Nya tider

På årets sista dag väljer jag en bild från förra nyårsafton. Jag tycker om att rekapitulera året så här innan det nya börjar. Vad tänkte jag i fjol denna dag? Vad ville och hoppades jag?

Vi brukar alltid tacka varandra för den tid vi skapat tillsammans Larsan och jag. Jag vet att jag kände starkt att vårt förhållande nu nått en harmoni och energi som jag ville behålla. Så har det också blivit.
Jag kände också för en ordentlig förändring. Livet höll på gå lite i stå och det kändes aningen destruktivt. Livet är underbart och ska levas fullt ut. Inte bara administreras eller förvaltas. Min absoluta övertygelse är att det ska skapas.
Jag hade ingen aning om hur förändringen skulle ske, eller vad den skulle bestå av. Det jag lärt under mina levnadsår är dock att det man fokuserar på kommer också att ske. Oftast styr man inte den exakta gången, men sant är att det man tänker också sker.

Nu står jag då här med ny utgångspunkt inför ett nytt år. Magnifikt!! Jag lever med varje cell igen! Även inför arbetslivet finns nu en nyfikenhet och kreativ lust igen. Jag vet inte vart det nya kommer att ta vägen, men jag känner att något underbart väntar därute.

Idag tar jag en lustfylld promenad och funderar lite på mina visioner för det nya året. Jag skapar positiva affirmationer att hålla som en stomme i byggandet av den närmsta tiden.

Sen vet ju även jag att tiden faktiskt inte är linjär. Året är ju bara ett mått, men liksom naturen kan man ju leva i det cykliska. Att mäta i år kan kännas förlegat. Det cykliska har ju ingen början, inget slut. Det skiftar under själva pågåendet. Så en ny början ger nya löv på träden och nya sköna badsomrar. Men inte bryr sig björken eller vattnet om vilket år det är. Om man försöker tänka så blir livet intressantare. Någonstans tar vi udden av vår livsglädje genom att måtta tiden medels vårt åldrande.

Låt istället det nya ge en glad förväntan och tillförsikt. Jag kommer att skapa år 2009 i mitt liv. Jag önskar dig förmåga att göra detsamma!

Jag skänker dig en önskan om ett mycket stimulerande och roligt nytt år!!

Julaftons morgon

Godmorgon kära läsare! Jag steg upp klockan 5 i morse för att njuta av stillheten. Jag tände kanelljus och en liten brasa i kaminen.
Ute på bron brann lyktorna vi tände i går kväll.

När jag hämtade tidningen såg jag ut över en absolut tyst bygd.

Idag tänkte jag ge dig några citat som jag antecknat under mitt läsande i höst. Jag har använt dem som tankefångare. Jag har inte skrivit ner vart jag hittat orden. De kommer från blandad litteratur

"Fullkomlig tilltro till att varje relation har förmåga att tillfredsställa dig fullständigt uppstår endast ur en fullständig tilltro till dig själv."

"Vad som behövs för att magin ska få grepp om oss är att allt tvivel bannlyses ur våra sinnen. Så snart tvivlen är bannlysta är vad som helst möjligt."

"Koncentrera dig på skönheten runt om dig. Försök att öka och förhöja skönheten medan du andas."

"Självklar ska vi se på saker och ting som de faktiskt är. Men sedan måste vi genast ändra våra förväntningar från det som är till vad det skulle kunna vara."

"Om du sätter din tilltro till det förgångna kommer din framtid att bli som den."

Med det vill jag önska dig en riktigt underbar dag och afton. Julafton 2008 finns bara idag!

Julplågeri

På bilden ser du en konstgjord domherre som sitter i vår utegran. Den har varje dag misshandlats av de riktiga fåglarna.

Jag tänkte nu skriva några ord om vad som inte ger en god jul.
Julplågeri för mig är att:

- försöka köpa julklappar åt släktingar och vänner man sällan har med att gör. Att i desperation springa på stan och leta - kanske t.o.m. på julafton

- stressa sönder dessa sköna dagar innan jul med alltför omsorgsfull städning. Jag tänker på visan om Lasse och hans mamma som satte på sig sina sura miner. Inget förstör julen som sura människor

- för många julklappar helt tömmer börsen. Dessutom vet vi ju av egen erfarenhet att även vuxna ofta tycker att paketen är roligare än innehållet

- ha givit upp sin egen självständighet och gått med på att fira julen på ett sätt man inte vill. Inre ilska förstör även de trevligaste bjudningar

- inte uppleva ro nog att verkligen känna kärlek och glädje till sina närmaste.

- efter tredje snapsen julmiddagen förändras från barnens, ja allas, njutning till någras party

- man äter så mycket att man inte längre orkar känna något annat än proppmätthet

Nu ska vi ta in granen, griljera skinkan och njuta av det som verkar bli ännu en strålande vinterdag. I morgon får du nog en liten verbal julklapp av mig.

En sockerbagare..............

Midvinternatten

Finns det något vackrare än världen, precis som den är? I morse vaknade jag tidigt till en rusigt tilltalande vintermorgon. Det är skönt att ha hunnit upp mig själv så att jag kan uppskatta och njuta av ögonblicken.

Jag tänker på en berättelse jag hörde för många år sedan. Jag vet inte om jag återger den helt korrekt, men kontentan är sann.

Det var en grupp indianska bärare som slog följe med några europeer på deras vandring upp i bergen. När de, i ganska rask takt, vandrat en bit stannade bärarna och satte sig ner. När detta upprepats någon gång frågade ledaren för truppen om de verkligen behövde vila så ofta. "Vi behöver inte vila kropparna", svarade en av indianerna. "Men vi går fort och behöver därför stanna emellanåt, så att själen hinner upp oss."

Allt har förändrats för mig sedan själen hann upp mig. Igår gick jag igenom mina, ganska utförliga, anteckningar från hur jag tänkt och utvecklats denna höst och vinter. Jag log för mig själv när jag såg oron och distraktionen bytas ut i lugn och tillförsikt. Det syns tydligt på sidorna i min bruna bok. Men också på mitt sätt att vara nu.
Som mina f.d. kursdeltagare vet så rekommenderar jag att man antecknar under sina förändringsförsök. Då det är svårt att se den lilla förändringen från dag till annan, är det härligt att, efter en längre period, kunna överblicka resan. Dessutom kan det vara bra att fångas in av sina egna tankar när livet sätter full fart framåt igen.

Le kära vän! För det gör gott i hela varelsen.

Vintersolstånd

Känner att jag bara måste påminna om att det idag är vintersolstånd.
Nu är den allra mörkaste tiden över. Nu ser vi fram emot den oemotståndligt sköna våren.

Här hos oss har det varit en riktigt solrik höst och vinter. Nästan varje dag har jag kunnat fånga strålande ljus på mina promenader.

I Ching benämner den här tiden som FU/Återkomsten, tiden för förändring

Man avskaffar gammalt och inför nytt!

Inre stillhet

Som du ser på bilden, så är jag inte ensam om att ha funnit lugnet. Varje dag när vi går upp på berget sitter Sally(bilden) och i absolut stillhet betraktar landskapet.
Det stämmer verkligen att man smittar alla runt sig med den sinnestämning man själv har.

Igår läste jag en artikel om att meditation tränar hjärnan mer än att lösa korsord och sudoko. Forskare på Liverpools universitet har jämfört "vanliga" personer med lika många frivilliga från ett buddistiskt meditationscenter. I artikeln nämns att smarthet, träffsäkerhet och koncentration var högre hos mediterarna.
Efter att själv ha mediterat kontinuerligt under hösten har jag märkt stor skillnad i både kropp och själ. I och med att jag alltid känner mig lugn nu så är det mycket lättare att lösa uppgifter. Jag fokuserar på ett helt nytt sätt.

Den oro, som jag insett att jag burit på under många år, är nu helt borta. Lugnet känns ibland nästan överväldigande. Kroppen svarar genom att läka snabbare. Borta är också mina tidigare hudproblem på händer och fötter.

I morse såg jag en intervju med Anders Lundin. Han berättade att han alltid är orolig över framtiden. Att inte den nuvarande prestationen ska räcka för att livet ska flyta på. Så tror jag att det är för de flesta idag. Då behövs verkligen ett sätt att finna den inre stillheten som också gör att man kan fungera bättre.

Just nu har nog en hel del människor hjärtat i halsgropen. Julstress du vet. Tänk om vi stället kunde ägna oss åt julnjutning. Om vi hjälps åt kan alla få en skön och återhämtande helg. Tänk på att det kanske är det allra bästa julgåvan du kan ge de du ska fira jul med. Att hjälpa till med det som ska göras.

Jag skulle också vilja uppmana dig att ge en liten julgåva till någon organisation du tror på. I fjol valde jag läkare utan gräns. I år blev det Frälsningsarmén. De använder pengarna till matkassar åt behövande.

Svartvitt och rött

Undrar just om det är olika hur lycka och olycka kommer till oss. Eller om det är en fråga om varseblivning? Allt går förmodligen att uppfatta från båda hållen.
Kan det vara så att vi till vissa delar skapar vår framtid genom att styras av det förgångna?
Om man tolkar sin livssituation som otursförföljd kanske man träffar olika val utifrån det perspektivet. Det är väl sedan högst troligt att valen leder till tänka mål.

Jag kan inte sluta förundras över människor som verkligen helhjärtat och på heltid skapar sig som offer. Vad kan de tänkas vinna på det? Naturligtvis är det tråkigt om det skulle vara så att deras enda påfyllning kommer från att andra tycker synd om och beklagar dem. Och vilket slöseri med livet!

När jag gått min långpromenad runt sjön tidigt på morgonen, har jag roat mig med att se hur långt gryningen måste komma innan min röda jacka blir röd. Utan ljus är ju världen svartvit. Det räcker inte att dagen gryr en aning för att färgen ska skapas. Det måste faktiskt bli ganska ljust innan undret sker.
Kan det vara så att om man släpper in för lite ljus i sin tillvaro, så kommer aldrig färgerna att synas? Då måste man nog medvetet och systematiskt ändra sina tankar. Det klarar alla om de vill.

Eftersom jag känner mig lycklig skulle jag gärna vilja sprida den översvallande känslan till alla. Det är ett fantastiskt tillstånd att vandra i lycka och tillfredsställelse.
Varje människa har möjligheten att styra stegen i nuet, med sikte mot framtiden. Det jag gör idag kommer att visa sig imorgon.

Byt medvetet ut en negativ tanke till en positiv. Då vet du hur man gör sen!

Till baktiden

Häromdagen fick jag ett julkort från en barndomskamrat jag inte tala med på 20 år. Osshh vad det förde mig tillbaka i tiden! Egentligen var vi inte tajta kamrater, men vi kände varandra mycket väl. Vi bodde grannar under hela uppväxten och jag var bästis med hennes storasyster som gick i samma klass som jag. Vi höll ihop och testade alla ungdomsgrejer tillsammans.
När vi var 15 år dog hon i en husbrand.

Julkortet fick mig att fundera på min bakgrund. Igår ringde hon till mig och vi bytte erfarenheter.

Det har gått bra för min vän. Hon jobbar åt socialtjänsten med både barn och vuxna. Hennes liv, liksom mitt, har ägnats åt arbete med människor.
Vårt samtal kom att röra vår uppväxt. Våra utgångslägen skulle minst sagt betraktas som svåra. Familjer med missbruk och konstiga sociala stigar, samt ständig närvaro av döden gav oss en sorts egen inre styrka som hjälpt oss genom livet.
Vi konstaterade bägge att det som kan tyckas svårt när man är yngre, verkligen kan ge en stark inre stomme senare i livet.

En gemensam nämnare för mig och de flesta av mina kamrater som var i samma situation var och är att vi aldrig betraktat oss som offer. Vi har varit stolta över att klara oss så bra trots de förväntningar som fanns på oss från samhället.

När vi kom att tala om vår nutid berättade jag att jag sagt upp mig från jobbet. Snabbt svarade hon då att "det gjorde jag med för något år sedan. Jag kom ihop mig med chefen. Ingen ska försöka trycka ner mig! Livet är för värdefullt. Jag ser inte problem, bara möjligheter!"
Om jag hunnit hade det varit jag som uttalat exakt de orden. Mycket intressant att filosofera över vad det är som gjort oss så starka och självständiga.

Igår kväll kom jag att fundera på att min vän och jag valt att känna kärlek. Kärlek till livet, naturen, människor, framtiden m.m. Det slog mig då att motsatsen till kärlek är verkligen inte hat, som man skulle kunna tro, utan rädsla. Många lever inte sina liv fullt ut för de är så rädda. För att byta jobb, lämna dåliga förhållanden, gå i skogen, framtiden you name it.

Om vi väljer att alltid titta på sådant som ger rädsla kommer vi att vara rädda. Det enkla vi kan göra är precis det min kamrat sa, och som jag också brukar säga; i alla problem kan man fundera över möjligheterna. Det finns inga situationer som inte kan leda till en positiv förändring.

Att dofta på en hyacint kan föra dig till himlen - om du tillåter det.

Arbetsfilosofi

Så känner jag att det är dags att fundera lite över meningen med arbete igen. Kanske inte helt oväntat då jag nu fått jobb.
Jag hävdar bestämt att den tiden är förbi då man nöjde sig med att arbeta för brödfödan. Nu vill vi ha mening och framåtsyftning också. Väldigt mycket av våra liv spenderas på arbetsplatsen. Efterhand som vi blir vaknare för att leva meningsfulla liv, desto större blir kraven på hur vi ser på medarbetarskapet.
Idag bekräftar en undersökning att speciellt unga kvinnor och människor med utländsk bakgrund ställer ökade krav på meningsfullhet i arbetslivet. Jag är helt övertygad om att det gäller många fler. Under några år har jag hävdat att dåliga arbetsgivare efterhand kommer att få allt svårare att få kompetent och drivande personal.

När jag träffade min nya chef kände jag direkt att han satsar ordentligt på sitt företag, och att han gör det genom sina medarbetare. Han berättade om företagets grundstrukturer, som alla måste bära, och de etiska reglerna som gäller. Som exempel kan jag nämna att vi inte får umgås privat med dem vi ska coacha. Faktiskt inte ens gå ut och äta lunch tillsammans. Det gör det lättare för personalen att förhålla sig professionellt enligt honom. Jag känner att det ligger väldigt mycket i det.
Vi ska ju resa runt en del och därför får vi inte köra för fort. Den enkla förklaringen var att vi inte får bryta mot lagen i arbetet. Men också att han helt enkelt inte har någon nytta av personal som inte kan göra sitt jobb fullt ut.

Men han tog också upp möjligheterna. Han höll det viktigt att det finns stora karriärmöjligheter i företaget. När man lärt sig grunden i jobbet är allt möjligt. Han förklarade det med att om man driver ett vinstgivande företag tar man givetvis tillvara de styrkor som medarbetarna har. Inget kan vara bättre för honom än riktigt duktiga och förbättringsintresserade medarbetare.

När jag åkte därifrån kände jag verkligen att här var filosofin helt annorlunda än inom landstinget. Jag kommer från en organisation som satt chefen i första rummet, trots att han varken haft intresse eller lust för jobbet. Jag har väldigt svårt att tro att privata förtagare skulle tillåta att chefen jobbade hemma halva tiden trots att han inte ens förstått vad verksamheten ska göra. Inom det privata näringslivet har man inte råd med detta. Det får en ju att förstå hur mycket skattepengar som faktiskt försvinner inom stat, kommuner och landsting, p.g.a. att man inte behöver "dra in" pengarna. Bidrag i alla ära, men inte ger det effektiva och kreativa företag.

Det känns verkligen fräscht att möta en ny syn på arbete. Jag kan tänka mig att om inte en snar förbättring vidtas på min gamla arbetsplats så kommer långtidsfrånvaron att öka efterhand. Man kommer också att få ut allt mindre effekt per kapita. D.v.s. allt fler kommer att göra det de ska men inte ett jota mer. De kreativa och drivande slutar. Utvecklingstankarna kommer inte längre att presenteras och ännu mindre drivas. Det som kommer ut av detta är ryktet om en B-arbetsplats. Utifrån det får man givetvis arbetskraft som gärna vill ingå i de systemet. Därmed är framtidsutsikterna förbi.
Det är den faktiska vägen som visas i organisationsanalyser.

Efter att ha varit arbetslös i några månader kan jag trösta er alla med att det finns jobb! Om jag inte varit så nöjd med att vara hemma ett tag, så hade jag haft jobb för länge sedan. Arbetsmarknaden är inte alls så dyster som den utmålas. Varje vecka har jag hittat ett 15-tal jobb som skulle passa mig och min kompetens. Jag lovar dig att den som lägger ner, låt oss säga, fyra timmar per dag på att söka jobb, den kommer snart att ha ett.

Livet först!

Julklappstips

Nu är väl köphysterin total skulle jag tro. Vi vill så väl till jul, men det blir lätt onödigt dyrt och slösaktigt. Idag vill inte ens unga människor, som nyss flyttat hemifrån, ha en massa konstiga prylar. Istället för att stötta slit- och slängmentaliteten kan vi ju tänka igenom våra inköp.
Här kommer därför några tips från mig.

Till de små barnen: kläder förstås efter att ha talat med föräldrarna om vilka behov som finns. En mysig bok är heller aldrig fel. Kanske något till deras rum som gardiner, en snygg filt eller matta.

Mellanbarnen: här rekommenderar jag en upplevelsejulklapp som räcker hela året. T.ex. ett löfte om att följas åt till badhuset varje lördag under vintern. Några riktigt härliga timmar varje helg åtföljt av gott fika.

Ungdomarna och de som flyttat hemifrån: pengar! Låt dem själva bestämma vad de har behov av. Ett paket med t.ex. grönt julté överflyttat till en bra konserveringsburk går på ca 50:- och kommer att älskas av tédrickaren. Här kan man ju anpassa den lilla extragåvan efter tycke och smak. Jag tycker t.ex. att hela kryddor och en liten mortel är en bra idé.

Vuxna i alla åldrar: genomtänkta presentkort efter behov. Det kan vara fotvård, massage, biljetter till lokala nyårsrevyn, träningskort, liftkort m.m.

Om vi absolut slutar att köpa vaser, skålar och plastbilar och istället försöker se vad som verkligen skulle glädja, så ger vi många fler en riktigt trevlig överraskning. En gåva ska ju vara av hjärtat menad.

Som en sorts "försäkerhetsskull" måste jag tillägga att ja, jag vet att det finns de som samlar på prydnadssaker och att de gärna vill ha sin sjuhundraförsta vas. Och naturligtvis ska de få den då.

Nu ska jag gå ut i skogen en stund och njuta av det härliga och uppfriskande vädret. Larsan ska äta jullunch på jobbet idag. Hos oss blir det därför purjolökssoppa med nybakt bröd till middag.
Avslutningsvis vill jag skänka dig ett superrecept på en mjuk julkaka som jag uppfann igår. Den är ljuuuuvlig!!

Anns juldröm
Finhacka 150g torkade fikon. Häll över 3 msk rom (jag använder 2 msk god essens och 1 msk vatten) och låt det dra i två timmar. Rör om ibland.
Rör 200 g rumsvarmt margarin och 2,5dl socker mjukt. Smält alltså inte fettet.
Rör i 3 ägg ett i taget
Blanda 3,5 dl vetemjöl med 1 msk bakpulver, 1 tsk mald ingefära, 1 tsk mald nejlika och 1 tsk mald kanel
Rör ner mjölblandningen i smeten
Hacka ca en halv dl hasselnötter fint och blanda ner
Smörj en form noggrant
Grädda i 175 grader i en timme. Töm upp kakan någon minut efter du tagit den ur ugnen.

Försök låta kakan kallna ordentligt innan du tar av den om du kan! Ett under är att kakan har en smak av choklad trots att den inte innehåller det.

Stöka på i glädje och kärlek!

Inför julen

Nu öppnar vi dörren för julen. Jag ser fram emot den sköna och mysiga värme, som alla ljus sprider i huset. Hyacinter och apelsiner, pepparkakor och grandoft. Nog är det en skön helg om vi gör den till det vi vill.

Sedan ett antal åt tillbaka bestämmer vi helt hur vi vill ha julen. Det här är något av det bästa vi gjort. Vi har behållit allt vi älskar, men tagit bort det onödiga som skapar stress. Däri ligger att vi vågar säga ifrån om vi inte vill ha huset fullt av gäster. Det här är en viktig fråga om man vill styra sin egen hälsa. Alltför många låter andra styra deras liv. Istället för att njuta av den härliga tiden, ska man ränna runt överallt och köpa saker som ingen vill ha. Nu är det hög tid att tänka om.

Planera tillsammans med dina närmaste hur du vill leva julhelgen. Det här ska ju vara något att se fram emot. Om man talar med sin familj så förstår de oftast att man vill ändra på stressiga och tärande vanor.
Däremot kan man ju fundera över hur man kan sprida värme till dem som sitter helt ensamma. Ofta har vi bjudit in släktingar och vänner, utan nära anhöriga, att äta middagen med oss.

Jag brukar alltid ta en härlig vinterpromenad på julaftons morgon. Det finns en stillhet i världen den dagen. Många missar dock detta eftersom de stressar sig halvt fördärvade vid diskbänk och spis.

När vi avnjutit middagen brukar vi göra upp en eld ute vid grillplatsen. Där dricker vi lite glögg och drar in härlig frisk luft.

Nu är ju inte alla intresserade av att göra som vi. Det jag vill säga är bara att vi måste ta tillbaka våra liv om vi vill må bra. Vi arbetar större delen av vår tid. Att då låta andra människor ta över ledigheter som jul och semester, kan vara förödande för hälsan. Det gäller givetvis inte om man tycker att det är kul att ha huset både kliniskt rent och fullt av folk. Men jag måste erkänna att jag genom åren firat alltför många julaftnar med utslitna, sura kvinnor som inte alls tyckt att de haft det varken mysigt eller roligt.
Det syns tydligt att många håller på att gå sönder inombords i sina försök att upprätthålla farmor och mormors gamla traditioner. Men nu är det ju ditt liv och du som bestämmer. Våra barn och barnbarn gillar att vi mår bra tillsammans, så kanske är det den allra bästa julklappen till dem.

Man kan alltid välja sina mål!

Midvinter

Kolla vår underbara pepparkaksunge. Är han inte ljuvlig? Du kan ju tänka dig att jag skulle ge vad som helst för att få krama honom varje dag. Men nu är ju livet inte alltid så enkelt att man kan befinna sig på samma ställen.
I sinnet befinner jag mig dock väldigt nära dem jag älskar.

Nu bär den härliga vita vintern landskapets skrud. Gömd är naturens grönska i väntan på andra tider.
Alldeles snart når vi vintersolstånd. Då ökar ljusets dominans igen. Det gäller verkligen att njuta av det som är, eftersom förändringen kommer så snart.
Så är det också i våra liv. Jag känner att min årstid av arbetslöshet har varit otroligt stimulerande. Jag har njutit av varje dag, och verkligen strävat efter att hitta nuet. Det är lätt att förlora sig själv när man går på samma arbetsplats år ut och år in. Man märker knappt hur tiden går och hur oerhört lite som utvecklas. En tid av distans ställer sedan allt detta i ljuset.

Jag har upptäckt hur min livsglädje sugits upp av upptrampade stigar och tryckts ner att tämligen statiska samtal.
Efter en tid av vila ser jag klart att jag bara vunnit på att komma loss från slentrianens cirklar. Tiden visar sig nu på ett mer skapande och intressant sätt. Som du förstår är jag mycket tacksam över att det här uppvaknandet kom nu och inte när jag är 65 eller 70 år. Nu finns livet här och jag lever.

Jag kan tänka mig att i en del av sjukstatistiken som redovisas finns människor som känner sig fångade i arbeten utan lust och glädje. Våra liv är så korta, så det minsta vi kan skapa är en arbetsmarknad som bjuder på omväxling, och inspiration till att ändra inriktning. Jag har funderat mycket på det och känner att jag vill vara med och påverka just den delen.

Nu har jag fått ett nytt arbete. I januari börjar jag coacha arbetslösa så att de snabbt får nya försörjningar. Jag tror att den insikt jag fått om att det är bra att komma bort från det man gjort länge, kan gjuta mod och framtidslust i andra. Dessutom känns det som ett kreativt och konkret arbete.
Det ska bli skönt att möta en ny uppgift som kräver mer av min egen kapacitet. Jag anar också att mitt nya uppdrag kan vara mer folkbildning än något jag mött inom folkhögskolan. Den håller alltför mycket bli en desperat inrättning som sysslar med vad som helst för att få ihop deltagarveckor. Folkbildningens grundtankar bärs sällan ens av folkhögskolans ledning idag.

Nu ska jag klä mig rejält och gå ut och hämta julgranen. Jag såg ut den redan tidigt i höst. Det kommer att bli en del pulsande i lysande vit snö.
När jag kommer tillbaka ser jag fram emot varm ekologisk choklad med kanel och vanilj i. Det är hälsa det!

Och allt vi egentligen har är just detta ögonblick!!

Bilder av kärleksfull natur

Bilderna här ovan visar hur världen såg ut när vi vaknade i morse. Vi har haft en förtrollande väderhelg. Den svartvita bilden visar hur det såg ut på gården i går förmiddag. Vi plockade snabbt undan de sista redskapen och förberedde oss på snö.

Idag har vi haft strålande sol över det vita landskapet och -5 grader. Det kan knappast bli bättre än så här i november.

Vi har varit ute och skottat snö, men också gått omkring och förundrats över naturens rikedom.

Vi är nu röda om kinderna och har precis satt igång en kittel med, det som ska bli, köttsoppa på vedspisen. Sann hälsa kommer verkligen ur ett glatt och fröjdefullt sinne! Jag ville bara dela med mig av detta.

Jag tror för övrigt att Kalla fakta ikväll 19.30 kan vara intressant. De ska bl.a. diskutera fetter och kolhydrater

Varma kramar!

Är du intresserad?

Vill bara kolla om du är intresserad av att få en vägledd retreat nästa vecka?

Hemmagjord retreat

I veckan har jag genomfört en retreat här hemma. Det är ju annars sådant man betalar tusentals kronor för att delta i. I den härliga miljö där jag lever är det som gjort för denna typ av aktivitet. Förmodligen skulle jag kunna leva på att bedriva återhämtande verksamhet här.

För att beskriva mitt "program" kan jag beskriva hur en dag sett ut.
Morgonen har börjat med meditation. Med rökelse och stearinljus tända har jag suttit ungefär en halvtimme.
Därefter har jag läst ett dagens ord som jag tagit med mig på promenaden runt sjön. I det tempot jag valt har vandrandet tagit runt en 80 minuter.
När jag kommit hem har jag bytt om och direkt kört ett Friskis & Svettispass. Därefter har jag ätit frukost.

Sen har jag arbetat lite. Kört in ved, diskat, städat, skrivit jobbansökningar m.m. Jag har gjort det under fullt fokus. Jag har valt att vara tyst så mycket som möjligt under hela veckan. Har bara pratat eller lyssnat så mycket som krävts socialt. I vanliga fall lyssnar jag på P1 när jag jobbar i köket, men nu har jag vilat från alla ljud.

Vid 12-13 snåret har jag tagit med hundarna på en promenad uppe på berget. Där har vi njutit av utsikter och av att bara vara.

Innan middagen har det funnit tid till att läsa och göra lite övningar i intuition, mental träning och affirmationer.

På kvällen har jag sedan gått tillbaka till ett "normalt" liv. Har dock lagt lite mer möda än vanligt på att vårda kroppen genom inpackningar, fotbad m.m.

Just nu känner jag mig förnyad och full av energi. Samtidigt är jag tröttare på kvällarna och har lättare att sova. Det är verkligen skönt att kunna ta tillvara en ledig period på det här sättet. Förmodligen är det många som saknar möjligheten att bara ha tid att glädjas över att leva.

Som du nu förstår har jag inte bloggat alls under veckan. Det ingick i att vara tyst. Men, nu är jag tillbaka. Men jag måste erkänna att jag funderar på att ge mig själv ytterligare en veckas fördjupning med start på måndag.

Ha en skön kväll!

Återhämtning

Igår hade en stor hackspett tänkt ta sig en smakbit ur vårt hus. Det bar sig inte bättre än att den, av någon anledning, föll ner på marken och låg där orörlig. Larsan gick iväg efter en spade för att ta bort den. Han trodde givetvis att den dött. När han återvände visade det sig att en av våra hundar kom med fågeln i munnen. Den pep för fullt. Den levde!

Larsan sa omedelbart åt Sally att släppa greppet. Hacke flög då upp i en avlövad björk. Där satt den omtumlad en god stund, innan den med förvånansvärt säkra vingslag flög iväg.

Jag kan naturligtvis inte låta bli att jämföra med mitt eget liv. Kan man mobilisera samma förmåga att gå vidare som djuren gör? Förmodligen funderar väl inte Hacke så mycket över vad som hände. Han flög istället vidare mot nya mål.

Undrar just varför vi människor så ofta belastas av det som varit? Jag känner faktiskt fler än en person som inte tror de kan ändra sitt liv. Och anledningen skulle då vara sådant som hänt tidigare.

Om vi ska kunna skapa ett härligt liv måste vi nog se erfarenheter som just det. Inte som någon lag om hur framtiden kommer att bli.

I mitt arbete har jag ofta använt en övning som de flesta får en aha-upplevelse av. Den handlar om att ställa upp alla krav och måsten på ett papper. Därefter skriver man in vilka krav som kommer utifrån, från andra människor, och vilka krav som kommer från en själv. De flesta brukar komma fram till att nästan alla jobbiga krav kommer från en själv. Vetskapen om det kan hjälpa en att rensa ut bland kraven och istället införa positiva inställningar.

Förutom att dagligen och stundligen njuta för fullt, går jag fortfarande vidare med mitt jobbsökeri. Det är nästan lite spännande att kolla i tidningen efter intressanta jobb. Just nu har jag skrivit ut fyra annonser, så i helgen blir det några personliga brev.

Det är med förhoppningsfull förväntas som jag undrar vad livet har i beredskap där framme.

Och nu är månen på väg igen!

Pyssel

Ännu en skön dag i det härliga höstvädret. Jag började med en stilla meditation. Det har blivit en bra vana nu. Det är skönt att bara iaktta vilka tankar som har lust att poppa upp. Och att sedan låta dem blekna bort.

Efter frukost gick jag ut och hämtade lite tätt granris i en ljusare och en mörkare nyans. Jag hittade också stora härliga grankottar samt lingonris fullt av stora frusna bär.
Av materialet gjorde jag en fin krans att hänga på ytterdörren. Det ger både glädje och harmoni att få pryda med naturmaterial.

Vid lunchtid stod solen så vackert på himlen. Jag tog med hundarna och promenerade upp på berget alldeles ovanför oss. Därifrån är sikten över Dämstasjön fantastisk. Ja, man ser faktiskt nästan ända till Kramfors. Här uppe har jag många av mina absoluta favoritställen. Beroende på vilken stig jag väljer, kan jag sitta med utsikt över olika sjöar och berg.

Jag tror väldigt mycket på att variera sin motion. Om man dessutom kan hitta sköna ställen som man längtar efter att besöka, så går det ju av sig självt. Om jag skulle rekommendera något hälsosamt just nu, så skulle det vara solljus och frisk luft. På hösten och vintern kan vi verkligen få brist på dessa nödvändigheter. Och visst är det tråkigt om vi blir trötta i onödan?

På höstarna brukar vi också ändra en del annat. Vi dricker t.ex. havtorns- och tranbärsjuice till frukost. Ett glas av någondera av dessa drycker ger dagbehovet av C-vitaminer. Tranbär hindrar också, enligt medicinska studier, bakterier från att få fäste i kroppen. De är dessutom kraftfulla antioxidanter.

Tänd ett ljus!

Novemberljus

I morse kändes det som att vakna till en värld som står inför helt nya möjligheter. Att Obama vann valet i USA kan ju faktiskt förändra en hel del.
Jag upplever det som att nya strängar av förhoppning vibrerar i luften. Jag följde en del av eftersnacket på tv denna morgon. Från hela världen, inklusive Irak, kom positiva reaktionen och hoppfulla glimtar om en ljusare framtid.

Vi kan ju inte förringa amerikas betydelse i världen. Nu kanske frågor som världsfred och miljö kommer att hamna på dagordningen. Ja, jag vet att man inte kan begära det omöjliga. Men jag tror verkligen att vi nu står inför en möjlig ny öppning som kan anta världsomvälvande proportioner. Om Obama visar sig vara en empatisk ledare med förmåga att kommunicera och lyssna, så kan det faktiskt hända att vi kommer att få uppleva större historieskrivning än att en svart man blir president i USA. Jag ser med spänning fram emot att följa utvecklingen.

Det är i alla fall en bra tid att göra större förändringar. Människors globala medvetenhet har fört oss till att förstå att vi alla påverkar varandra. På många sätt kommer exempelvis ett krig på andra sidan jordklotet att påverka också oss. Känner ni t.ex. igen att när barn i Sverige får frågan vad de är mest rädda för, så svarar många krig?
De miljöförstöringar som följer i krigens spår stannar inte heller inom länders gränser.

Det skulle också kunna bli så att en stor del av synen på ledarskap, på alla nivåer, förändras nu. Om den nye presidenten håller det han sagt om att det är viktigt att arbeta för alla människor, då kommer han att bli en förebild inom det som kallas det tjänande ledarskapet. Det innebär att en ledare ser att den är till för organisationen/landet och inte tvärt om.

Nu vet vi ju inte hur allt kommer att utvecklas, men idag är i alla fall en glädjens dag. Nu kan vi känna ett hopp om en framtid som skulle kunna påverka allas vår hälsa och livsglädje på ett positivt sätt.

Länge leve livet!

I nuet mot framtiden

Flyg kära vänner flyg! Testa era vingar.
I helgen samlades en stor grupp svanar på sjön för att samla energi inför flytten. De hade då redan flugit en bra bit skulle jag tro.
De grå ungarna höll flyguppvisning för föräldrarna. De övade morskt inför den längre resan som återstår.

Det är fascinerande att få skåda alla dessa naturliga uppträdanden. Särskilt svanar har fångat mitt intresse. Jag tror att det beror på att jag vet att paren håller ihop hela livet. Om en mister livet kommer den kvarvarande att leva resten av sitt liv ensam. Så otroligt spännande att fundera på ett känsloliv som knappast går att förstå. I alla fall är de värda all respekt. Jag vet inte om jag tycker att det är överförbart på människan. Möjligtvis om vi kunde veta om de hittat sätt att i all tid vara lyckliga tillsammans.

Sjön är en naturlig plats för allehanda arter att mellanlanda. Man kan tydligt se att de gärna håller ihop inom "stammen", men de lever sida vid sida utan större konflikter. Vi har väl också alla hört berättelsen om den fula ankungen. En beskrivning av att ta hand om varandra utan hänvisning till ursprung.

Igår blev jag ganska missmodig då jag hörde hur Migrationsverket behandlar flyktingar från Irak. Man hävdar nu att det inte pågår någon väpnad konflikt där och att människor kan återvända hem. Alla vi som följer nyhetsrapporteringen vet ju hur det ser ut i landet. Människor mister livet på gatan varje dag.

Det är svårt att förstå att ett land som Sverige har detta förhållningssätt. Här försöker man skydda oss genom att stifta lagar om bilbälte, cykelhjälm och rökning. Så inhemskt är man från myndighetshåll rädda om människ.... jag menar svenskar.
Att sedan redan drabbade familjer splittras då någon av medlemmarna utvisas, eller att man måste återvända till otrygga platser, det verkar inte ingå i det skyddande konceptet.
Det är förunderligt om man vill skapa en trygg och harmonisk planet.

Detsamma gäller inom en rad olika myndigheter. Reglerna är så strikta och ej förhandlingsbara att människor som ska ha nytta av reglerna snarare drabbas av dem.
Vi är kanske så vana att styras av regleringar att vi inte längre litar på att vi kan tänka själva. Jag förstår ju att många socialarbetare, eller anställda på Försäkringskassan mår dåligt av sina jobb. Där de ser att hjälpbehoven finns kanske inte alltid stämmer överens med reglerna. Och om de inte följer de uppsatta formuleringarna kan de straffas ordentligt.

Nog skulle väl vårt land och vår planet se annorlunda ut om vi vidtog några enkla åtgärder. Det första borde vara att se till att absolut rätt människa hamnar på rätt jobb. Därefter kunde vi låta de som arbetar tänka mer själva men också ha ett större ansvar för utgången av besluten.
Vi får inte glömma att det inte finns någon brist på pengar. Allt handlar om hur de används. Om de ograverat stoppas in i konstiga projekt och bonuskuvert, så kommer naturligtvis den humanistiska verksamheten att bli lidande.

Vi har på allvar fångats i att tro att bristen på pengar skulle vara ett problem. Så är givetvis inte fallet. Problemet är att några få har insyn i och kontroll av fördelningsfunktionerna. Så misströsta inte! Allt fler börjar vakna och efterfråga ett skönare, mänskligare samhälle. Det kommer också att göra att dagens makthavare, inom olika sektorer, snabbt byts ut.
Vi får hoppas att de nu pågående amerikanska valet är ett steg i den riktningen. Det skulle naturligtvis göra en stor skillnad.

Det är skönt att vi tillsammans faktiskt kan påverka allt!

Härlig helg

Nu är det verkligen tomt i huset. Efter att familjen åkt hem känns det alltid så öde och trist.
Det är tråkigt och jobbigt att ha så långt till sin familj. Men sen är det en fördel att när de kommer är vi hela tiden tillsammans. De flyttar in ett tag och man får uppleva att bo i en stor närhet under några dagar. Det är verkligen hur underbart som helst.

Däremot är ju en helg väldigt kort tid. Eftersom vi träffar nya Oskar så sällan, så behöver man ju nästan helgen innan man förstår riktigt hur han är och hur han vill ha det. Men han är verkligen en helt unik och strålande person. När man är med honom har man minst sagt mycket att lära. Tänk hur helt avskalade små barns känsloliv är. Om de blir ledsna så finns en konkret förklaring. De är hungriga, har ont någonstans, behöver sova eller få en ny blöja. Det är inte sura, irriterade över att någon sagt eller gjort nåt, bittra eller dömande.
Vi borde mycket mer ha de små barnen som förebild för utvecklingen av vår karaktär. Se dem ordentligt och lär! Om inget konkret fel finns så är de strålande glada, ler och pratar och tycker om alla människor.

Efter såna här helger blir jag ännu mer övertygad om att vi måste kämpa för en bra miljö. Här kommer nya människor till världen med ett helt liv framför sig. Samtidigt missförhåller vi oss mot den natur som är lika mycket deras som våran.
Jag har under några dagar förra veckan sett hur en granne eldat allehanda skrot i stora brasor. Röken har legat tät över sjön och lägdorna. Djuren har betat i insvepta i blårosa rök.
Tyvärr har jag lite svårt för att ringa och anmäla till myndigheter. Det känns lite kymigt. Men nu känner jag att jag måste skärpa till mig. Det finns så bra möjligheter att ta hand om gammalt skräp i dag, så man ska inte behöva sprida gift över vatten och odlingsmark.
Jag vet inte varför jag har så svårt att göra anmälningar. Det måste vara nån djupt rotad känsla av outgrundlig solidaritet med mina medmänniskor. Men när vi nu komposterar, återvinner, köper miljövänliga produkter etc., så kan jag inte tillåta att någon tar ut mer miljökonsekvenser på några dagar än vad jag kan spara in på hela året.

Den absolut största insatsen vi kan göra för våra barns framtid är ju att i allt tänka på miljön. Det är inte ens en tjänst till dem utan snarare en handling som får oss att tygla vår egoism.

Idag har jag fortfarande sköna familjekänslor kvar att njuta av!

Kärleksfull helg

God morgon kära vän! Nu står en skön helg framför dörren. Jag öppnar givetvis och släpper in den.

Kunde inte låta bli att ta med bilden på fjolårets pumpa. Det var första gången som vi införskaffade en sådan. Vi firar inte Halloween, men däremot Allhelgonahelgen. Nåväl, jag tycker att pumporna är snygga så jag gjorde iordning en för att ställa i trädgården.

Det lyste med ett skimrande sken i ca tio minuter. När jag tittade ur igen, så hade hundarna kommit på att den faktiskt gick att äta. Halva "ansiktet" var då redan demolerat. En halvtimme senare var det enda spåret efter dekorationen ett övergivet värmeljus. I år blir det ingen pumpa!

Det här tycker jag är en helg att spendera med dem man älskar, men samtidigt tänka på dem som lämnat oss. Vi brukar alltid, med eftertanke, tända ljus ute i trädgården. Det får en att stanna upp och skänka vänliga tankar och böner till dem som betytt saker i våra liv, men som nu gått vidare.

I år har vi ju så tur att vår allra närmaste familj kommer hit. Det ska bli underbart att få sköta om Oskar, prata ordentligt med Anna och Pontus, och kanske erbjuda dem en stund på tumanhand. Att ha småbarn ställer ju den egna relationen på andra parkett.

När jag pratade med Anna sa hon att: "det vore toppen om Pontus och jag kunde få ha en SPA-stund där vi bara får rå om varandra". Jag blir så glad när jag hör hur de verkligen vill ha tid för att älska varandra.

Och som du förstår tar vi gärna en stund att på egen hand få lära känna Oskar.

Om du inte har möjlighet att vara tillsammans med dina kära denna helg, ta då en stund till att skicka kärleksfulla tankar till dem. Att också, i tankarna, sända tacksamhet till dem som varit med och format våra liv är en bra gåva. Man kan alltid hela sina relationer när man förstår vad alla betytt för ens utveckling.

Ljus och lycka!

Mus och människa

I morse hörde Larsan att något föll ner i köket. Väl nere upptäckte han att en mus varit i farten. Den hade försökt gömma sig i korgen med kaffefilter, men lyckades knuffa den över bänkens kant.
Vi vet ju att varje år den här tiden får vi besök av någon liten stackare i jakt på mat. Den här gynnaren hade kalasat på sammanlagt fem stora, snygga, svenska tomater. Några små hål syntes i var och en av frukterna.

Naturligtvis måste man fånga in dem. Det går ju inte att ha möss springandes runt och gnaga på allt möjligt. Vi får se hur länge det dröjer innan vi har den fast. De kan vara riktigt smarta. Nog är de riktiga överlevare alltid. När snön väl lägger sig brukar de inte söka sig in längre. Då matar vi också fåglarna med solrosfrön, så både mat och skyddande täcke finns då ute.

Annars tycker jag att jag bara virrar runt här. Jag kan inte riktigt koncentrera mig, för jag längtar så vansinnigt efter Pontus, Anna och Oskar. Ni vet hur det är då man inte riktigt kan tänka på något annat.
Jag försöker göra mina här-och-nu övningar, och de är sköna avbrott i väntandet. Men så fort jag släpper närvaron vandrar tankarna till att de snart kommer.

Förresten så genomförde jag själv, än en gång, de övningar jag föreslog häromdagen. Jag tog på och av mig skor, jacka m.m. i omvänd ordning. Åt annat än jag brukar till frukost. Ja, vände på ordningen i snart sagt allt jag gjorde. Mycket intressant hur stor del av dagen man egentligen lever per automatik. När man får fokusera på allt man gör upptäcker man det. Samt hur lätt det är att gå tillbaka till det gamla så fort man släpper den medvetna närvaron. Jag ska nog försöka att ägna minst en dag i veckan åt att fördjupa närvaron.

När jag läste Castaneda funderade jag alltid på vad som menades med att vi alltid sover. Att livet är en illusion skapad av vårt eget medvetande. Om du testar den övningen jag beskrivit kommer du nog, som jag, att inse att inte är vi speciellt vakna. Mycket av livet rinner förbi utan att vi ägnar det en enda tanke. Vi kör vårt automatrace mot döden.

Så här uttrycker Hermann Hesse samman tanke i boken Krisdikter och sena dikter:

Hjorten, korpen, ros som brinner,
havsblått, världens bjärta ring:
samla dig - och allt försvinner
i gestaltlöst ingenting.

Samla dig och vänd dig stilla
inåt, tills du insikt når!
Samla dig - och värld blir villa,
Sken till väsen återgår.

Fram och bak

I morse när vi steg upp var det -7 grader ute. Jag kände mig direkt inspirerad att göra något varmt och mysigt. Före kl 6 hade jag en bröddeg på jäsning.
Eftersom jag förespråkar vällagad och gärna långsam mat, kalljäser jag alltid mina degar. Det innebär att jag i omgångar pysslat med degen hela dagen. Först efter att vi ätit middag hade jag gräddat sista omgången. Huset doftar nu himmelskt.

När slowfood-rörelsen startade för ett tiotal år sedan i Italien, anslöt jag mig genast till filosofin. Dess huvudteser handlar om att ta sig rejält med tid att handla råvaror, förbereda maten, samt äta i stilla ro. För mig är det en stor del i ett harmoniskt liv. Jag har alltid tyckt om att laga mat och baka. Det ger en upplevelse av rikedom och nytta för sig själv och sina nära och kära.

Visste du att det sägs att idag lägger medelsvensken ner 8 minuter om dagen på maten. På den tiden hinner man väl just värma nåt i micron. Inte konstigt om många unga får ett konstigt förhållande till mat med under- eller överätning. Dessutom missar man helt njutningen av att uträtta det jag vill kalla mirakel tillsammans. Att se hur råvarorna förvandlas, vara med i doftutvecklingen och sedan smaka, äta och resonera om upplevelsen. Bra mat är så viktigt för oss att man bör göra det till en personlig familjeangelägenhet.

Jag minns att jag upptäckte att Pontus kunde läsa när jag höll på att baka en kaka. Jag hade tagit fram en kakform då han kommenterade att "det står i kokboken att man ska använda långa pannan".

Jag håller också på gå framåt med min personliga utveckling. Jag gör övningar varje dag och de synkronistiska tillfällena blir nu fler. Jag börjar allt tydligare förstå varför jag var tvungen sluta mitt arbete. Jag kunde helt enkelt inte uppnå mer där. Mitt undermedvetna har försökt väcka mig så länge, men jag har inte lyssnat. Eller rättare sagt, jag har trott att jag varit tvungen hålla mig kvar för lönens skull. Nu förstår jag hur fel det varit. Jag har naturligtvis så mycket med mig som kan göra nytta på många platser i samhället. Vad det är jag ska syssla med kommer att visa sig.

Idag ringde Anna och sa att de kommer hit i helgen! Så underbart det ska bli!! Att få rå om dem här hemma i lugn och ro. När vi åker till Skellefteå är det alltid en del jäkt inblandat. Många som vill träffa oss å så. Men när de kommer hit kan vi bara ägna oss åt varandra. Tänk att få stiga upp på morgonen och bara mysa med Oskar. Kanske kan mamman och pappan t.o.m. få lite extra vila.

Jag älskar idag, och igår, och i morgon!!

Första snön

Innan meditationen denna morgon tände jag en liten brasa i kaminen. Det är skönt att föras bort av ljudet från elden som sprätter.

När jag sitter i soffan kan jag fortfarande höra det brusande ljudet från vattenfallet. När vinter sedan kommer blir allt absolut tyst här ute.

Det är inte många människor förunnat att få befinna sig i absolut tystnad. Det är en otrolig känsla när du kan höra susningarna av din egen hörsel.

På våren när vattnet börjar rinna igen och fåglarna återvänder blir ljuden nästan överväldigande. Det här är nog svårt att förstå för stadsbor. Kanske är det så att väldigt många aldrig fått befinna sig i tystnad. Vi är så vana vid världens ljud att vi inte lägger märke till dem. Däremot märker alla som kommer hit hur tyst det är. Vi har ingen närhet till större vägar eller annat bakgrundsbrus.

När jag efter att ha suttit i stillhet öppnade ögonen hade det börja snöa ute. Försiktiga dunlätta flingor testade nyfött sina förmågor.

Nog är det förunderligt hur naturen förändras fullständigt fyra gånger per år på våra breddgrader. Kanske vi människor borde göra på samma sätt. Skala av det gamla och förnya kropp och sinne samtidigt med naturens byte av tillstånd.

Varför fortsätter vi att hålla oss likadana hela tiden? Vi kan ju ändra vad vi vill när vi vill. Castaneda säger i en av sina böcker att människor är som ökenråttor. Om du ska jaga en ökenråtta behöver du bara kartlägga dess vanor, som är likadana varje dag. Därefter kan du sätta dig på vakt och fånga den när du vill.

Idag ska jag göra saker på ett annorlunda sätt. Kanske ta på mig den vänstra skon före den högra och annat smått. Jag tror inte att förändringarna behöver vara så stora för att vi ska ruskas om en aning.

Och nu blir det en promenad där naturen står för det, för dagen, nya inslaget.

Nytt utseende

Som du ser har jag bytt utseende på min blogg. Egentligen var jag väldigt nöjd med den förra looken, men jag har haft ganska mycket problem med att använda mallen. Många gånger har jag fått redigera den ett tiotal gånger för att få till den. Styckeindelningar m.m. har inte funkat.
Det blev för segt. Jag vill ju bara skriva!
Jag vet ju inte om det beror på vilket underlag man använder, men jag tänker i alla fall testa så här.

Idag har jag haft ännu en fantastisk livstid. I morse kom jag på att jag skulle väcka min fantasi lite. Jag började med att fundera på hur många av mina fantasier som blivit verkliga de senaste åren. Det var väldigt många visade det sig.
Sen skrev jag ner mina nuvarande fantasier. Därefter kickade jag igång kreativiteten. Jag dansade, promenerade och målade. Det blev en riktig kick för kropp och knopp.

Jag har också satt igång en liten undersökning, nämligen går det att lära sig Tai Chi ur en bok?!
Det är ganska intressant att se om kroppen kommer att förstå rörelserna och korrigera efter behov. Längre fram får jag väl gå en kurs, men just nu tänkte jag kolla hur det känns att jobba på egen hand.
Rörelserna handlar väldigt mycket om avslappning och anspänning, samt balans i olika kroppsdelar. Det gäller också att få igång Chi - energin.

Idag fick jag också ett MMS från Anna, Pontus och Oskar. Där var en bild på Oskar som busar med pappa. Jag ser hur han förändras för varje månad. I meddelandet stod att de nog kommer och hälsar på snart. Gissa om jag längtar?

Nu är kvällen kommen och jag känner mig glad, nöjd och lycklig.

Rekapitulation

Söndagar är härligt avslappnade i sig tycker jag. Det är en dag som manar till lugn och eftertanke. En sorts stillhet ligger i luften. Kanske är det för att jag växte upp i en frireligiös bygd. Synen på vilodagen finns inmejslad. Min familj tillhörde arbetarklassen, men trots det gällde traktens regler också oss.
Jag minns att vi skulle vara finklädda på söndagar och att man inte fick arbeta med något. Långtråkiga dagar med andra ord.
Ingen i min familj var religiös, vilket gjorde respekten för dagen helt obegriplig.

Idag ser jag naturligtvis tanken på vilodag som en nödvändighet i ett samhälle ständigt på språng mot........ja nånting. Idag läste jag en fin historia berättad av en zenmunk. Han satt tillsammans med en kamrat under ett träd och delade en apelsin. Han såg hur kamratens hand var på väg att stoppa nästa apelsinklyfta i munnen trots att han fortfarande tuggade på den första. Munken sa då till sin vän att "om du inte märker att du äter en apelsinklyfta kommer du inte att märka när du ätit en apelsin". Kanske är det så våra liv utspelar sig. Det rinner förbi utan att vi ägnar det uppmärksamhet. Dagarna försvinner, liksom åren. En av de första konsterna vi borde lära våra barn är att ta vara på nuet.

Idag satte jag mig ute vid elden och bara njöt. Så småningom började jag rekapitulera vad som hänt i mitt liv sedan i somras. Det har varit en intressant räcka av händelser och har verkligen fått mig att vakna till från likgiltighetens och slentrianens slummer.
Jag funderade på vad jag har lärt mig av det som skett. När jag tittar en stund i backspegeln ser jag att meningen just varit att få mig att leva igen. Att hitta spänningen i nuet och glädjen i att se fram emot vad som ska komma. Att leva och njuta av varje dag, eftersom det är den jag har just nu.

Jag har också tid nu att fördjupa mig i andlighet och filosofi. Under hela min ungdom var jag intresserad av dessa mer djuplodade aspekterna av livet. Nu är jag tillbaka där igen efter ett uppehåll (eller i alla fall en svacka) på 20 år. En av mina starkaste övertygelser som ung, var att alla religioner stammade ur gemensam grund. När man ser hur lika inuiter, samer, indianer, mongoler och andra ursprungsbefolkningar ser på livets ursprung och mening får man sig en tankeställare. De senare skapade religionerna och livsåskådningarna har tagit med sig en hel del av urtron, men har lagt till specifika ritualer och regler för att kontrollera den befolkningsgrupp de funnits i. Om inte kyrkorna (med alla dess namn) fanns skulle nog tron har enats för länge sedan. Maktsfärer med egenintressen släpper däremot inte kontrollen så lätt.

Nu finns det naturligtvis undantag. Där tycker jag att exempelvis buddismen hamnar. Att hitta en inre andlig ledning utifrån begrepp som meditation, generositet, icke dömande, kärlek och att alla är lika. Det visar snarare tecken på lusten att bygga en fredlig och god värld än att kontrollera andra.

Söndag underbara söndag!

Under ytan

Precis i skrivandets ögonblick hör jag hur en liten talgoxe försöker påkalla min uppmärksam-het genom att försiktigt picka på fönsterbrädan. Kanske talgbollarna har tagit slut. Jag måste kolla det när jag skrivit klart. Nu kommer tiden då de är tacksamma för den enklare matserveringen som bjuds här. Det är nog inte helt lätt för dem att få tag på föda, den naturliga vägen, i vårt kärva vinterklimat.

Det jag vill tala om idag är hur kroppen försöker tala med dig. Jag har egentligen alltid, till viss del, litat på kroppens signaler. Uttryck som; det känns inte riktigt bra, jag har en känsla av att..., min intuition säger mig att...., har jag alltid använt. Utan att tänka speciellt på det har jag i många situationer låtit mig ledas intuitivt.

Men nog är det säkert många gånger som man inte lyssnar på de budskap som finns under ytan, inom en själv. Deepak Chopra menar att alla människor har en speciell unik uppgift att genomföra i livet. Det finns något som du är bäst på i hela världen. För att hitta sin unika gåva ska man, enligt Chopra, fråga sig vad man älskar att göra. Därefter ska man fundera över hur man kan använda sin unika gåva till att tjäna andra. Intressant va?

Jag har också läst en del böcker om holistisk medicin. Där har jag spårat ett genomgående tema. Nämligen att kroppen alltid försöker kommunicera med dig. Den vet omedelbart och i ögonblicket vad som är rätt eller fel val. Om valet är fel kan det först kännas som en lätt oro i kroppen. Om du ändå går vidare på den vägen kommer kroppen att visa tydligare signaler som irritation och aggression. Om du fortfarande inte lyssnar kommer du att börja känna smärta. Kanske få ont i en handled eller i ryggen. Struntar du då fortfarande i kroppens budskap blir du sjuk.
Rätt val visas i form av känslor av harmoni, glädje, tillförsikt och lust.

För att överhuvud kunna höra kroppens signaler måste man befinna sig i nuet med både kropp och själ. Om du exempelvis lagar mat men tänker på vad du ska göra sedan är du verkligen inte i nuet. Att befinna sig i nuet innebär att uppleva det du gör fullt ut. Att känna hur den känns att skala potatisen eller skölja tomaterna, att njuta av alla smaker och känna alla strukturer när du äter.

Det som kan komma ut av att någorlunda acceptera ovanstående är att man får mer egen tid. Om jag gör sysslor för att sen få egen tid, kanske den tiden blir högst någon timme om dagen. Men om jag är närvarande i allt så blir hela dagen egen tid. Det kan väl kännas lockande? Att få egen tid samtidigt som man talar med någon, eftersom jag verkligen är där just då!

Jag önskar dig fullkomlig närvaro denna sköna lördag!

Sömn och vila

Just nu sitter jag och väntar på sotaren. Han ska rengöra vår vedspis så vi kan elda loss under vintern. Det känns alltid skönt att få det gjort.

Idag tänkte jag tala lite om vikten av sömn och vila. Många människor får inte den återhämtning de så väl behöver. Efter jobbet är det massor att göra hemma. Jag skulle tro att väldigt många aldrig är riktigt utvilade. Man bedömer att idag har ca 40% av befolkningen sömnstörningar.

En av de enskilt viktigaste faktorerna för att få till en bra sömn är att få ordentligt med dagsljus. För att sömnhormonet melatonin ska utsöndras ,från tallkottkörteln mitt i hjärnan, kräva att hjärnan kan skilja på dag och natt. Det sker naturligtvis enklast genom att man får ordentligt med ljus på dagen. Att gå ut på raster och kanske ta en promenad på lunchen kan alltså göra susen.

All återhämtning av fysiska och kognitiva funktioner sker i sömnen. Energinivåerna i cellerna återställs, kroppstemperatur, puls och blodtryck sänk. Ämnesomsättningen sjunker, immunsystemet aktiveras och inlärnings- och minnesfunktioner påverkas.

Forskning visar att sömnstörningar ofta kan vara indikation på insjuknande. Därför bör vi vara noga med att få till vårt sovande. Ett av problemen för att nå dit är vårt 24-timmars samhälle. Inget är riktigt tyst och nerstängt på nätterna. Du kan se tv eller surfa på nätet när du vill. Kanske är det då lätt att sitta uppe längre än vad man borde, trots att man vet att man ska upp tidigt.

Ordentliga rutiner är nog den viktigaste rekommendationen. Att ha ett relativt konstant sömnmönster. Sen är det ju så att man kan vara morgon- eller kvällsmänniska. En morgonmänniska får sällan problem med att gå och lägga sig på kvällen. Hon är helt enkelt för trött för att sitta uppe. En kvällsmänniska däremot kan snabbt skaffa sig sömnbrist. Hon kan helt enkelt inte somna.

Mina tips till dig är att försöka få ordentligt med ljus varje dag och gärna lite motion. Om du har svårt att sova kan du skaffa dig en avslappningsövning på cd, eller en guidad meditation. Den kan du utföra i ett mörkt rum (eller med bara ett stearinljus tänt) en liten stund innan du ska lägga dig. Kroppen får då signaler om att den ska varva ner och gå till vila.

Jag brukar ibland dricka ett kvällsté gjort på naturliga lugnande örter en timme innan sänggåendet. Då hinner jag kissa också så jag slipper stiga upp för det sen.

Om du vänjer sig vid att slappna av eller meditera så kommer du alltid att ha tillgång till att fortsätta den övningen när du väl har lagt dig.

Kom bara ihåg att som med allt annat så måste du öva. När kroppen väl vant sig vilka signaler som visar att du vill slappna av, så kommer du att kunna gå ner i varv när du vill.

Att sova kan vara fantastiskt! Man blir så vaken av det!!

Miljölyft

Jag gillar att ta till mig de kloka livsstilar som äldre människor bevarat och försvarat. Som ni ju redan vet gäller det exempelvis matlagning.
Det finns många andra delar också som jag tror är bra för vår hälsa. Som idag då jag satt igång årets storstädning.
Förr såg man alltid till att städa husen från tak till golv minst en gång om år. Det tror jag är en utmärkt idé om man vill ha en bra inomhusmiljö under vintern. Nu kommer vi ju snart att stänga till fönstren och istället öka värmen för att ha det riktigt skönt och mysigt inne. Då är det nog bra om gammalt damm är utvädrat.
Jag känner mig alltid så lycklig när jag gör nåt nyttigt och bra för oss. Det är en gåva som betyder något och som bara kostar omsorg.

Hur ser då min städning ut? Joo, jag har hunnit med halva allrummet under dagen. Först plockade jag ut soffkuddar och plädar för en heldagsvädring på bron.
De stora mattorna piskade jag ordentligt och sedan fick de hänga ute i den sydliga vinden.
Därefter dammsög jag taket, torkade fönster och bytte gardiner, duschade växterna, torkade väggar och lister samt möblerade om lite. Golvet torkade jag under soffor och skåp innan de ställdes tillbaka.

Nu doftar rummet fantastiskt och jag vet att allt är fräscht.

Vet du att en del forskare menar att vissa allergier kan komma ifrån att vi är för dåliga på att städa idag?
Inför sommaren tycker jag inte att det är så noga. Då står dörrar och fönster öppna och man tillbringar mesta tiden utomhus.

Nu ska jag duscha och slappa. I morgon fortsätter jag skapa bra hemmamiljö.

Att städa kan också vara meditation - om man är närvarande i nuet och gör allt med lust!

Naturpromenad

Vilken vacker värld som bara finns där för att göra oss glada och fria.

Fastän löven nu har fallit och de flesta växter dragit sig tillbaka bjuds en dov färgfest.

Om man bara öppnar sina sinnen för de nya färgerna upptäcker man hur nyanserat allt är.

Det är som i livet i stort. Man måste öppna sig för alla små nyanser både i perceptionen och känslorna.

Att fullt medveten och uppmärksam tillbringa tid utomhus fyller på den inre paletten.

Kärleksörten har inte hunnit till full blomning ännu. Allt har sin mognad och sin blomstringstid. Jag tänker ofta på att så är det med allt i livet. I motsats till naturen har vi människor en tendens att tvinga fram resultatet.
Vårt tålamod är otränat och underskattat. En zenmästare vid namn Thich Nhat Hanh har skrivit en bok om uppmärksamhetens under. Han föreslår bl.a. att vi ska ge oss själva en dag i veckan då vi lever helt uppmärksamt.
Att börja dagen med att känna tacksamhet, laga frukost och äta med full uppmärksamhet på uppgiften och smakerna. Så kan man fortsätta.



I mitt grönsaksland kan jag fortfarande hämta ruccolasallad, persilja, rosmarin, gräslök och morötter.
Här står ruccolan ensam bland nerblåsta löv. Frostnätterna verkar inte påverka återstoden av plantorna. Skönt att kunna hämta eget ett tag till.

Annars har jag förberett landen för vintern. Jag har grävt ner kompost och täckt ytan med gräsklipp och löv. Till våren kan maskarna börja sitt kalas så snart frosten släppt.



I skogen kan man nu inspireras av de färgtoner som är nästan omöjliga att blanda till på konstgjord väg. Inte underligt att många av de stora konstnärerna talar direkt till våra naturlängtande hjärtan genom sin känsla för att nå närheten till vad som alltet själv skapar.

Det finns så mycket att njuta av, i alla tider och på de flesta platser. Om du bara tillåter dig att öppna din uppmärksamhet för nuet och det nära, så kommer du att bjudas på en upplevelse så känslomässig att den nästan inte går att förklara.


Vår utedag avslutades med betraktandet av bäcken flöde. När vattnets ljud blandar sig med rytandet av den kraftiga sydliga vinden gav det, när jag blundade, intrycket av att vara vid havet.

Röd om kinden och full av lust gick jag in, tände ljus och tog med stor glädje tag i matlagningen. Tandoorikryddad kyckling med fullkornspasta och till det en härlig Foccacia.
Huset fylldes med väldoften från kryddorna.

Nu är den mörka höstkvällen kommen och intrycken får nu bli färsk frukt, kvällste och tända ljus.

Självaktning

Om jag skulle välja en aspekt som mer än någon annan bidrar till utveckling av hälsa så skulle jag välja självaktning.
Om du visar respekt för sig själv och din egen förmåga går du med självklara steg mot en allt bättre hälsa.

En människa som visar sig själv respekt vet precis vad den bör ge, och inte tvinga på, sin kropp och själ.

Nog verkar det som att det är olika hur vår "medfödda" självaktning ser ut. För när man står mitt i levandet verkar det som om många delar av ens sätt är inprogrammerade. Och visst är det så att stor del av självrespekten kommit till oss under barndom och uppväxt. Alla de situationer vi ställts inför har de facto stärkt eller underminerat självaktningen.

Om du analyserar lite till så kommer du dock att upptäcka att den bild du har av dig själv upprätthålls genom din inre dialog och dina inre bilder. Det ständigt pågående samtalet i ditt huvud berättar för dig hur du "är", vad du klarar och inte klarar o.s.v. Eftersom detta samtal pågår oavbrutet formar det effektivt och konstant dina reaktioner och ditt agerande.

Ett bra sätt att förbättra sin självrespekt är då givetvis att träna sig i att ändra sin inre dialog. Inom idrotten kallar man det för mental träning och visualisering. Börja med att under avslappning föra in tankar som; jag är vacker, jag är lycklig, jag klarar allt jag vill, mitt liv skapar jag o.s.v. Du kan skriva en lista på de saker du vill träna dig på att tänka om dig själv, och sedan övar du varje dag.
Ganska snart kommer du att komma på dig när du tänker nåt negativt om dig själv. Och då har du tillgång till att ändra till positiva tankar.

Om du bär med dig saker du inte riktigt kan släppa, kanske något du gjort tidigare eller något du sagt som du ångrar. Ta då fram detta i din avslappning och fundera på vad du lärde dig av det som hände. Därefter ger du dig själv ordentlig förlåtelse så du kan släppa det gamla och gå vidare.

Respektera också din kropp. Ta den med på promenader, låt den befinna sig i naturen, ge den möjlighet att andas frisk luft och visa den ömhet när du duschar och smörjer in dig.

Tänk på allt du lärt dig i livet. Genom övning har du blivit bra på så många saker. Fortsätt så med nya utmaningar.

Det är helt underbart att vi själva bestämmer hur vi vill må! Allt går att förändra.

Naturnära

I morse visades ett inslag på tv om indianer i Montana som samlats för att diskutera miljöproblemen i världen. Nu känner de absolut kallelse av att bjuda in andra till sina samlingar. Moder jord står inför en snabbt ökande kris.

Ursprungsfolken har alltid levt nära naturen. de ser därför omedelbart de effekter som vårt konsumtionssamhälle skapar.

Det var fantastiskt att höra hur de resonerade om att vi nu måste börja förstå att vi inte står ovanför, utan är en del av naturen. Vi kan aldrig överleva utan samspelet.

Det kanske är lätt att känna sig nerstämd när man hör profetior om en absolut omsvängning i våra sätt att leva. För mig var det snarare en känsla av glädje att höra budskapen. Vi har verkligen satsat på att leva så resurssnålt och naturnära som möjligt. Jag är säker på att om flertalet levde som vi gör, så skulle problemen omedelbart reduceras till nästan intet.

När vi flyttade till torpet 1995 bestämde vi oss för att tänka långsiktigt och klokt. Vi satte upp som mål att se till att förnya på ett sätt som skulle ge både ekonomisk och miljömässig frihet på lång sikt.

Vi började med att sätta in vedspis och kaminer. Eget vatten borrades och avloppsbrunn grävdes ner. Vi ordnade en varmkompost så vi skulle minimera soporna. Sedan dess har vi haft sophämtning 1 ggn/mån. Men oftast behöver vi inte tömma mer än varannan gång. Ändå har vi ett litet kärl.

Tvättmaskinen kör vi alltid ordentligt fylld, och tvätten får självtorka inne eller ute.

Vi satte också som mål att amortera allt vi kunde på lånen. Därför vande vi oss med att leva på den lön vi hade. För varje löneökning höjde vi amorteringen istället för att röra oss med mer pengar. I våras hade vi betalat huset.

Vi har isolerat väggar, tak och golv och bytt ut sådant som var dåligt. Idag bor vi i ett väl fungerande, varmt och mysigt hus.

Till fastigheten hörde lite skog. Det är inga enorma ägor, men tillräckligt för att vi ska klara vår egen uppvärmning. Vi har alltså inga transporter eller tillverkningsutsläpp för att värma huset.

Jag odlar lite grönsaker, men utökar detta för varje år. Min tanke är att vi om något år ska vara självförsörjande med potatis, kål, morötter, lök m.m.

Svärmor och hennes sambo har ett litet jordbruk. Därifrån får vi det kött vi behöver samt mjölk när vi vill.

Bär och svamp hämtar vi givetvis i skogen.

Ett problem är att vi fortfarande använder el till varmvattenberedaren. Vår plan är att som nästa projekt sätta upp solfångare.

Jag blev alltså glad när jag hörde indianerna. Så otroligt härligt att känna att vi verkligen satsat klokt och att vi inte kommer att behöva stå inför gigantiska förändringar. Däremot kommer nog många att tycka att livet blir jobbigt. Det finns ju de som har inrett sina hus enbart för lyxen, som någon sorts uppvisningslokaler. Om man har 7 tv-apparater, driver en enorm maskinpark på el, har stora lyxiga badkar som slukar varmvatten osv. så kommer nog framtiden att upplevas som en statussänkning.

Om vi tycker att alla i hela världen ska ha tillgång till att leva på en nivå som ligger i närheten av vad vi gör, så kommer det att kosta att vi bl.a. måste minska vår konsumtion, vårt resande och vårt sopskapande. Här finns inga genvägar. Människor i andra delar av världen kommer inte att acceptera att vi hindrar deras utveckling med argumenten att vi redan förstör så mycket att de inte kan ha det som vi.

Nog är det skönt att då redan ha hittat ett meningsfullt sätt att leva som inte förutsätter senaste prylarna, att inte alltid behöva roas på krogar och teatrar, att skippa flygresor och spy ut enorma mängder växthusgaser m.m.

Till sist kommer vi alla att inse att det enda sättet att överleva är att göra det i och tillsammans med naturen. Den är vår vän och just nu behöver den vår kärleksfulla omvårdnad.

Hoppas jag kan inspirera dig att sätta upp långsiktiga livsmål.

Allt är en enhet!

Funderingar om det ofattbara

Som du vet handlar min blogg om hälsa och harmoni. Om du hängt med här så har du förstått vad jag menar med att se dessa frågor i ett större perspektiv.

Kanske har du svårt att ta till dig vissa saker jag skriver om. Men det gör inget. Tänk hur länge sanningen var att jorden var platt och att sjukdomar uppkom ur obalans i de fyra elementen. Hade ingen vågat framhärda i de nya sanningarna som visade sig så kan man undra hur det sett ut idag.

Alla nya upptäckter behöver tid för att accepteras. De nyheter som finns inom forskningen idag, inom så skilda områden som psykologi, fysik, kemi och medicin pekar mot att vi snart, på en mer allmängiltig basis, kommer att få ta del av vetenskapliga rön som i grundvalarna kommer att förändra våra liv.

Tills detta sker får vi som redan intresserar oss för de nya "sanningarna" (sanningar består ju oftast bara till nytt dyker upp) försöka hitta sätt att resonera om vad vi ser, hör och märker.

Många tycker att livet är ganska lätt att begripa. Det är fysiskt och det obegripliga är lika bra att inte fundera på. Men tänk om hemligheten med att verkligen skapa sitt liv finns i förståelsen av hur världsalltet fungerar!

Vet du att jorden cirkulerar runt solen i en hastighet av ungefät 100 000 km/tim? Jorden snurrar runt sin tänkta axel med farten 700 km/tim vid ekvatorn.

Solen med sina planeter, bl.a. jorden då, rör sig runt centrum av Vintergatan (vår galax) i en hastighet av 900 000 km/tim!

Om inte detta var vedertagna vetenskapliga sanningar så skulle de flesta inte tro på det, eller hur?

När något ligger utom räckhåll för vår logiska förmåga att greppa det, så släpper vi det oftast. Det är svårt att tänks sig vad som menas med att människan inte är en fast "klump", utan i själva verket består av rörliga energier.

Som du kanske har uppmärksammat så håller ändå detta sätt att tänka på att smyga sig in i vår vardag. Först fördömdes tankarna av vetenskapsmän och praktiker. Man nu kan vi se hur även de börjat ta till sig och leva enligt nya normer. Jag ska ta upp några exempel.

Akupunktur har praktiserats i Kina i årtusenden. I västerlandet har det dock betraktats med stor misstänksamhet. För bara något år sedan prickades läkare som rekommenderade detta.

Idag använder de flesta sjukhus och vårdinrättningar akupunktur.

Vi fick kännedom om akupunktur på 1600-talet. Hur länge konsten då utövats i Kina vet ingen. Det handlar i alla fall om att sticka nålar i huden på ställen som påverkar de inre organen.
Grundteorin är att vår livsenergi (Chi) finns koncentrerad i meridiander (ledningsbanor).
Meningen med akupunktur är att påverka energiflödet. Att överföra energi från överflöd till brist.

Många sjukgymnaster rekommenderar idag Qi gong. Qi betyder andas, livskraft och gong betyder arbete, teknik. Sammantaget handlar det om att uppnå en frisk och stark livskraft genom andning och ansträngning.

Meditationens grundprincip är att radera det falska i människan och bemästra sinnet. Utgångspunkten är att vi upprätthåller vår värld genom våra inre samtal. Mitt samtal med mig själva bygger på vad jag redan vet om mig själv med utgångspunkt av vad som redan hänt. Vi fortsätter alltså att förbli likadana och uppnå samma saker om och om igen genom vårt inre, ändlösa resonerande. Om vi för en stund kan stoppa den inre dialogen kommer nya sätt att skapa vårt liv att kunna visa sig.

Idag har man valt att modernisera ordet meditation och kallar det ofta för mindfulness. Det har också öppnat för att man nu inom exempelvis stressbehandling rekommenderar meditation.

Med dagens blogg vill jag alltså fördjupa dina funderingar om energier.

Igår nämnde jag en bok jag vill rekommendera. Den handlar om att förstå världens och skapandets mystik. Bokens titel är Livets 7 andliga lagar och den är skriven av Deepak Chopra. De sju tipsen kan användas ett för varje dag. Man kan behålla tanken på detta under dagen för att gå vidare med sin utveckling.

Sköt om din kropp och din ande!

Andlighet och intuition 3

Måste bara få börja med att uttrycka all min kärlek till min underbara familj. Nu har jag varit ledig i några veckor och jag får innerligt stöd för allt jag gör.

Lars-Erik är den underbaraste livskamrat som finns. Han är så hjärtevarm och ärligt intresserad av att ge mig tid att hitta min nya uppgift.

Jag behövde bara berätta en gång att det känns viktigt att jag även i fortsättningen får arbeta med något som både utvecklar mig själv och ger ett bra bidrag till samhället.

Faktum är att ingen i min omgivning sagt nåt om att "ta ett jobb för att tjäna pengar". Alla stöder mig och tror på mig. Kan ni fatta hur underbart det är? Häromdagen sa svärmor att "ta det lugnt du, jag är helt säker på att du kommer att hitta rätt". Jag önskar alla att få omges av den gåva jag får varje sekund.

Jag har nu tid att öppna alla presenter jag genom åren fått av de fantastiska kursdeltagare jag mött. Gåvorna är så många att de kommer att räcka resten av mitt jordeliv.

Häromdagen tog jag fram en bok som en kursdeltagare rekommenderade för kanske fem år sedan. Jag köpte den på en gång, men har tagit fram den först nu. En svårighet när jag tidigare hade kurser, var att jag kände att det var nödvändigt att hålla mig på en vetenskaplig nivå.

Många gånger har jag haft en brinnande lust att öppna mina andra sidor. En viss rädsla har dock funnits för vad det skulle kunna innebära om vi granskats av Landstinget eller Folkbildningsrådet.

Boken heter Andens anatomi och är skriven av Caroline Myss. Hon är en intuitiv helare som arbetar tillsammans med läkare och professorer i psykologi. Hennes arbete har rönt stor uppmärksamhet då hon kunnat ställa diagnoser långt innan läkarvetenskapen sett sjukdomarna i vanliga undersökningar.

I boken guidar hon läsaren i hur kroppens energisystem är uppbyggt. Hon visar också att sjukdomar oftast har helt andra ursprung än vi tror. Att det snarare är obalanser i energiflödena än smitta och ärftlighet som ligger bakom sjukdom.

Hon tar också upp hur stora epidemier uppstått som reaktion på globala trauman. Hon hänvisar alltså, som många andra, till ett kollektivt medvetande (energisystem).

Oavsett om man tror på detta eller inte, så vore det väl skönt att arbeta för ett kärleksfullare, generösare och gladare kollektivt medvetande. Det kan vi göra varje dag genom de val av samtalsämnen vi lyfter fram. Om vi ständigt uppfylls av problem istället för lösningar, negativa istället för positiva förväntningar på allt som sker, eller missunnsamhet istället för generositet, så sprider det ringar på vattnet.

I boken finns också frågor för självreflektion. Här möter du dig själv och inser vilka delar du kan läka. Att t.ex. i ord uttrycka att man ska ha förståelse, men sen i handling behandlar andra illa kostar till sist hälsan.

I morgon ska jag berätta om en annan bok som blivit min följeslagare nu.

Intuition 3.

Hoppas du tycker att det är kul att börja släppa fram ditt intuitiva jag. Kanske har du upptäckt hur mycket av ditt tidigare liv som faktiskt kommit ur intuition.

Det du nu kan göra är fundera över de stora besluten du tagit i livet. Valet av livskamrat, ditt arbete, studier, skaffa barn etc. Fundera på hur du kommit fram till dina beslut.

Lyssna också mer till din kropps signaler. Hur ofta försöker den kommunicera med dig? Lyssnar du? Försök att inte tränga undan den intuitiva vägledningen kroppen ger dig.

Framtiden skapas i nuet!