya krafter.

Likadant är det i väl fungerande förhållanden. Baslägret är den gemensamma yta varifrån man utgår i sina individuella toppförsök. Dit kommer man också tillbaka för att dela erfarenheter och hämta förnyad inspiration.

En arbetsförmedling som fungerade på det sättet skulle förmodligen förändra hela samhället. Om fler fick modet och kraften att pröva sina idéer, istället för att malas ner av ett ineffektivt likriktande, skulle drömmar och människor lyfta.

Det som borde hänt igår var att man sett vilka resurser jag kom in med och ställde till samhällets förfogande. Med ett mindre detaljstyrning, och mer inriktning på helheten som en stimulerande häxbrygd av nytänkande och framåtanda kunde man ha tagit till vara på det engagemang som finns i mig.

I en annan del av förmedlingens reception upptäckte jag en av mina deltagare från fjolårets Hälsohandledarkurs. Det blev ett glatt återseende och en positiv dialog som fick de runt oss att höja på ögonbrynen. Hon berättade att hon var på väg att förverkliga den dröm som just nu ligger närmast, och att hon använder arbetsförmedlingen som språngbräda. Hon har lärt sig att navigera bland krångligheterna utan att duka under.
Här fann jag det som borde uppmuntras och förstärkas! När jag skulle gå såg jag att hon satt djupt försjunken i sitt personliga brev. Hon hade visat mig det tidigare och det var fullt av positiva uttryck om glädje inför det förestående.

Kanske är det så att de som redan hittat ett sätt att förse sig själva med näring kommer att klara samhällets formella struktur. Men alla andra då? Genom åren har jag förundrats över alla underbara människor som med lysande ögon berättat om sina fantastiska utvecklingstankar. Om detta tas tillvara och sprides som kollektivt hopp om en ljus och spännande framtid, så kommer samhället att blomstra. Och samhällets färggranna rabatt består av enskilda blommor i grupp!
Leve livet!

Kärlek eller rädsla?

Oskar är den allra nyast medlemmen i vår familj. Tre månader gammal ser han bara de nödvändigaste behoven i livet. Han äter, sover och älskas av alla.
Många funderar på hur livet ska bli för de som startar nu i denna tid. Krig, miljöförstöring, gängbråk, pedofiler m.m.

Om man vill lyfta sitt hopp och sin framtidsbild så vill jag rekommendera en författare som heter Don Miguel Ruiz. Jag har själv nyss hittat honom. Han beskriver, liksom Carlos Castaneda, den toltekiska visdomen. I korthet kan jag återge hans budskap som att rädsla förintar kärleken. Lycka kommer inifrån oss själva. Om vi är rädda för alla möjliga faror som att överges eller svikas, kommer vi att sprida ett gift som dödar kärleken. Om vi innerst inne tror att vi inte har rätt att bli älskade, därför att vi inte tycker om oss själva, kommer vi att leva med förvissningen om att andra kommer att vilja oss illa.
Eller som Neil Young uttrycker det; You expect from med to love you, when you hate yourself my friend.

Deepak Chopra och Jan Cederquist berättar i sina böcker om Global Consciousness Project. Det är ett forskningsprogram på Princeton University. Där försöker man upptäcka om det finns ett kollektivt medvetande, och eventuella samband mellan reaktioner i det energifältet och i materien.
Idag finns mätapparatur placerad på sextiosju ställen i världen. Dessa är kopplade till datorer på Princeton.
Det har visat sig att kurvan (bell curve) oftast ser likadan ut från samtliga mätinstrument över tid. Det intressanta som nu upptäckt är att när många människors medvetande fokuserar på samma sak, som t.ex. 11 sep. 2001, förändras kurvorna drastiskt.
Nu får ni själva läsa mer om detaljerna i forskningen (Foundation of Physics letter, vol 5, nr 6, 2002), men man har kunnat konstatera att kurvorna faktiskt förändras genom tankar, känslor och intentioner. En ytterligare tydlig och spännande del är att forskarna verkar ha upptäckt att det kollektiva medvetandet påverkar materien.

Nu förändras alltså de naturvetenskapliga rönen. Forskningen har helt enkelt börjat söka inom områden man tidigare bortsett från. De nya vetenskapliga beläggen kommer nog på längre sikt att förändra vår syn på världen och oss själva. Och då inte minst vår kraft att skapa och påverka.

För att förenkla något kan jag säga att jag ser allt fler forskningsresultat som tyder på att vi skapar vårt eget liv (och delvis andras - det kollektiva medvetandet) genom våra tankar. Det vi förväntar oss kommer oftare än vi tror att bli sant.
Så säger exempelvis I Ching, på sitt filosofiska språk, att alla idéer finns i annan dimension redo att förverkligas. Slutsatser från den omfattande NDU-litteraturen (Nära Döden Upplevelser) visar att medvetandets värld är skapelsens egna! Frön vi sätter utvecklas till händelser och objekt.

Så förmodligen kan det vara bra för oss att ha positiva förhoppningar och bilder av vår egen och världens framtid. Då måste vi kanske delvis kliva bort från den negativa nyhetsrapporteringen som håller oss låsta i allt det negativa som händer.

Idag tycker jag att vi sänder kärleksfulla tankar om mänsklighetens framtid. Vad än du tror om tankens kraft och kollektivt medvetande, så håller du nog med om att vi tillsammans bär ansvaret för Oskars och alla andra barns nu- och framtid!
Lyckliga tankar!

Naturkraft

Jag förstår att människor i alla tider använt naturen som inspiration och helare. Även de enklaste möten med den renande, kravlösa urkraften skapar harmoniska svängningar i människans kropp och själ.


Alla naturfolk har heliga, magiska platser. Så också jag.
Under morgonens meditation kände jag hur just den här platsens betydelse gjorde sig gällande. Här sitter jag i mitt rum, mitt mellan berget, sjön och vattenfallet. Här har ett litet hus uppförts en gång i tiden. Förmodligen av någon som såg och kände platsens skönhet och magi.

Här finns träden som själva valt att kliva in just i denna trädgård. De tallar, granar och björkar som funnits här hundratals år betraktande generationer av människors strävan och njutning.

Här häckar svalorna innan de återvänder till Afrika. Ekorren älskar vårt fågelhus på vintern. Där finns lättillgänglig föda. Alldeles inpå knuten vandrar älgar, råddjur, rävar och en och annan björn.

I sjön brukar jag ha bävern som simsällskap. Ibland nafsar de små fiskarna i mina tår.

Om fler människor kunde känna det underbara med att leva i det naturliga, så skulle mycken rädsla bytas mot kärlek.


Vårt hus fylls nu av aromen från svampen som hänger på tork vid vedspisen. Alldeles snart ska jag gå ut i trädgården och arbeta en stund. Ett meningsfullt kroppsarbete i den friska luften.
Livskvaliten finns nära!

Chokladblomma

Så här på söndagen tänkte jag ge dig en blomma. Denna av choklad doftande läckerhet säger verkligen mer än alla ord kan uttrycka.

Idag vilar jag. Hoppas du också kan göra det. Ute har det legat en tysthet som varslat om lugn. Visst är vi värda att bara vara och känna efter hur kroppen känns, hur andetagen smakar och hur lugn och tystnad låter.

Snart kan vi rusa vidare om vi vill. Men just nu är en bra tid att helt och fullt vara. Inte bli, utan vara, just här just nu.

Låt mig återge en liten berättelse som beskriver vad jag vill skänka dig idag. Texten har jag hämtat ur boken Två kaffe, tack! Författaren har i sin tur tagit orden från Lin Yutangs Konsten att njuta av livet.

....nersjunken i en bekväm länstol efter middag.
För mig finns det fullkomligt lyckliga stunder t.ex: när jag stiger upp på morgonen efter en natts stärkande sömn, super in den friska morgonluften och känner hur lungorna vidgas - när jag får lust att dra djupa andetag och känner hur det sticker i huden och bröstmusklerna och jag vet med mig att jag är upplagd för arbete; eller när jag sitter med en pipa i handen och lägger upp benen på en stol och tobaken brinner långsamt och jämnt; eller när jag är ute och promenerar en sommardag och känner mig alldeles torr i halsen av törst, men så får jag syn på en härligt klar källa och tar av mig skor och strumpor och sitter där och svalkar fötterna i det sköna, kalla vattnet, sedan jag släckt min törst; eller när jag sitter nersjunken i en bekväm länstol efter en god middag och det inte finns någon i sällskapet som jag tycker illa om och konversationen i behagligt tempo rör sig mot okända mål...
Oh, visa mänsklighet, fruktansvärt visa mänsklighet! Om dig ljuder min sång. Hur outrannsaklig är inte vår civilisation vars människor sliter och arbetar och grubblar sig till gråa hår för att tjäna sitt bröd, men som alldeles glömt bort att leka!

Vi måste öva mer på det enkla!
Vilsam söndag!

Njutningar

Imorse var det minusgrader ute. Frosten hade ödelagt dahliorna som blommade så vackert. Nu är det dags att ta upp rotknölarna och lägga dem i kartong för förvaring i matkällaren till nästa vår.

Höstfärgerna förstärks verkligen när kylan biter i. Över en natt framträde de mest fantastiska nyanser som speglas i den låga solen.

Ikväll ska vi njuta i vårt lilla hemmaspa. Vi har byggt en vedeldad bastu. Där har vi också en gammeldags vattenvärmare och ett badkar ute på den lilla altanen. Det är underbart att tillbringa kvällar där. Särskilt nu när mörkret släpper fram stjärnorna och månen.

Att ligga i varmt skumbad och titta upp på stjärnhimlen är verkligen stärkande för både hälsan och kärleken.

Vi brukar också ta med oss mat dit upp, så att vi verkligen kan resa bort en stund på vår egen tomt.

Fördelen med att lägga pengar på t.ex. en bastu, är att man har tillgång till den hela året. Att åka på semester är skönt och stärkande, men allt för fort över. Här har vi tillgång till microsemestrar när vi så vill.

När vi kommer in sent på kvällen brukar vi tända ljus och sitta och må bra av den sköna känslan som finns kvar i kroppen mycket länge. Avspänningen, de sköna samtalen vi haft, kroppens renhet. Helt enkelt en sorts nöjdhet som är svår att beskriva men lätt att uppleva.

En skön kväll till dig med!

Stress - nää tack!

Nu är klockan strax efter 7 på morgonen. Vi steg upp kl 5 och käkade frukost med pappa. När han åkte vid 6 -snåret tog jag hundarna på en promenad. Kolla meningarna jag skrivit. Livet styrs verkligen till stor del av tidsangivelser.

Promenaden var, som vanligt, både fysiskt och mentalt stimulerande. Vissa morgnar är det så vacker ute att jag blir tårögd. Tänk vad många som aldrig ger sig tid att uppleva det.

Det som nu kom upp i mitt sinne var tanken på all stress man möts av, särskilt på jobbet. Eller kanske snarare allt snack om stress. Vi vet ju att stress är kroppens sätt att hantera riktigt besvärliga situationer. Stenåldersmänniskan klarade, genom sitt stressystem, att jaga, försvara sig och fly. Så egentligen är det en mycket bra och funktionell autonom reaktion. Kroppen kommer att förändra blodtryck och andning, hormonssystemet hänger med på det behov som blottas och blod omdirigeras från matspjälkning till muskler. Det här är ju toppen de gånger det verkligen behövs. Vi har ju alla hört talas om stordåd, då exempelvis mammor lyft bilar från marken för att få fram sitt barn som klämts fast. Det skulle ha varit omöjligt utan kroppens bidrag via stressystemet.

Nu skulle jag kunna fortsätta med att beskriva hur miljögifter, kyla/värme, starka ljud o.s.v. kan utlösa stress, men det är inte dit jag vill komma. Jag skulle vilja lyfta fram en annan mycket intressant företeelse.

Min pappa har alltid arbetat mycket. Han arbetade 3-skift som elektriker och på "fritiden" drev han en bilverkstad. Dessutom har vi eldat med ved (med allt vad detta innebär), han har fiskat och jagat m.m. Trots detta har jag aldrig hört pappa säga att han varit stressad! När jag tänker närmare på saken, så är det ganska sällan de människor som har häcken full som verkligen springer runt och beskriver hur stressade de är. De kanske inte prioriterar att se på saken med de glasögonen!

Under de senaste åren anser jag att det varit "inne" att säga att man är stressad. Det har legat någon sorts status i det. På jobbet hade vi ett skolexempel. En kvinna som alla visste kom cyklande för att hinna till förmiddagsfikat. Där drog hon en runda och berättade för alla hur mycket hon hade att göra och hur stressad hon var. Dag ut och dag in, år ut och år in. Hur kan det få fortsätta.

För väldigt många år sedan hade jag en period av det som kallades stressrelaterade symtom. När jag i efterhand analyserat vad som hände, och läst litteratur om stress, inser jag att jag helt enkelt inte fullt ut klarade mitt arbete. Jag hade för svåra arbetsuppgifter på en nivå där jag saknade kompetens. Nu menar många stressforskare att det här är en kärnpunkt. Kontrollförlusten. Jag förändrade också tillsammans med chefen mina uppdrag och hamnade aldrig i de djupaste problemen.

Ett förslag till arbetsgivare som vill skapa friskare arbetsplatser måste därför vara att förändra arbetsuppgifterna för dem som alltid är stressade. Förmodligen finns där en klyfta mellan kompetensen och uppgiften.
Jag vill också hävda att tävlingen om vem som är mest stressad måste upphöra. Jag har många gånger upplevt att när jag sagt att jag haft lagom att göra, har det tolkats som att jag nog haft för lite att göra. Man måste helt enkelt säga att man är stressad för att hävda sin egen förträfflighet.

Så man ska inte vara rädd för att ha mycket att göra så länge man känner att man fixar innehållet i uppgifterna. Däremot tycker jag att du redan idag ska sätta stopp för dem som vill få dig att må dåligt för att du är mindre stressad än vad de säger att de är. Låt dig inte dras in i tävlingen!
Le och se!

Några recept

Jag har valt att kalla bloggen "magiska köket" därför att jag tycker att det är just vid köksbordet många av de bästa samtalen sker. Nu är det också så att jag är väldigt intresserad av matlagning. Det är verkligen något magisk med att omvandla råvaror, i kemiska processer, till bröd, pajer och drycker. Någon gång ska jag forska på hur upptäckterna av förändring av råvaror genom jäsning, upphettning m.m. kan ha gjorts. Det finns säkert mängder med nya rön att göra.
Nåväl, idag blev det fullt ös i köket. Det började med att jag ville göra lite godis till Larsan. Det blev Snicker. Strax därefter kom svärmor och hälsade på. På vägen in upptäckte jag att några äpplen fallit ner. Snabbt in med dem, skalade och skar i bitar och la ´ner i en liten gryta tillsammans med socker. Efter ca 5 minuters kokning kunde jag mixa innehållet och hälla upp nykokt ekologisk äppelmos på burk.

Efter att häromdagen fått hem två fantastiska vitkålshuvuden, varav ett redan förbrukats, bestämde jag mig för ett franskt pajrecept som frestat mig länge.
Jag fyllde en gryta med bitar av vitkål, en halv rödlök samt en vitlök. Under tiden det stektes försiktig i smör blandade jag till en smet av 2 ägg, 1 paket finskuren bacon, 2,5 dl mjölk och 3 dl mjöl samt salt och svartpeppar.
In med en form med lite olja för värmning i ugnen. Därefter bredde jag ut hälften av smeten på botten av formen, hällde över vitkålen och täckte med resten av smeten. Resultatet blev en fantastisk paj som skulle kunna platsa på vilket kalas som helst.
Allt som allt tog detta kanske 2 timmar. Nu är köket städat igen och vi kan sätta oss ner och njuta av resultaten av min ansträngning.

Ikväll kommer pappa tillbaka. Han är nu på väg hem från jaktäventyret. Det ska bli trevligt att äta lite tillsammans och samtala.
Mat kan vara kärlek! Och jag älskar!!

Innanförskap

Nu har de kört igång partikelacceleratorn i Cern. Har du sett att yttre delen av apparaturen ser ut som porten i Stargate! Nu är vissa forskare rädda att återskapandet av Big Bang ska orsaka jordens undergång. Tänk om istället ett gäng utomjordingar kliver genom porten och ger oss ett nytt sätt att se på livet (lol)!

I nyheterna tar man också upp problemen med att Arktis smälter. Stora delar av de nu bebyggda områdena på jorden kommer att läggas under vatten om problemen fortsätter. I och med nersmältningen frigörs också bundna växthusgaser som ytterligare påskyndar nersmältningen.

Vi får också höra att den vanligaste dödsorsaken för svenskar mellan 15 - 45 år är självmord. På radio hör jag om unga människor med annorexi eller träningsberoende. En kille berättar att han förstod att något var fel när han gick in och la sig på skitiga toalettgolv för att göra 1000 sit-ups.
Jaha, och vad säger då politikerna?

Joo, moderaterna gör gällande att det allra viktigaste är jobben och plånboksfrågorna. Det ska vara lönsamt att vara miljövänlig. Med det menar man naturligtvis inte att vi ska sluta slita och slänga. Nää, vi ska absolut inte på något sätt ändra livsstil. Däremot ska vi köra miljövänligare bilar till jobbet!

Sossarna deklarerar (och här har de tagit polarna moderaternas vokabulär) att det allra största problemet är utanförskapet. Och då menar de naturligtvis att det är skadligt för människan att inte lönearbeta. Nu ska vi arbeta tre år längre, till 68 år (eller 70), för att rädda välfärden.
Är det så att man kört partikelacceleratorn redan för länge sedan och den ras som steg ut genom porten nu är politiker som ska se hur långt de kan få oss att acceptera dumheterna de producerar?

Vi ska alltså rädda välfärden genom att arbeta och konsumera mer. Att planeten sedan förstörs och att allt fler blir olyckliga kan tydligen inte hjälpas!
Nä, låt oss trycka tillbaka dårarna in i acceleratorn nu när den är igång! Skicka hem dem till den egna planeten!!

Jag vill istället öppna för en ny politik som sätter människans värdefulla liv i centrum. Skulle du bli olycklig i ditt "utanförskap" om du hade tid att krama dina barn på morgonen, istället för att stressa dem att klä på sig? Skulle du få självmordstankar om du oftare fick äta frukost tillsammans med dem du älskar, få tid att prata och skratta och planera dagen? Känns det som ett hot att känna efter hur maten smakar, hur hösten luktar och hur kärleken känns? Det som behövs för att komma dit är tillgång till mer tid av ditt liv!

Efter meditationen i morse körde jag en timmes gympapass på rumsgolvet. Därefter gick jag ut och tittade på världen en stund. Inspirerad av en inre glädje tog jag glatt itu med några projekt i huset. När jag någon timme senare hörde om fruktan för jordens undergång på radion tänkte jag på om detta skulle vara en bra dag att utplånas. Jag upplevde då ett inre lyft när jag insåg att jag mår så bra och känner mig så lycklig att det faktiskt skulle vara en bra dag för det. Hoppas du förstår vad jag menar. Hade det varit en dag på jobbet hade känslan snarare varit panik över att inte hunnit känna glädje och lycka. Jag inser nu att några få dagar med tid för att leva fritt, i takt med sig själv, faktiskt ger en helt ny känsla för meningen med livet.
Ingen ska få mig att tro att jag inte kan träffa intressanta människor och vara i stimulerande samtal bara för att jag inte jobbar. Inte är det på arbete de flesta av oss hittar livsglädjen. Sanningen är den att jag tror att de flesta arbetar för att ha råd att sedan leva. Om alternativ bjöds skulle nog många välja att leva stora delar av livet utan arbete. Utanförskapet är alltså till stora delar konstruerat för att hålla oss innanför ramarna.

Runt om i världen växer nu det kollektiva medvetandet om att växthuseffekt och annan miljöförstöring faktiskt kan leda till något positivt. Konsumtionssamhället kommer att krympa till förmån för levarsamhället. Jag är definitivt med på den resan. Jag behöver inte nya tv-apparater och mobiltelefoner varje år. Jag behöver få ha ett underbart liv! Sen får någon annan betala Maud Olofssons garderob, Mona Sahlins hårfärg och Fredrik Reinfelds kostymer.

Se på någon nära dig med kärlek!

Tyst kunskap

Genom åren har jag läst en hel del om det som benämns tyst kunskap. När vi varit i vissa situationer många gånger har vi byggt upp en omedveten bank av tillgängliga handlingsalternativ. Det innebär att om jag som lärare hamnar i ett pedagogisk dilemma kommer jag snabbt att kunna hämta ett lämpligt alternativ, ur min lagrade erfarenhet, för att sedan omgående kunna agera.
Man brukar säga att det tar ca tio år att bli expert på ett område. Då är det också lätt att förstå att det under den tiden samlats en del tillämplig kunskap. Det här är en brist hos unga, oerfarna människor som nyss kommit till ett yrke. Oftast brukar det lösas genom att en mer erfaren mentor finns att tillgå.
Jag kan inte låta bli att lyfta fram hur inkompetent man på min tidigare arbetsplats hanterat "hjälpavsnittet" för min efterträdare. Här kommer en ung kvinna, nyss utexaminerad till grundskollärare, och ska arbeta med vuxenutbildning. Hon har ingen erfarenhet av att arbeta med vuxnas lärande, eller utan läroplan. Då väljer man att sätta en kanslist, som har fullt upp med att klara sitt eget jobb, som handledare inom ett område hon överhuvud inte begriper.

Alltför många arbetsplatser fungerar nog på det sättet. Inte konstigt då att människor blir utbrända eller lämnar yrket i förtid.
När jag tänker på hur mycket skattepengar per person deltagarna på min förra arbetsplats kostar måste jag undra om det ska få fortsätta så. Ska jag vara solidarisk och hålla tyst, trots att jag redan för ett år sedan kände att det inte var etiskt riktigt att lägga så mycket pengar på verksamheter så få verkar intresserade av. Eller ska jag agera och lyfta fram vad som pågår?
Vi får se hur jag gör längre fram.

Egentligen hade jag tänkt skriva om synkronicitet idag. Det är dock ett så intressant område att det kommer att kräva lite planering. Så jag väljer att återkomma med det sen.

Just nu övar min man sitt gitarrspel så att talltopparna sjunger. Han har hållit på och spelat i hela sitt liv. Snacka om tyst kunskap.

Se till att må bra!

Att välja känsloläge

Jag brukar ofta säga att det är inte hur man har det, utan hur man tar det som avgör hur man mår. Jag har träffat så många friska, unga människor som bara klagat på allt. Men också svårt sjuka eller funktionshindade som njutit av och varit mycket glada över sitt liv.

Just nu kan jag inte låta bli att tänka på alla arbetslösa som mår fruktansvärt dåligt över sin situation. Om man varit utanför arbetsmarknaden länge så är det givetvis förståeligt. Men samhället lägger också gärna ut attityden att arbete är det enda som gäller. Visst är det viktigt att vi alla arbetar, men nog är det tveksamt om det mesta av livet ska gå åt till lönearbete. De flesta av oss kan nog finna intressant och meningsfull tillvaro utanför arbetets staket.
Jag har aldrig riktigt förstått de som hävdar att hela människans identitet är förknippad med jobbet. Som en gigantisk suggession, med Luther som härförare, har vi svalt myten om att livet är till för att vara instängd på arbetsplatser. För bra många år sedan argumenterade jag för medborgarlön. Mina argument bestod bl.a. av att vi bör ha en viss livsarbetstid alla måste göra. Därefter kan vi fördela både rikedomar och arbetsbördor mer jämlikt.

Idag har vi ett samhälle som alltmer automatiseras, med robotar och datorer. Trots det är det i stort lönearbetarens arvoden som ska utgöra det stora skatteunderlaget som ska betala välfärden. När ska politikerna börja tala om ett skatteuttag som ligger mer i linje med den nya produktionstekniken?

Om du är i samma situation som jag är idag, nämligen arbetslös, så vill jag uppmana dig att med stolt hållning njuta av varje minut! Gör roliga saker, läs spännande böcker, njut av friheten.

Imorse började jag med att meditera 40 minuter. Därefter tog jag en 9 kilometers promenad runt sjön där jag bor. Morgondimman hade lyfts till ett tak där solen lekfullt sipprade igenom. Väl hemkommen åt jag frukost innan lingonplockning. Med de röda bären i en bunke på bron gick jag för att rensa undan lite gammalt skräp i ett av växthusen. Då hade temperaturen stigit till 20 grader i skuggan. En timme i solstolen vallade mig mellan svalornas flyguppvisning och lätt sömn.

Till middag blev det raggmunkar, en anpassning till den nyss kokta lingonsylten. Jag hann också göra en enklare sockerkaka som omvandlades till myrstackar.

Efter maten läste jag i dryga timman och nu sitter jag här. En ganska underbar och meningsfull dag om jag får säga det själv.
Så än en gång, det är inte hur man har det......

Så skulle jag vilja avsluta med en liten historia på samma tema.
En gammal indianhövding satt och pratade med sin sonson. Han sörjde djupt en tragedi som inträffat i familjen.
"Jag känner att jag har två vargar som kämpar mot varandra i mitt hjärta. En av dem är hatisk, våldsam och hämndlysten. Den andre är kärleksfull, medkännande och förlåtande."
Sonsonen frågade: "Vilken varg kommer att vinna farfar?"
"Den jag matar."

Ljus och lycka!

Nya livsstigar

På söndagar brukar jag laga mat och baka bröd. Det är en perfekt dag att förse resten av veckan med bra hemlagade godsaker.
Vi har förutom elspis också en vedspis i köket. När man, så här på hösten, börjar elda i den, känns det extra bra att göra storkok. Att fylla hällen med kittlar av doftande soppor och grytor, saft och sylt, ger en känsla av att ta vara på möjligheterna. Att sedan se att jag har hela, färdiga menyer att välja av, utan att ha använt någon el, är alltid lika skönt.

Ofta inspireras jag att laga mat som har anknytning till den litteratur jag just då läser. Carlos Castaneda och hans mexicanska omgivning leder mig till chili med bönor och majsbröd. Indiska författare lockar ofta till soppor och grönsakswok. Ja, du förstår. Det är faktiskt riktigt häftigt att äta den mat som serveras, den ofta fiktive, personen i boken. Jag tycker att det ger en genomgripande dimension åt läsandet.

Det jag egentligen skulle komma till vara att söndagar brukar vara matdagar eftersom jag ju jobbat heltid. Jag har alltid tyckt att det varit viktigt att äta bra mat även om (eller kanske särskilt då) man är trött och slut. Jag vet att många lever på halvfabrikat stora delar av vecka. Det har aldrig varit ett alternativ för mig. Om man tänker på att vi äter ca 5 fulla järnvägsvagnar mat under en livstid, så kan man lätt förstå att det är viktigt vad som finns i dem.
Kroppen förnyas hela tiden. Atomerna i kroppen byts ut helt och hållet inom ett par år. Deepak Chopra pekar på studier som visar att atomerna i magsäcker och likaså de i levern byts ut på fem veckor. Skelettet är utbytt på tre månader o.s.v.
Då måste det förmodligen vara av stor vikt vad vi tillför för byggmaterial. Mycket talar för att många skulle vara friskare, piggare och mer aktiva i sitt eget liv, om de åt bra mat.
Dessutom är det ju en ganska enkel förändring, som också kan hjälpa upp den egna ekonomin.

Ja, det där blev en utvikning. Nu ska jag i alla fall komma dit jag ville. På måndag morgnar brukar allt vara förberett för en arbetsvecka. Nu behöver jag inte tänka så på ett tag. Att vara arbetslös är inte riktigt samma sak som att ha semester tror jag. Det är nåt annat som jag aldrig prövat på. Idag har jag därför städat huset och förberett för att ta emot morgondagen.
I morgon ska jag stiga upp och känna efter vad jag vill göra! Därefter ska jag göra just det!
Nog kan jag förstå att du tycker att jag har en lyxsituation, men det blir nog inte så länge. Snart är jag nog inne i arbetssvängen igen. Men då ska jag kunna vara nöjd över att jag tog tillvara de lediga dagarna som de kom.
Måste väl också påpeka att vi under min ledighet kommer att leva på min mans landstingslön. Så vi kommer inte att bada i pengar. Men förhoppningsvis i kärlek och glädje (och kanske i sjön om det blir en varm höst).

Vill gärna avsluta med ett citat. Min 78-åriga pappa mellanlandade här i fredags. Han var på väg till en av sina jaktturer. Bakåtlutad i soffan, med en liten whisky i handen lät han meddela att "storhetstiden är inte förbi. Den har inte börjat än."
Jag älskar dig pappa!

Äppelträdet

Just nu mognar skörden i våra, fortfarande ganska unga, äppelträd. Dofterna är ljuvliga. Jag älskar verkligen att kunna gå ut i trädgården och hämta in frukt och grönsaker. Få andra saker ger sån känsla av rikedom. Att sedan veta vad allt innehåller, och att man slipper onödiga tillsatser gör att kroppen glädjs.

Kanske kan det kännas svårt att göra förändringar som att börja odla sin trädgård, flytta dit man vill bo, byta jobb, ta lån för studier eller börja träna. Kom då ihåg följande historia som jag hörde på ett trädgårdsprogram i radion för många år sedan.

En kvinna berättade att hon inte köpt ett äppelträd för tio år sedan, eftersom det skulle dröja alldeles för länge innan det blev stort och bar frukt.
Men, sa kvinnan, idag bär det trädet frukt i någon annans trädgård.

När jag berättade detta för en kursdeltagare, en ganska omfångsrik kvinna, fick hon en riktig aha-upplevelse. För tio är sedan, började hon, åkte jag till ett gym och talade med en tränare. Jag frågade hur länge det skulle dröja innan jag såg resultat av min träning. Tränaren sa då att små förändringar märks nästan omgående. Efter ett år ser du stor skillnad, och om tio år kommer du att vara fullkomligt förändrad. Herregud, fortsatte hon, så här är nog mitt liv. Jag skjuter allt framåt för att jag tror att resultater är för långt borta. Det innebär att jag hela tiden fortsätter att få samma som jag har just nu.

Nu hör jag att tvättmaskinen gjort sitt jobb. Nu går jag och hänger ut kläderna på sträcket under de stora björkarna. Där får de torka i vinden och solskenet. Som sagt...mycket av det bästa är gratis.
Lyckliga lördagshälsningar!

Sista dagen av det gamla livet

Idag gör jag min sista dag på det arbete som varit så viktig för mig under arton år. Det är svårt att veta hur man ska avsluta en sådan stor del av livet på ett bra sätt.
Här har jag haft möjligheten att föra en viktig bildningstradition vidare, och ta mången strid för densamma.
Naturligtvis har jag lärt mig enormt mycket här. Både kursdeltagare och kollegor har lagt bitar till puzzlet som är mitt liv. Jag har tidigare sagt till vänner här att vi inte borde ta varandra så för givet. Om man arbetar länge tillsammans, så ger man av det värdefulla livet, och åldras ihop. Bara den tanken är värd mer respekt än den får.

Nu ska vi naturligtvis inte glömma att jag också lärt en hel del om hur jag inte vill bli eller vara. För mig är det viktigt att arbetet med andra människor är förankrat i en uppriktighet som går långt över den egna karriären. Som på andra arbetsplatser finns det här de som skulle göra vad som helst för att vara chefen tillags bara för att själva få det bekvämt. Kanske är de egentligen klokare än vad jag är, men min arbetsmoral fungerar inte så. Har man som organisation ett samhällsuppdrag, och tanken är att man ska förädla skattepengar, då måste helheten och uppdraget vara viktigare än delen - jag själv.

Mitt arbete har under många år inneburit att jag arbetat med företag och organisationer runt om i samhället. Där har jag sett både föredömen inom och avarter av ledarskap. De kloka ledarna (som ofta blir framgångsrika) omger sig med kompetenta men ifrågasättande medarbetare, medan de sämre ledarna skaffar sig svaga ja-sägare för att dölja sin egen inkompetens.
Duktiga, respekterade ledare besitter ofta en bra självkänsla och en faktisk kompetens. Tack vare detta törs de koppla till sig de bästa, men ofta mest ifrågasättande, medarbetarna.

Jag kommer som sagt att ta med mig många lärdomar härifrån. Jag utgår från att de som jag nu lämnar vet vad de bidragit till.

Men, nu är ju inte det här slutet på något, utan snarare en plattform att ta sig vidare ifrån. Den starkaste känslan idag är nog inte att jag lämnar något, utan istället att jag är på väg mot något nytt. Det ska bli spännande att se vad som ska hända!
Harmoniska hälsningar!

Härliga tider!

Har du hört talas om fria radikaler och antioxidanter? Det pratas rätt mycket om det idag, och oftast handlar det om att vi ska köpa preparat som innehåller just antioxidanter.

Fria radikaler är en sorts biverkning av att vi äter, dricker och andas. När cellerna omsätter ämnen skapas ett avfall kallat fria radikaler. Man brukar enkelt uttrycka det som att kroppen rostar (åldras) av de fria radikalerna.

Nu finns det dock ett fantastiskt motmedel vid namn antioxidanter. Enligt min mening är det ett stort slöseri att köpa antioxidanter.
Gå istället ut i skogen och plocka blåbär. De är fullproppade med föryngringsmedlet.
Även detta tilltag ger givetvis bieffekter. Det handlar om ofrivillig frisk luft (som ger hela kroppen ett lyft), solljus (D-vitaminer m.m.), samt ogenomtänkt motion.

På tal om ålder så beskriver man alltmer skillnad mellan biologisk och kronologisk ålder idag. Den kronologiska åldern markerar hur många solvarv vi funnits på klotet. Den biologiska åldern däremot, beskriver i vilken fysiologisk form vi är. Det innebär att en person som fyllt t.ex. 70 år kan vara biologiskt yngre än en 20-åring. Sug på den du!

Så, ta tillvara den vackra höstdagen genom att plocka bär och frysa in. Sedan kan du njuta av att, likt våra samlande förfäder, utan mellanhänder ha bidragit till födan.
Fortsätt skapa ditt liv!

Underbart regn

Imorse gick min man och jag som vanligt en tidig promenad med våra hundar. Regnet hängde tungt över bergen, men det höll uppe under vår 40 minuter långa livgivande promenad. Där vi vandrar har vi sjön bredvid oss stor del av vägen. Där ser vi sjöfåglarna komma på våren, häcka och få ungar och nu på hösten samlas för att lämna oss.
Bävern dyker ofta ner i vattnet med ett kraftfullt plask med svansen när vi passerar. Om man bara kan njuta av det som finns runtom kan man bli lycklig redan tidigt på morgonen.

När vi kom hem satte vi oss på bron med en kopp kaffe. Precis då öppnade sig himlen och regnet förlöstes. Jag fick känslan av att det här kommer att bli en bra dag. Som om naturen kommer att vara på min sida.

Ofta klagar vi på dåligt väder, men glömmer att vi kan ställa in oss på hur vi vill uppleva olika ting. Om jag retar upp mig och klagar förstör jag mina harmoniska känslor och upplevelser. Det är faktiskt lättare än man tror att ändra sitt känsloläge. Tänk dig hur olika man kan handskas med ett förhållande. Om jag ständigt letar fel hos min partner (och vice versa) så kommer vi hitta tonvis med sådana. Men, om vi istället letar förtjänster och rätt hos varandra, så är det vad som kommer att bli synligt.
Vad ger ett bättre liv tror du?

Jag har läst i ett antal böcker om hur man kan bedöma sina beslut efter känslorna. Om det du tänker på (arbetet, åka någonstans, bjuda hem någon etc.) ger känslor av glädje och kärlek är det rätt. Om du däremot känner irritation och kanske hat så är beslutet fel.
Kanske kan detta tyckas väl förenklat, men det ligger något i det. Kanske är det så att en del av stressen hos människor beror på att de fattar beslut utan att känna efter hur det känns och vad de vill.
Ha en kärleksfull dag!

Morgonenergi

Om du inte provat att stiga upp riktigt tidigt på morgonen när du är ledig, så rekommenderar jag dig att göra det. Jag brukar stiga upp kl. 5.00 och ta in den tysta skönheten. Har du tänkt på att många av de bästa upplevelserna är gratis?
Många författare försöker få oss att förstå att vi faktiskt är samma grundenergi som allt i universum. Deepak Chopra (se litteraturlista) menar att vi i stort är våra egna skapare. Jag tror att vi egentligen är medvetna om detta. Alla har vi kraften att skapa oss själva och det är precis vad vi gör. Vi är det vi tror. Genom att ständigt upprepa det vi tror om oss själva, både vad vi kan och våra begränsningar, så blir vi allt mer vår egen modell. Det vi önskar oss får vi oftast.

Föreställ dig exempelvis att du alltid tänkt att du inte klarar att lära dig nya saker. Hur du kommit dit kan t.ex. bero på hur du formats som barn. De tankar du fick om dig själv har du fortsatt att upprepa tills du fått det du faktiskt skapat.
Ett intressant exempel på hur vi skapar är den så kallade placeboeffekten. Vid läkemedelstester brukar en kontrollgrupp få sockerpiller. Man har funnit att även de som inte får medicinen kan bli friskare därför att de tror att de blir behandlade. Det är alltså patientens egna förväntas som styr resultatet.
Det finns en motsats till placebo som kallas nocebo. Den slår fast att negativa förväntningar om tillfrisknande kan minska effekten av medicin och behandling.

Om vi nu vet ovanstående, så kan vi ju fundera på hur vi påverkas av vår omgivning. Om du ständigt är omgiven av människor som ställer negativa diagnoser (du är nog sjuk, det är nog för svårt för dig m.m.) kan du nog efterhand tro på detta. Det kan därför vara av största vikt att omge sig med positiva, kreativa människor. Och här har vi ju faktiskt ett val!

Jag tycker att vi fullt ut ska ta tillvara vår tid i detta vackra liv. Om vi möter negativa människor får vi försöka förlåta dem och inte låta dem påverka oss på djupet.

Om livet, hälsan och friheten

Efter mycket funderande har jag nu bestämt mig för att dela med mig av mina erfarenheter genom att blogga.
Kanske är du i en situation då du längtar efter att ta tag i ditt liv, men känner dig osäker på om du törs bryta det gamla. Då ska du fortsätta läsa här.
Om precis en vecka kommer jag att för första gången i mitt liv att vara arbetslös. Jag har sagt upp mig från jobbet, då jag känner att det suger all min energi. Under 18 år har jag jobbat på samma ställe, men nu får det räcka. Jag har t.o.m. begärt förkortad uppsägningstid.
Naturligtvis kommer jag inte att få någon a-kassa på ett bra tag då jag valt att sluta på egen begäran.
Fram till förra året har jag älskat mitt jobb. En ny chef innebar dock att allt förändrades. Jag ska berätta mer om detta längre fram.

Den allra viktigaste poängen jag vill förmedla till dig idag är att livet är för värdefullt för att slösas bort på att må dåligt. Varje dag är ju faktiskt en gåva. Viktigare än något annat är att ta vara på sitt liv och de man älskar.
Vi matas hela tiden med att vi måste arbeta mera. Trots att du kanske bara skulle behöva jobba hälften så mycket som du gör idag för att klara dig, så dras du in i en rundgång kring pengar och prylar.

Har du tänkt på hur oerhört ytligt samhället är. Du ska tjäna massor med pengar för att kunna köpa nya prylar hela tiden. För att känna dig rätt måste du alltid ha det senaste. Samtidigt vet vi att planeten jorden förstörs av det sättet att tänka.
Trots att prylsamhället försöker marknadsföra att lycka får du genom att äga de snyggaste, modernaste sakerna, så mår allt fler dåligt!
Skulle det eventuellt kunna bero på att ett liv som bara består av konsumtion är fullständigt meningslöst.

Men om man nu säger att det finns superfina, knappt använda prylar på second hand. Om man berättar att det inte är nödvändigt att skuldsätta sig för att ha de snyggaste prylarna. Om man visar att det är underbart att leva enkelt men i kärlek, hur ska då kapitalet och politiken kontrollera oss?
Ett samhälle med lyckliga människor som arbetar mindre och älskar mer är väl ett hot mot dagens ytlighet.

Allt fler blir liksom jag mer intresserade av ett djupare, andligare perspektiv på tillvaron. Om det vill jag dela med mig i min blogg.